Ta inte ledigt – det kan visa sej att du inte alls är oumbärlig. Vi for iväg till Göta kanal och lämnade flisandet och vetebortkörningen på hälft. Men då man måste boka flera månader i förväg så gick det inte att skjuta upp. Och då vi kom tillbaka så var allt fixat …
Det är nu fjärde sommaren i rad som vi åker på kanaler i Sverige och i år var slutligen Göta kanal – Sveriges pärla eller blå band – i turen. Den byggdes efter 1808-09 års katastrofala krig då Sverige var bankrutt både ekonomiskt och politiskt. Karl XII:s krig i början på 1700-talet hade lett till att Sverige förlorat allt mer i hundra års tid. Den idioten förde hela armén halvvägs till Turkiet där den krossades och jubeltönten kom ensam hemridande. Till all tur satte nån förståndig person en kula i skallen på honom då han fortsatte kriga i Norge. De följande kungarna blev allt mer degenererade och den sista i ätten avsattes av militären efter att ha förlorat Finland.
I motsats till denna sorgliga kavalkad kom sedan Baltzar von Platen som drev igenom byggandet av Göta kanal (som Gustav Vasa redan hade funderat på under 1500-talet). Att han lyckades driva igenom det i ett land som i princip hade gått i konkurs var ett mindre underverk. Men 58000 man (mest indelta soldater) grävde för hand kanalen med spadar och den invigdes 1832.
Då kanalbygget började fanns det bara bönder utan specialkunskaper – indelta soldater var egentligen bönder – och allting importerades från England som redan hade byggt ett stort kanalsystem. Bygget blev en jätteskola för hantverkare och ingenjörer och då grundades också den senare världsberömda Motala mekaniska verkstad. Ordet “civilingenjör” uppkom i det sammanhanget för tidigare var alla ingenjörer militärer – också von Platen.
Mest fascinerande var hur Motala Werkstad byggde en 15 tums metallsvarv: man byggde först en grov metallhyvel som drevs av ett vattenhjul och sedan filade man för hand fram delarna till svarven ! Verkstaden byggde sedermera ångdrivna fartyg, lok, mudderverk, pumpar, kvarnar pappersmaskiner, svarvstolar och kanoner.
Det var inte bara i riksdagen som von Platen skälldes ut efter noter. Det var också stora problem att köpa in den mark som behövdes för kanalen som byggdes vid sidan av Motala ström på ren åkermark. Bönderna ville förståeligt nog inte sälja och det berättas att von Platen till sist skickade ut en slipad tungvrickare (sådana fanns också på den tiden).
Uppköparen frågade bönderna om en båt behövde vatten för att segla ? Jo – det behövde den. Och hade någon sett en båt segla uppför en kulle ? Nej – det hade minsann ingen sett. “Nå, sälj då marken åt von Platen för han är alldeles klart helgalen och då alla hans planer går om intet så får ni marken tillbaka !” Bönderna sålde men har ännu inte fått marken tillbaka.
Slussarna gör att en båt faktiskt kan klättra upp för en kulle. För tvåhundra år sedan fanns det just inga vägar alls – bara ridstigar och all transport måste skötas med båt eller med släde på vintern. Så en båtväg från Stockholm till Göteborg var en viktig sak. I början på 1800-talet fanns det heller ingen järnväg.
Vi åkte bekvämt med dagens moderna turistbåtar (3,5 miljoner åker med dem varje år) på kanalen och tittade ned på vetefälten och sjöarna som ibland låg under oss. Kanalen går ganska högt fram till sjöarna Boren och Roxen för att sedan klättra ned med slusstrapporna.
Som gammal ingenjör är man ju helt fascinerad av tekniken vid slussarna. Så här välbyggda var inte de första kanalerna och slussarna. Hjälmare kanal som hör till de äldsta rasade snart ihop och måste flyttas och delvis sprängas in i berget. Inte utan orsak byggdes Göta kanal bredvid Motala ström i stället för i strömmen.
År 2015 började Göta kanal moderniseras för en halv miljard kronor. Den drar stora mängder turister till Sverige allt sedan den byggdes på 1800-talet och 5000 båtar trafikerar den. Det finns rullbroar och klaffbroar och ibland går kanalen ovanför landsvägen.
Vi lyckades förstås pricka in en regnig dag igen så det blev inte någon idyllisk båttur i solsken. I reklamen står det att man åker bland åkrar och kossor men kossor såg vi inte mycket av annat än på långt håll bakom träden. Åkrar finns det däremot mycket av på östgötaslätten som är väldigt stor och väldigt slät.
Sverige har i år fått riktigt lämpligt med sol och regn och skörden ser ut att bli riktigt bra. Vår granne berättade att havren gett upp till 8000 kg per hektar. Men det har varit torrt och ett rapsfält var rena katastrofen – 55 hektar som såg ut som en träda. Då vi kom hade man knappt börjat tröska men sedan blev det full fart i Mälardalen.
Den sista bilden visar hur vi åker ovanför vetefälten men det regnade så jag tog bilden inifrån salongen. Sedan kom vi fram till sjön Roxen vid Bergs slussar och där tog vår resa slut. Man kan åka från Göteborg till Stockholm men det tar fyra dagar. Vi hade inte den tiden men det kan vara värt att se också Trollhättans slussar för oceangående fartyg. Vi tog bara en liten dagstripp (500+500 kr. per person) och den klassiska kanalresan kostar 14000 kr. per person.
Gamla minnen… Har tandemcyklat längs kanalen från Mem till Vadstena i slutet av senaste årtusende. Höll på att fastna i betraktandet vid Bergs slussar, konstaterade att “skilsmässodiket” är en bra benämning. Karln stod vid rodret och vrålropade åt hustrun som skulle dra i alla “snören” – helst alla på samma gång! Att cykla längs dragvägen var verkligt intressant, man kunde se en hel del annat också: Julita gård, den heliga Birgittas udde, med mera…
Det är knappast skilsmässodike nu mera :-). Jag satte in en bild av en ung kille som stod med fjärrkontrollen i handen och styrde slussarnas hydraulik. Men jag minns de handmanövrerade slussarna vid de mindre kanalerna där det krävdes en hel del armkraft. Ibland hoppade passagerare av från båten och hjälpte slussvakten.
Intressant reseskildring, framförallt den historiska inblicken i de svenska kungligheternas förmågor!
Jag rekommenderar boken “Med Göta kanal på Göta kanal” som inte bara behandlar kanalen utan också ger en bra inblick i Sveriges historia. Kanalen diskuterades ju allt sedan Gustav Vasas tid på 1500-talet. Men speciellt 1800-talet är intressant för oss eftersom vi har lärt oss mycket litet om Sverige efter 1808-09 års krig. Och då handlade det mest om hattar och mössor (partier i riksdagen) men det hände ju mycket mer ute i bygderna som historieskrivarna inte brydde sej om. Kanalhistorien ger en bättre inblick i det verkliga Sverige utanför Stockholms politik. Till exempel att det var överproduktion på spannmål på östgötaslätten samtidigt som folk svalt i andra delar av landet på grund av urusla kommunikationer. Baltzar von Platen var en ganska folklig man och ville förbättra kommunikationerna inom landet och det var före järnvägen just kanaler. Kungarna ställde mest till elände för vanligt folk men von Platen var uppskattad då han rörde sej vid kanalbygget – steg upp klockan fyra. Han berömde gärna men gav också hård kritik ifall nån gjorde ett dåligt arbete. Riktigt intressant historia för en gammal bonde och ingenjör.
En annan bok som jag också fick en massa AHAA-upplevelser av är Yngve Rollof: “Sveriges inre vattenvägar del 4” som också gav god insikt i 1800-talets Sverige. Kanalerna gick ju genom nästan alla delar av landet och innan kanalerna kom fanns det rena svältområden. Bondelivet var hårt ännu på den tiden.
Cyklade för någon dag sedan förbi Eugen Schaumans tillfälliga gravmonument på malms begravningsplats. Där hade några lagt tänt gravljus och gravlyktor. Färden fortsatte över viks ängar, där fanns en minnestavla av koppar där det berättades att en soldat dog och flera skadats av fientlig eldgivning när de 26.2.1944 skyddat helsingfors mot luftanfall med sitt lilla kanonbatteri (varav de flesta var unga pojkar) mot bombplan öster ifrån.
Vår kanal då? Saima kanal som vi byggde, betalade och nu ännu betalar hyra för. Om nu svenskarna varit idioter så inta har vi varit så smarta heller för att tala om vår östra grannes pålitlighet.