Vetepriset år 1986

Jag städade ut en massa papper i dag och hittade ett klipp från Landsbygdens Folk år 1986. Där fanns vetepriserna för år 1986 och det var 223,65 penni/kg i augusti. Sedan steg det varannan vecka till 233,35 i slutet på december och till 286,95 i juni 1987. Om nån ungdom undrar varför jag byggde kalluftstork år 1975 så var det på grund av pristrapporna. Ökningen var 23 % och det var inte illa ens på den tiden.

Vad betyder 223 p/kg ? Om man kollar in Statistiska centralbyråns inflationskalkylator (www.stat.fi – sök på Förändringar i penningvärdet) så får man 712 euro/ton år 2017. Jämför det med dagens priser !

Världsmarknadspriset på vete var 1970 30 p/kg (437 euro/ton) och  1976 96 p/kg (693 euro/ton). Allt beräknat med penningvärdeskalkylatorn. Nu ger ju inte den nån exakt bild på jordbrukets lönsamhet för den följer den allmänna inflationen men visst ser man en tendens …

P.S. Jag måste ju nämna att vetepriset var 140 euro/ton sommaren 2018.

Författare: Nisse

Jag är bonde i n:te led på Bosas rusthåll i Hindersby som troligen är kring 1000 år gammalt - ingen vet så jag kan lika gärna påstå det. Nån vanlig bonde är jag inte för jag gick i skola och blev elektronikingenjör och forskare i teoretisk datateknik vid Tekniska högskolan - senare docent och professor. Men det var mest hobby och extraknäck för jag har bara missat en vårsådd och det var då jag var i Dragsvik. Sedan 2004 är jag heltidsbonde till 150 %. Allt är heimlaga och jag har bara skrotmaskiner som jag reparerar och bygger om själv. Med dagens priser är det inte möjligt att köpa nya. Dessutom bygger jag optiska fibernät på landsbygden. Det är inte alls mera så mycket arbete med sådd och skörd men desto mer med att bygga hus, reparera maskiner och ställa i ordning. Till det går numera 95% av all tid! Så jag bygger (sedan jag fick min första hammare och 10 kg spik till julklapp som femåring) och skruvar med maskiner, gräver i jorden och hugger i skogen på vintern. Och så måste fliseldningen skötas förstås. Mest hänger jag på nätet och diskuterar över hela världen.

11 reaktioner till “Vetepriset år 1986”

  4. Läste nån gång att det kostar 250€ att prudcera ett ton spannmål, minns ej om det var med eller utan stöd. Oavsett så räcker inte stöden som subvention med priser och kostnader vi har. Skulle vara intressant om de istället för att tala om att vi borde få 1-2 ton till per ha så skulle de tala om vad spannmålspris borde vara för att få lönsamhet med dagens priser. De flesta skulle då förstå att vi aldrig kommer upp tillåter priset. Nå, bra att det finns annat att odla än spannmål.

  5. I år blir priserna på många grödor lite annorlunda. Den billigaste potatisen finner man nog t ex i frysdisken i form av pommes frites!

  7. På västfronten inget nytt ! Kunde man säga.

    Något nytt som jag själv upplevt är kontokapningar. När jag på andelsbankens nätbank skulle betala lantbrukspensionspremien så finns fyra olika bankers kontonummer. När man noggrant utvalt vilken som är rätt mottagarbank så när kontonumret är ifyllt så ändrar bankprogrammet det till sin egen banks konto.

    Lpa s ombudsman kände inte till det men högre upp kom det nog fram det finns ett avtal mellan lpa och andelsbanken. Det samma hände med restskatten, där kände kundupplysningen inte heller till saken.

    För mig är det noggrant hur mina surt förvärvade pengar styrs de sista millisekunder de är i min makt. Regionalt, nationellt och internationellt sett. Med sina fötter kan tillräckligt många människor styra upp nästan vad som helst. På det här sättet äter de stora upp de små och då finns ingen konkurrens längre.

  9. På tal om priser och den gamla goda tiden som var godare ju förr dessto bättre! Nådens år 1974 betalades på rot 13€ för massaveden. En sprillans MF-148 kostade då 23.500 FMK eller ca 303Fm3 massaved eller 33,57 ton foderkorn! En MF-188 var givetvis dyrare, ca 505 Fm3. I dagens priser skulle motsvarande kosta ca 4375 Fm3 massa eller 596 ton foderkorn. Visst var det bättre förr. Ös erbottningarna var avundsjuka på yrkesbröderna i södra Finland som kunde odla vete vilket med dåtida sorter inte var möjligt i Öbotten då en vetehektar motsvarade en mjölkko. På den tiden var hela 3 (tre) personer anställda i vår kommun för lantbruket, lantbrukssällskapet fanns givetvis men dessa tusentals (ja det är faktiskt sant att vi har tusentals “ylitarkastaja ja ylijohtaja,” andra titlar finns inte för att motivera löneklasserna) fanns inte då.
    En i dagens mått galoperande inflation hade vi, men den kompenserades via lantbruksprisuppgörelse systemet. I bland bättre ibland sämre. Efter Eu-inträdet har lantbruket haft en galoperande deflation med sänkta stöd och speciellt inom köttsektorn med börsnoterade marknadsföringsbolag där råvarukostnaden givetvis
    är ett problem i kvartalsrapporten och därmed svaga producentpriser.
    Bonden är en märklig varelse. ju mera man pinar honom dessto mer satsar och arbetar han!
    Norge och Saudi-Arabien, har väl världens högsta lantbruksstöd för där har man insett att i en krissituation så går inte oljan att äta!

  10. Jo, det är bäst att jämföra på det sättet i stället för att bara se på penningvärdet. Man borde förstås ta med en mängd olika faktorer för att få en riktig bild men i stora drag ser man hur dåliga produktpriserna är numera.

Kommentarer är stängda.