Nu är lilla Zetorn sönderskruvad och orsaken klar. Det tog en hel del tid men var inte egentligen svårt. En hel dag gick åt att putsa bort de tjocka lagren med oljebemängd smuts. Och så var det en hel del andra jobb som måste skötas om också – bland annat pannan och flismataren.
Oturligt nog var bränsletanken nästan full så det tog sin lilla tid att tömma den. Sedan skulle kylarvätskan bort och till sist oljan. Då började det klarna. Kylarvätska fanns det mycket av medan oljan var nästan slut. Men innan man kunde säja vad som skurit ihop så måste hela motorn tas i bitar.
Då man fått bort kylaren, topplocket och oljetråget så är det en ganska ynkligt klimp som finns kvar … Efter att ha skruvat loss vevstakarnas lager var det klart att tvåans vevstake hade skurit fast i vevaxeln och ettans lager var dåligt. Sedan tog jag bort kannorna men de var i gott skick. Jag hade tänkt att kannringarna möjligen gått sönder men där fanns inga problem. Så det var bara tvåans lager som var dåligt.
Det är ingen dyr reservdel. Hela serien med 8 lagerhalvor kostade bara 28:50 euro. Man byter förstås alla då motorn en gång är i bitar även om fyra lagerhalvor inte hade något synligt fel alls. Därefter gällde det att fundera ut vad som var orsaken till felet. Varför hade oljan läckt ut ? Vanligen har jag inte behövt fylla på olja i motorn mellan oljebytena. Man började bli slö och orkade inte kolla oljan hela tiden eftersom motorn verkade vara i bra skick. Jag funderade på kannringarna. Om de var dåliga så kunde de släppa olja in i förbränningsrummet. Men då jag tog ut kannorna så var de i fint skick. Treans kanna hade lite skråmor på sidan men jag vet inte om det var en gammal skada. Alla löpte fint och lätt i cylindern.
Då gällde det att kolla nästa misstänkta ställe och det var förstås stefan i framändan på vevaxeln. Och då den togs bort så var det alldeles klart vart oljan försvunnit. Man kunde stoppa in ett bladmått mellan axeln och stefan som var alldeles hård och hade tappat den fjäder som skall täta mot axeln. Nå den var 43 år gammal så det var på tiden att byta ut den.
Då var det bara att beställa reservdelar men till det gick det också en hel dag. Zetorn har kommit i många upplagor efter 1975 och fastän den har ändrats ganska litet så gäller det i alla fall att kontrollera att man får rätt delar. Till all tur har jag reservdelsboken från 1975 för numrorna har ändrat i de nyare böckerna. Och så måste man mäta och fundera och se på alla bilder att det ser riktigt ut. Förutom de delar som var sönder så byter jag en mängd andra delar nu då traktorn är i bitar. Egentligen hade jag tidigare köpt reservdelar som aldrig blivit utbytta så nu passar jag på. Alla slangar förnyas till exempel.
Ganska bra har Zetorn gått i 43 år. Inuti ser den ut som ny fastän den såg eländig ut utanpå eftersom avgasröret brast förra vintern och sot har täckt hela motorn. Avgasröret har varit ett ständigt problem. Det håller inte och det är ingen idé att köpa nytt för det brister inom ett år. Så jag svetsar i stället – det håller lika bra som ett nytt. Kylaren hade jag stora problem med förr med sedan jag köpt en ny dyr kylare så har den hållit ihop. Delvis kan det bero på att jag tagit bort ett fäste som var fastlött vid kylaren. Nu ligger den bara i en skål med gummipackning och har hållit i närmare 20 år sen sist.
Men det finns en hel mängd delar på en traktor. Golvet i verkstaden är nu fullt av bortplockade delar som jag radat så att jag vet hur de skall skruvas tillbaka.
Ett problem är ännu att polera vevaxeln där lagret skar ihop. Jag tänkte försöka med natronlut (kaustiksoda) – kemisk natriumhydroxid. Den är starkt frätande på aluminium och liknade metaller som finns i lagerskålar medan den inte påverkar stål så vevaxeln borde bli ren utan fara. Man kan också använda saltsyra men den är besvärligare att hantera. Natronlut används i avloppsrengöring så man kan helt enkelt hälla det som blir över i avloppet.
Det blir stadsresa för att skaffa kaustiksoda och en hel del verktyg. Vi drog av det långa skaftet till 1/2″ hylsor för en del skruvar satt fast ordentligt. Men det fina med traktorer är att då man en gång får loss skruven så kan man skruva ur den med fingrarna – i motsats till rostiga bilar. Och vår Zetor har varit mycket väl inoljad … Jag måste också skaffa nya verktyg som gör det möjligt att komma åt en del skruvar på trånga platser. Jag skulle behöva mera väggar i verkstaden för de nuvarande är redan fulla med verktyg.
Nu är det bara att vänta på reservdelarna och sedan börja skruva ihop traktorn. Under tiden kan jag bygga litet och plocka in allt som ligger under bar himmel. Golvet i ladan skall ännu göras färdigt. Och så måste värmesystemet sättas i skick till vintern. Inga fritidsproblem …
En av nyttigheterna med att använda maskiner länge är att man börjar kunna dem. Har haft 390:an sedan
-94 och först nu tycker jag att den börjar ha fått alla tilläggsattiraljer som man behöver. Servar man enligt instruktion och använder smörjmedel som tillverkarn rekommenderar (och lite bättre fast) så tar inte användningen speciellt hårt. Inbyggda svagheter noteras också och man kan beakta dem. Slitdelar går ju åt sig förståss vid längre användning. I våras mättes upp i samband med spridarspetsbyte och ventiljustering, kompression som var lika på alla cylindrar, spridartrycket förståss och hydraultrycket som var helt enligt instruktionsboken. Turbo blev den begåvad med för snart 3000 timmar sedan men tycks ha klarat det ökade effektuttagningen med äran i behåll!
De ngt äldre traktorerna är dessutom utan elektroniska konstigheter och allsköns givare som jävlas i tid och otid. Enklare och mer direkta transmissioner gör också att effekten verkligen når ut till tappen och drivhjulen och inte bara värmer upp växellådan. Nutida transmissioner med flera snabbväxelsteg eller t.om Powershift fodrar minst 150 hk under huven innan traktorn orkar med sig själv. För att inte tala om servicebehovet jämfört med spaken rakt i lådan. Dessutom blir det mer och mer med traktorer som med bilar att man reparerar inte utan det byts hela komponenter för dyrare pengar i stället.
Därmed inte sagt att all utveckling är av ondo, men nog har jag mina misstankar om hur dessa elektroniska underverk ser ut när de har 25 år på nacken och intrumentbrädan lyser som en juldekoration eller blinkar och tuter som ett flipperspel. Dessutom tillverkas säkert inte längre de elektroniska komponenter så längre som finns i dem.
Nisses Zetor rullar säkert länge än bara gjutjärnet hålls någorlunda helt!
Jo, man undrar hur det ska bli med de nya traktorerna i längden … Den här Zetorn är enkel att reparera men det kan man inte säja om de nyare maskinerna. Tills vidare är också reservdelarna otroligt billiga. Jag betalade bara litet på 200 euro för en ganska fullständig sats ! Den här traktorn skall nog hållas i skick så länge som möjligt. Den förkroppsligar begreppet “robust” – inte bara ifråga omn hållbarhet utan också ifråga om reparationer. Det enda jag kan klaga på är vinkelväxeln till varvtalsmätaren. Då jag öppnade den så såg jag att den hade kuggar av plast … De var förstås slutslitna. Där är nyare Zetorn med elektronisk varvtalsmätning bättre.
Det är vissa saker som blir bättre på nyare modeller men tyvärr sätts det in en mängd leksaker som inte duger till nånting alls. Elektronik kan också vara mer eller mindre robust (liksom dataprogram). Helst väljer jag litet äldre elektronik som blivit av med de värsta barnsjukdomarna. Och helst standardelektronik som tillverkas i stora serier och finns på hyllan i varje butik, Om sisådär 20 år kanske man kan våga satsa på litet enkel elektronik i traktorn också. Som gammal elektronikingenjör så har jag mest råkat ut för problemfallen och är alls inte lyrisk över “elektronikens möjligheter”. Jag ser mera av problemen. Elektroniken är ännu inte tillverkad med tanke på reparationer utan nån fjant till ingenjör har satt in sina leksaker för att det är roligt att pröva det ena och det andra. Och bönderna står och svär över eländet på åkern.
De va ju tråkigt att ett så litet fel som en ynka stefa skulle ställa till så mycket bekymmer även om nu delarna inte blev så dyra.
Jag får nog också bita i det sura äpplet och beställa ny navreduktion eftersom just den delen saknas på alla skrotade traktorer. Helt klart en svag punkt på den här modellen. Ska nu till först kolla så att allt är ok på andra sidan.
Visst hade det varit mindre arbete att bara byta stefa men jag hade i alla fall varit tvungen att skilja åt nästan lika mycket (utom kannorna). Och då hade jag kanske också kollat cylindrarna och vevstakens lager i alla fall. Motorns stefa är billig men det är ett jäkla arbete att byta den.Jag sörjer inte – en grundlig översyn av motorn är på sin plats efter 32 år (sedan senast).