Åkerbruksstart 2019.

Det soliga torra vädret har torkat upp åkrarna riktigt bra så idag kunde jag inte hålla mig längre utan lämnade skogen därhen för att förbereda och köra igång med lite åkerarbete.

Som vanligt på våren så är inte allt vad man planerat utföra under den långa vintern gjort. Så det blev att börja med att montera navreduktion på Samen för att få den på fyra hjul igen. Den monterade jag egentligen redan igår kväll men den var så blank och fin att jag ansåg mig nödgad att måla den svart innan rosten färgar den röd.

En traktor som stått oanvänd sen november behöver också i övrigt lite omvårdnad så dit for ytterligare några timmar innan det blev dags att söka fram den gamla rotorfräsen som också fick sig en översyn.

Sparris.

Sen på eftermiddagen blev det lite mjukstart på åkern med att fräsa ned resterna av fjolårets sparrisbestånd. Jag brukar oftast bränna av de torra växtresterna men nu har räddningsväsendet uppmanat till att låta uppgörandet av eld vara ogjort då faran för gräsbrand är stor. Här är det ändå ingen risk att elden skulle ha rymt men jag tänkte att det är bäst att vara laglydig för att undvika onödiga utryckningar. Bränner man får man högst antagligen bort en del sjukdomar men huvudorsaken är nog att få marken svart så att den bättre tar åt sig av värmen och försnabbar sparrisens tillväxt.

Vi hade kupat upp lite jord som stöd åt stånden i höstas så det passade bra att fräsa ned och jämna ut den uppkupade jordsträngen. Man kunde ju inte gå så djupt med fräsen för man vill ju inte störa eventuella spirande skott även om sparrisen är djupt planterad.

Nu borde man snabbt komma igång med skörden för handeln och media har ju kört kampanj för sparris i en månad redan så det vore ju bra att ha nåt att sälja. Vet inte varför dom prompt ska tjuvstarta varje år, till och med vår egen tidning Landsbygdens folk delade sparrisrecept före påsk en tid då det enbart finns importvara att tillgå. Den finländska sparrissäsongen sträcker sig ungefär från morsdag till midsommar om nu någon undrar. Och i dessa klimat och miljötider borde man ju gynna inhemskt.

De är ju lagom muntert då folk efter att ha läst tidningarna tror att vi börjat skörda och undrar var dom hittar vår sparris och man som odlare får meddela att det är till att ge sig till tåls några veckor till.