För mej var det en ovanlig jul eftersom jag inte hade någon katastrof som borde skötas. Ladans golv var färdigt och Zetorn (som ju var en katastrof) kunde jag inte göra nånting åt eftersom jag inte fått reservdelar. Inte ens flismataren var sönder …
Det saknades inte sysselsättning för jag tog itu med att uppdatera alla datamaskiner och där fanns det minsann arbete. Ju längre man lämnar dem desto mer problem blir det vid uppdateringen. Och så började en del hårdskivor säja upp kontraktet och det blev att kvicka tag ta säkerhetskopior. Jag har länge tänkt starta upp telefoni och meddelanden som INTE är beroende av Google, Facebook och andra spionfirmor vilket är helt möjligt. Man kan ringa över nätet med IP-telefoni utan att blanda in någon operatör alls. Men det krävs litet installation av fri programvara först.
Det finns en hel del program såsom Serval Mesh som inte behöver någon infrastruktur alls – ingen operatör, inga basstationer och inget nät heller för den delen. Det är utvecklat för krissituationer då man kan räkna med att all infrastruktur är förstörd. Och den passar bra för en självförsörjande bonde också. Förstås måste man få kontakt på något sätt och då måste man använda WiFi, Blåtand eller liknande. Och jag har en massa gamla basstationer liggande från den tiden vi inte hade fiber. Tanken är att åtminstone få igång larm från pannrummet till min mobiltelefon. Det är mycket trevligare att få ett meddelande att flisen är slut på kvällen än att vakna upp till en iskall panna på morgonen.
Förutom dataunderhåll så har jag läst böcker på julen. Mest är det fackböcker om historia, språk och byggnadsvård. Det här året köpte jag en massa böcker som jag ännu inte hunnit läsa. Det är inga romaner utan de tar en massa tid att läsa – eller egentligen studera. Jag kom igenom John Krafts böcker om det tidiga Sveariket (ca. år 100-1000) som var riktigt intressanta. Nu lärde jag mej en hel del nytt igen. En grundlig bok om runor börjar jag också ha kommit igenom. Visste ni att man i Dalarna använde runor långt in på 1800-talet ?
Zetorn har stått stilla hela julen men under mellandagarna delade jag den i två delar och tog bort vevaxeln. Nu är det inte mycket kvar av den traktorn.
Jag måste ställa framdelen på två stadiga vinkeljärn. Vi har en vagn som kan användas då man delar på en traktor men den måste jag ta bort för att kunna skruva loss vevaxeln. De pallbockar jag använder för bilarna är alldeles för låga för en traktor.
Av motorn är det nästan bara skalet kvar. Vevaxeln var annars en tung baddare – jag börjar förstå varför verkstäderna lyfter ur hela motorn och placerar den i en vagga som kan svängas hur som helst. Då man ligger under motorn och skruvar så får man lätt en massa olja i skägget – alltid finns det litet kvar i något rör. Det var också sina problem för gubben att krypa omkring under motorn. Man börjar bli styv och stel på alla de sätt. Det värsta är att jag redan spräckt två byxbakar så nu blir det att plocka fram symaskinen och börja lappa …
Efter jul fick jag den nya vevaxeln men inte ser den ut som den gamla ! Frågan är om den passar. Remskivan i framändan är inte något större problem för den kan jag byta men de övriga måtten får inte vara annorlunda. Den gamla remskivan var fäst med räfflor medan den nya har koniskt fäste. Jag kollade på nätet och det finns inte att få en vevaxel med samma kod som den gamla. Inte så ovanligt men frågan är vilka förändringar som gjorts i de nyare.
Det är alltid samma problem med reservdelar. Vanligen måste man byta tre gånger. Det blir inte bättre av att Zetorn är 43 år gammal. Det goda med Zetorn är att de ändras ganska sällan så det finns en möjlighet att de nyare delarna passar.
Få nu se om Zetorn står kvar sönderskruvad i verkstaden ännu nästa sommar … Den skulle behövas nu så att vi får ut virke ur skogen. Vädret har ju varit fint för skogsarbete så det harmar nog. I värsta fall får jag köpa en ny begagnad Zetor från 1980. Priserna är inte så höga på dem numera. Eller beställa ny vevaxel ända från Slovakien …
Nå det kommer snart ett nytt år så
Gott Nytt År till er alla !
På tal om runor så undrar jag hur det sist och slutligen gick med de runor som upptäcktes i Vörå för nåt decennium sen. Det var ett jäkla hallå om dess äkthet och det österbottniska tomrummet. Måste vid tillfälle se om jag hittar någon information om hur det sist och slutligen blev.
Nu börjar jag ha det mesta betalt inför nyår så jag hinner nog i säng innan det ljusnar 🙂
Gott Nytt År, Nisse.
Vörårunorna var visst nog ganska moderna, ett par hunda år kanske. Men det österbottniska tomrummet var nog en produklt av tesen ‘där finns inget för ingen har hittat nåt, för det lönar sig inte att söka nåt’….så fort man börjar se efter grundligt, så dyker nog forntiden upp. Bästa exemplet är Tornedalen, som med alldeles några få års koll helt plötsligt förvandlade sig från ett tomrum till en levande bygd genom många sekler och något årtusende.
All ära till Zetorn. Vår båtperkins är från 1979, så när oljetrycksgivaren gick i höstas tog det en månad att hitta reserv: ingen i Finland hade nån, men sen insåg varvet att det var att gå in på nätet och si, sen fanns en (det är en liten tid sen jag själv gjorde annan service än oljebyten o sånt). För kylpumpen hittade jag ett nytt lock, men skruvarna passade inte….
Jag är ganska skeptisk till historiker just av den anledningen, dvs. att om de inte hittar något skrivet så finns det inget. Det är förstås helt fel. Då är arkeologer bättre men de kan också ha fel. Det kan man åskådliggöra med mosaikexemplet: Om man inte hittar nån mosaikbit så har det inte funnits någon mosaik. Hittar man sedan en blå bit så anser man att den varit blå. Därefter kanske man hittar en massa andra bitar som är av alla möjliga färger utom blått. Tja, då har alla historiker och en stor del av arkeologerna haft fel … (John Kraft som jag nämnde har arkeologutbildning men sätter i nästan varenda sats in ett “troligen” eller “möjligen” så han inser att det vi just nu vet kan vara mycket osäkert)
Jag ringde nyss om slipning av vevaxeln (som är ett krävande arbete) men nästan alla maskinverkstäder som sysslat med det har försvunnit … Numera säljer de bara reservdelar eller så skall man helt enkelt köpa ny traktor. I tiderna skrattade vi åt Joakim von Ankas miljardärklubb där en miljardär måste byta Snobillac därför att askkoppen blivit full. Men det är snart inget skämt mera utan verkligheten överträffar sagan. Dystra framtidsutsikter – fast det kommer ju allt mer ungdomar som vill återanvända vilket vi gjort i alla tider på bondlandet. På 40- och 50-talet sparade man precis allting från rostiga ståltrådar till julklappspapper som min farmor hade i övre skåpet. Det var minsann raka motsatsen till slit-och-släng-mentaliteten.
Jag såg nyss (då jag kollade nätet om vevaxlar) en video på Youtube där de startade gamla dieslar som stått i 20-30-70 år. En av de tuffaste bitarna var en sovjetisk stridsvagn som 1943 kördes upp på en cementramp som minnesmärke direkt från fronten. Nu startade den nästan direkt ! Rök kom det men dieslar är nästan eviga (om man häller olja i dem …).
https://www.youtube.com/watch?v=aMZllb9JAIs
(3 minuter och 13:30 minuter)
https://www.youtube.com/watch?v=UY9P0QSxlnI
Vi är inta så gamla som de riktiga europerna år 1154 någon gång dök vi upp på kartan.
Ett alternativ för zetorn är en begagnad mezzo med svängbar stol, manöverspakarna inne i hytten och överlägsen värme som skogstraktor.
Gott nytt år alla !
I vår Zetor finns spakarna inne i hytten (bara elbordet finns utanför) och stolen är svängbar. Det är förstås egna konstruktioner. Zetorns hytt är ju mycket stor så allt ryms bra innanför. Värme får jag från ett extra element i taket med slangar till bakrutorna. Därför vill jag ogärna byta eftersom den är omändrad under många år med en hel del tillägg. De elektriska funktionerna är utbyggda en hel del men jag planerar att bygga en helt ny elcentral under hyttens tak som dessutom är utbyggbar för det kommer bara mer och mer elfunktioner.
Ett ovanligt Nyår blev det! Tolvslaget firades bakom ratten med snöplogen för vädrets makter passade ju förståss på precis då med vågrät blötsnö. Ovanligt också för att det vid tolvslaget var exakt 40 år sedan jag träffade Husmodern och vi dansade in nyåret precis på tolvslaget nådens år 1979. Vi funderade att efter 40 år så gör nog 2 dygn ingen skillnad och firade på lördagkväll i stället.
På tal om gamla traktorer så kan man ju ifrågasätta investering i frontlyft bl.a på en 25 år gammal 390, men det förhåller sig med den som med Nisses Zetor. Nu börjar den vara som jag vill ha den. Dessutom är fortfarande alla nyckeltal i hydraulik, motor mm enligt tillverkarens värden. Efter turbomonteringen finns också effekt mer än tillräckligt och med snöplogen uppskattas verkligen de dubbla värmebatterierna som håller alla fönster klara och skjortärmstemperatur i hytten. Elektronik finns inte annat än mobiltelefonen i förarens ficka och givarna som j—-s i nymodigheterna saknas de med. 18 växlar i en spak med 200 motorvarv mellan varje växel genom hela registret är inte fel för t.ex bränsleekonomin
God fortsättning på Nya Året åt alla!