Livet på landet i Solf, Ytterholm, Yttermark, Heisala och Hindersby
Inget vidare Gott Nytt År.
Läser i en kommentar till Charlottas inlägg att man hoppas på vädermässigt normalare år men tyvärr så ser inledningen väldigt tråkig ut.
Gjorde en snabb inventering efter nattens storm när det ljusnade i morse och det var ingen munter syn som man möttes av i skogen. Omkullblåsta och knäckta trän fanns det lite överallt och vid större öppningar så fanns en del bröten där mer eller mindre allt mejats ner av stormvindarna. Det här är nog de största stormskadorna jag haft under min 30 år långa tid som enskild skogsägare. Och ändå kunde det varit mycket värre, den torra marken gav trots allt lite bättre fäste åt rötterna än vad som skulle ha varit fallet om marken hade varit vattenmättad efter rikliga höstregn. Nu var det mest gran som stod på stenbunden mark och tallplanteringar som stjälpte. Det som gjorde saken värre var att denna gång kom stormvindarna från nordost vilket det väldigt sällan gör här i våra trakter. Skogen är mera tålig för stormar från sydväst eftersom det är den förhärskande vindriktningen.
I övrigt verkar byggnader och konstruktioner att ha klarat sig här på gården. Och hur skogen i övrigt ser ut har jag ännu inte kollat men på mina skogsskiften här i närområdet så är det nog frågan om nåt hundratal träd. Ska till veckoslutet inventera de mer avlägsna områdena. Man kan kanske skatta sig lycklig för att man ännu inte hunnit ta itu med den gallring av en tallplantering som planerats, såg nämligen ett par nyss gallrade planteringar som farit väldigt illa i stormen.
God fortsättning kan man inte önska någon efter detta men kanske en bättre fortsättning av året passar?
Författare: Christer
Har sysslat med odling sen jag tog de första stegen ut på åkern för att granska om "groddan ha komi opp". Fårfarmare var jag i ett 15-tal år efter att som 9-åring köpt en betäckt tacka för barnbidraget. Utbildade mig till trädgårdsmästare och jobbade 10 år som arbetslärare på trädgårdsskolan vid Korsholms skolor innan vi år 1988 köpte gården här i Långmossen. Gården har sen dess specialiserat sig på odling av grönsaker på friland men vi odlar också spannmål samt bedriver skogsbruk. På senare tid har gården, på förslag av våra amerikanska släktingar, kallats FinneFarm och och numera med tillägget db (dödsbo) efter fru Eivors bortgång hösten 2019. Ett familjeföretag som sysselsätter mig, äldsta och yngsta dottern på heltid samt mellandottern på deltid. Min son som lämnade oss i augusti 2009 jobbade också på gården vid sidan om sitt jobb som skogsmaskinsförare. Ännu en tragisk händelse drabbade oss i juli 2010 då vår produktionsbyggnad brann ner till grunden. Vi har nu byggt upp byggnaden igen och återanskaffat en stor del av inventarierna men ännu fattas en del maskiner för spannmålsodlingen och skördemaskin för grönsakerna. Mina inlägg här på Bondbloggen färgas säkert av dessa tragiska händelser eftersom de starkt påverkar det vardagliga arbetet men försöker ändå beskriva livet här på gården i en positiv anda.
Visa alla inlägg av Christer
19 reaktioner till “Inget vidare Gott Nytt År.”
Det är ett problem med kalhyggen att det lätt leder till att kanterna blåser omkull. Det är nu ett par tiotal år sedan vi hade en större stormfällning men jag minns att det var mycket jäkligt att städa upp efteråt. Man visste aldrig åt vilket håll stammen skulle slå då den sågades av.
Har inte hunnit inventera stormskadorna än, men det verkar nog finnas en hel del här i nejden vad jag hört. Jag har några skogsholmar som måste lämnas på en kalyta på grund av flygekorrarna, där hoppas jag att precis allt har lagt sig…
Att visa så där många skräckbilder på en gång var inte alls bra för hjärtat.
På mitt omtalade skifte gick det ca tio vindfällor på dödsbosidan och två-tre på mågsidan (in och utvind). Trots jag hunnit sätta ett rådike och dunta och jämna fast vallen, som frusit som beräknat. Kantlinjen håll men 10-20 meter in i skogen stjälpte träden. Borde jordfäst de träden också. Plötsliga kalytor rå i rå med nygallrat är inte alls bra för klimatet. Stödpengar borde införas så inte allt huggs genast eller så borde skogen ha ägs i minst tio år innan skogen tas ned helt.
Förr sa dom att man skulle ta sig en tobak (å fundera) innan man startade sågen. Men då man inte röker?…….
Jag ska inventera ytterligare ett par skiften i morgon, håller tummarna för att dom klarat sig.
Dom där flygorrarna verkar finnas överallt.
Tänkte inleda operation vindfällen i morgon samt inventera ytterligare ett par skiften. Kanske borde man gå runt och trampa till i kantzonerna så att marken fryser till. Nu vid tjälmätningen den 31.12 var det endast 4-5 cm tjäle i skogen, på åkern 18-20 cm vilket var lite mera än förväntat med tanke på relativt varmt väder.
Jag brukar gå och dricka kaffe då det blir problem. Fast ibland blir det litet för mycket kafe …
Det blev betydligt flera vindfällor när man väl kvistade och kapade upp dem. Undrar hur många kvarstående träd som också tagit skada och sedan stjälper för minsta vindpust senast marken tinat upp.
Inte lite Per! Jag har nämnt tidigare Timo Jakkola här på bloggen. Det är få som beaktar helheten så mycket som han. Han talar om att få bättre lönsamhet med bättre produktpris och så måste marknaden balanseras. Det gör man med mindre produktion eller mer export. Något annat han skriver är att; det ges en allmän bild av att jordvbrukspolitiken har varit rätt, jordbrukarna har varit professionella,från forskningen har man fått effektivitet och livsmedelsindustrin har varit innovativ i landet och utomlands. Endast marknaden och handeln är felet. Inte helt rätt menar Jaakkola. I texten står också följande. Det är onödigt att skylla på Valio eller MTK om svaret finns i spegeln eller i miniräknaren. Jaakkola är inte ut för att provocera utan för att hjälpa. På gårdsnivå kan man påverka mycket. Det står också om höga arrenden är inte bra och utökning inte alltid ger bättre lönsamhet. Sist min egen kommentar. Vi är i framtiden, att styra affärsverksamhet såsom Lantbruk med känslor, borde vara eller tycker så kanske håller äran uppe men man måste få mera koll på nyckeltalen och deras påverkan Sinsemellan om man vill få bättre lönsamhet. Vill man förstå lönsamheten för hela Finlands Lantbruk så måste man lägga hela pusslet, pusslet är inte helt innan alla bitar är på plats.
Läste någonstans att 9ooo bönder(jordbruk) klarar av att försörja Finland medan ännu 54000 är igång, det blir lite överlappning så att säga men de skall ju också försörjas på något vis. Blir det bara niotusen kvar så släcks nog lamporna i ganska många byar ännu.
Intressant länk, får försöka fördjupa mig i frågan nån kväll då arbetsdagen är lite kortare.
Vad gäller stormskadorna så kan det mycket väl hända att träd som ser förhållandevis oskadda ut torkar bort nästa sommar då rötterna tagit skada.
Kaffe eller åtminstone kaffepausen är nog att rekommendera, dessutom smakar kaffe extra gott i skogen 🙂
Här en bra instruktionsvideo på hur arbeta säkert i stormfälld skog: https://www.youtube.com/watch?v=YiBZuG_Kn6Q&feature=share
Dessutom gör han det med Stihl 🙂
Att balansera produktionen / marknaden kommer inte att bli lättare nu då omstruktureringen är kraftig inom husdjursproduktionen. Vart ska vi med all foderspannmål då svinhusen töms? Vi kan knappast göra Koskenkorva av allt?
9000 jordbruk kan gå an men dom 9000 bönderna kommer nog att behöva lite hjälp vilket ställer nya och större krav på arbets- /driftsledning. Det räcker inte att förstå sig på biologi, ekologi och teknik.
Precis, Christer! Vi måste bli mycket skickligare på att exportera, förädla och styra konsumtionen i landet i rätt riktning.
Vems är lampan som lyser, dit vi är på väg? Vi har fått informationen direkt och indirekt att vi ska bli större, handeln åtgärdas och människorna blir fler och allt blir bra, sen. Allt blir inte bra sen. Det har hittills varit ganska bra att lantbruken har växt i storlek (och minskat i antal). Fastän arrenden har varit höga rätt länge så har övriga kostnaderna tidigare varit lägre. Idag då lantbruken växer i storlek så gör de det med en minskad lönsamhet. Öka från 50 till 70 ha men med mindre årsinkomst. Vi ser nu mer än förr vart vi är på väg, i och med att farten är mycket högre. Jag börjar undra om vi vill komma fram till lampan. Att höja på arbetsmängden, ansvaret, stressen, riskfaktor och minska på årsinkomsten och tid för fritid. Samtidigt blir lantbruket i landet svagare i och med att det producerar mindre nettoinkomster. Vi blir också färre till antalet och kan lättare missgynnas vid beslut.
Ni som odlar mindre gårdar, fortsätt att odla. Ni som har en mångsidig växtföljd med mycket vall, fortsätt att odla. De djurbönder som behöver spannmål, gräs och halm kan lika bra köpa det för en passlig peng. Spridningsareal går också att skaffa av andra bönder än att betala vansinniga arrenden då problemet kan lösas enklare och så att mer pengar lämnar i det finländska lantbruket. Har ni djurbönder tänkt i de här banorna?
Av egen erfarenhet med mångsidig produktion så har jag stött på de flesta punkter du räknade upp. Och precis som du nämner så har ökad produktion inte ökat lönsamheten, det tillkommer så mycket nya kostnader med marknadsföring, anställda, byråkrati m.m. och kanske har arbetsledningen inte alltid hunnit med heller. Förmånligast producerar man nog så länge man klarar att sköta allt själv men det kan uppstå problem med att tillgodose kundernas med tillräckliga mängder för att hållas med i rullorna.
Styra konsumtion är inte heller lätt och att följa alla trender i dagens some-värld med snabba svängningar i konsumtionsbeteende är knepigt i en bransch med endast en ny skörd i året eller som i fallet med fleråriga grödor så kan det ta flera år innan odlingen ger skörd.
Sen har jag också nu i samband med kommunfusionsutredningarna noterat hur lite man beaktar primärnäringarna, som ett exempel så finns i bilagan till fusionsavtalet som omfattar 5 sidor endast en ynka rad om primärproduktion. Vårt inflytande bland beslutsfattarna känns mer eller mindre obefintligt. Eller tas vi som så självklara att vi glöms bort bland all diskussion om energikluster, batterifabriker och andra “sexigare” branscher?
Efter att ha inventerat skogen kan jag konstatera att jag nog inte tidigare haft så mycket skador efter en enda storm. Tur att man inte har så mycket skog, annars skulle inte vintern räcka till. Uppköparna här väntar sig också mycket stock från Vasatrakten och sydösterbotten senare i vår så det rekommenderas att göra kontrakt när man vet ungefärliga mängden.
Joo efter att ha upparbetat några partier de senaste dagarna får man nog konstatera att det är drygt arbete i stormfälld skog. Som vän av riktad fällning så är det nog bäst att sköta fällningen själv. Alfrida får nog hålla sig borta i fortsättningen.
Har kontaktat virkesuppköpare och virket verkar gå åt även om intresset för stock svalnat något. Tallmassan efterfrågas fortsättningsvis. Kontrakt är nog att rekommendera.
Våndan att veta viket träd man skall fälla är över när Alfrida skötte fällningen, man belastar ej nacken så mycket. Alfrida tog såna träd som jag ej skulle nänsa ta.
Tänkte länka samma video men ratade den på grund av fel sågmärke kör med 154,242 o 177 eller va de nu va på sista, orange kvalitetssågar. När sågspånen är tillräckligt grov och sågen går på fullvarv så drömmer man sig bort att man kör formel 1 och är först när inga andra bilar syns till, haha, ridå
Det är ett problem med kalhyggen att det lätt leder till att kanterna blåser omkull. Det är nu ett par tiotal år sedan vi hade en större stormfällning men jag minns att det var mycket jäkligt att städa upp efteråt. Man visste aldrig åt vilket håll stammen skulle slå då den sågades av.
Har inte hunnit inventera stormskadorna än, men det verkar nog finnas en hel del här i nejden vad jag hört. Jag har några skogsholmar som måste lämnas på en kalyta på grund av flygekorrarna, där hoppas jag att precis allt har lagt sig…
Att visa så där många skräckbilder på en gång var inte alls bra för hjärtat.
På mitt omtalade skifte gick det ca tio vindfällor på dödsbosidan och två-tre på mågsidan (in och utvind). Trots jag hunnit sätta ett rådike och dunta och jämna fast vallen, som frusit som beräknat. Kantlinjen håll men 10-20 meter in i skogen stjälpte träden. Borde jordfäst de träden också. Plötsliga kalytor rå i rå med nygallrat är inte alls bra för klimatet. Stödpengar borde införas så inte allt huggs genast eller så borde skogen ha ägs i minst tio år innan skogen tas ned helt.
Förr sa dom att man skulle ta sig en tobak (å fundera) innan man startade sågen. Men då man inte röker?…….
Jag ska inventera ytterligare ett par skiften i morgon, håller tummarna för att dom klarat sig.
Dom där flygorrarna verkar finnas överallt.
Tänkte inleda operation vindfällen i morgon samt inventera ytterligare ett par skiften. Kanske borde man gå runt och trampa till i kantzonerna så att marken fryser till. Nu vid tjälmätningen den 31.12 var det endast 4-5 cm tjäle i skogen, på åkern 18-20 cm vilket var lite mera än förväntat med tanke på relativt varmt väder.
Jag brukar gå och dricka kaffe då det blir problem. Fast ibland blir det litet för mycket kafe …
https://www.maaseuduntulevaisuus.fi/maatalous/artikkeli-1.356113
Lite bondeekonomi analys.
Det blev betydligt flera vindfällor när man väl kvistade och kapade upp dem. Undrar hur många kvarstående träd som också tagit skada och sedan stjälper för minsta vindpust senast marken tinat upp.
Inte lite Per! Jag har nämnt tidigare Timo Jakkola här på bloggen. Det är få som beaktar helheten så mycket som han. Han talar om att få bättre lönsamhet med bättre produktpris och så måste marknaden balanseras. Det gör man med mindre produktion eller mer export. Något annat han skriver är att; det ges en allmän bild av att jordvbrukspolitiken har varit rätt, jordbrukarna har varit professionella,från forskningen har man fått effektivitet och livsmedelsindustrin har varit innovativ i landet och utomlands. Endast marknaden och handeln är felet. Inte helt rätt menar Jaakkola. I texten står också följande. Det är onödigt att skylla på Valio eller MTK om svaret finns i spegeln eller i miniräknaren. Jaakkola är inte ut för att provocera utan för att hjälpa. På gårdsnivå kan man påverka mycket. Det står också om höga arrenden är inte bra och utökning inte alltid ger bättre lönsamhet. Sist min egen kommentar. Vi är i framtiden, att styra affärsverksamhet såsom Lantbruk med känslor, borde vara eller tycker så kanske håller äran uppe men man måste få mera koll på nyckeltalen och deras påverkan Sinsemellan om man vill få bättre lönsamhet. Vill man förstå lönsamheten för hela Finlands Lantbruk så måste man lägga hela pusslet, pusslet är inte helt innan alla bitar är på plats.
Läste någonstans att 9ooo bönder(jordbruk) klarar av att försörja Finland medan ännu 54000 är igång, det blir lite överlappning så att säga men de skall ju också försörjas på något vis. Blir det bara niotusen kvar så släcks nog lamporna i ganska många byar ännu.
Intressant länk, får försöka fördjupa mig i frågan nån kväll då arbetsdagen är lite kortare.
Vad gäller stormskadorna så kan det mycket väl hända att träd som ser förhållandevis oskadda ut torkar bort nästa sommar då rötterna tagit skada.
Kaffe eller åtminstone kaffepausen är nog att rekommendera, dessutom smakar kaffe extra gott i skogen 🙂
Här en bra instruktionsvideo på hur arbeta säkert i stormfälld skog: https://www.youtube.com/watch?v=YiBZuG_Kn6Q&feature=share
Dessutom gör han det med Stihl 🙂
Att balansera produktionen / marknaden kommer inte att bli lättare nu då omstruktureringen är kraftig inom husdjursproduktionen. Vart ska vi med all foderspannmål då svinhusen töms? Vi kan knappast göra Koskenkorva av allt?
9000 jordbruk kan gå an men dom 9000 bönderna kommer nog att behöva lite hjälp vilket ställer nya och större krav på arbets- /driftsledning. Det räcker inte att förstå sig på biologi, ekologi och teknik.
Precis, Christer! Vi måste bli mycket skickligare på att exportera, förädla och styra konsumtionen i landet i rätt riktning.
Vems är lampan som lyser, dit vi är på väg? Vi har fått informationen direkt och indirekt att vi ska bli större, handeln åtgärdas och människorna blir fler och allt blir bra, sen. Allt blir inte bra sen. Det har hittills varit ganska bra att lantbruken har växt i storlek (och minskat i antal). Fastän arrenden har varit höga rätt länge så har övriga kostnaderna tidigare varit lägre. Idag då lantbruken växer i storlek så gör de det med en minskad lönsamhet. Öka från 50 till 70 ha men med mindre årsinkomst. Vi ser nu mer än förr vart vi är på väg, i och med att farten är mycket högre. Jag börjar undra om vi vill komma fram till lampan. Att höja på arbetsmängden, ansvaret, stressen, riskfaktor och minska på årsinkomsten och tid för fritid. Samtidigt blir lantbruket i landet svagare i och med att det producerar mindre nettoinkomster. Vi blir också färre till antalet och kan lättare missgynnas vid beslut.
Ni som odlar mindre gårdar, fortsätt att odla. Ni som har en mångsidig växtföljd med mycket vall, fortsätt att odla. De djurbönder som behöver spannmål, gräs och halm kan lika bra köpa det för en passlig peng. Spridningsareal går också att skaffa av andra bönder än att betala vansinniga arrenden då problemet kan lösas enklare och så att mer pengar lämnar i det finländska lantbruket. Har ni djurbönder tänkt i de här banorna?
Av egen erfarenhet med mångsidig produktion så har jag stött på de flesta punkter du räknade upp. Och precis som du nämner så har ökad produktion inte ökat lönsamheten, det tillkommer så mycket nya kostnader med marknadsföring, anställda, byråkrati m.m. och kanske har arbetsledningen inte alltid hunnit med heller. Förmånligast producerar man nog så länge man klarar att sköta allt själv men det kan uppstå problem med att tillgodose kundernas med tillräckliga mängder för att hållas med i rullorna.
Styra konsumtion är inte heller lätt och att följa alla trender i dagens some-värld med snabba svängningar i konsumtionsbeteende är knepigt i en bransch med endast en ny skörd i året eller som i fallet med fleråriga grödor så kan det ta flera år innan odlingen ger skörd.
Sen har jag också nu i samband med kommunfusionsutredningarna noterat hur lite man beaktar primärnäringarna, som ett exempel så finns i bilagan till fusionsavtalet som omfattar 5 sidor endast en ynka rad om primärproduktion. Vårt inflytande bland beslutsfattarna känns mer eller mindre obefintligt. Eller tas vi som så självklara att vi glöms bort bland all diskussion om energikluster, batterifabriker och andra “sexigare” branscher?
Efter att ha inventerat skogen kan jag konstatera att jag nog inte tidigare haft så mycket skador efter en enda storm. Tur att man inte har så mycket skog, annars skulle inte vintern räcka till. Uppköparna här väntar sig också mycket stock från Vasatrakten och sydösterbotten senare i vår så det rekommenderas att göra kontrakt när man vet ungefärliga mängden.
Joo efter att ha upparbetat några partier de senaste dagarna får man nog konstatera att det är drygt arbete i stormfälld skog. Som vän av riktad fällning så är det nog bäst att sköta fällningen själv. Alfrida får nog hålla sig borta i fortsättningen.
Har kontaktat virkesuppköpare och virket verkar gå åt även om intresset för stock svalnat något. Tallmassan efterfrågas fortsättningsvis. Kontrakt är nog att rekommendera.
Våndan att veta viket träd man skall fälla är över när Alfrida skötte fällningen, man belastar ej nacken så mycket. Alfrida tog såna träd som jag ej skulle nänsa ta.
Tänkte länka samma video men ratade den på grund av fel sågmärke kör med 154,242 o 177 eller va de nu va på sista, orange kvalitetssågar. När sågspånen är tillräckligt grov och sågen går på fullvarv så drömmer man sig bort att man kör formel 1 och är först när inga andra bilar syns till, haha, ridå