Vad pratar jag om, jo, PLAST! Denna omdiskuterade hatade uppfinning som är så älskad och hatad. Jag hör till den gruppen som lite vilsen står och försöker bena i det hela, och nu, med en son i skolans miljöråd som varit på uppvakelseresa till korpoström, där utställningen om plasten i våra hav går het, minsann får tänka till emellanåt innan jag svarar. För, svara på frågor, DET får jag, och ibland hamnar jag på kvistiga förhör. “Mamma, vad ska vi ha för skedar på öppet hus dagen???” och de är int bara för att han helt sådär överlag funderar, minen säger ungefär att, svarar du fel nu är du redigt steikt! Jag svarade tydligen rätt, för de är skedar i nån sorts träfiber, komposterbara tallrikar, pappmuggar osv… Han var nöjd… ända tills han fick syn på brickorna som vi använt några år redan… “Vad är detta!!! PLASTBRICKOR!!??!!”
Ja, min son, de är plastbrickor… …. Jag borde kanske köpa nya brickor, i plåt.. eller nåt… Men, de är ju just dehär, att göra sej av med plastbrickorna vore väl än mer miljö-katastrof… Tvätta, ta väl hand om dem, återanvänd dem tills de är redit slut. Använd de som finns, men tänk till en gång extra nästa gång de ska köpas nåt nytt…
Jag använder plast. Mycket (!) plast. Jag tänker främst på ensilagebalarna. Men, jag har egentligen inga andra val… Skulle jag tvingas sluta med den plasten skulle jag inte kunna ha så många får jag idag har. Bygga plansilo är ingen lösning för mej med åkrar på två holmar. Torrhö, ja, men, hur ofta är de möjligt att bala torrhö och få det hemfraktat under tak (som jag inte heller har) för väderleken? Nog sku de gå, nångång, ibland, men, inte ibland. Jag kan tyvärr inte riskera min existens som fårbonde på några rullar plast, de gäller att ta vara på den istället, så den hamnar rätt och inte fel.
Det är väl där de går fel, när tillvaratagandet och ansvaret för plasten sviktar.
Nog sviktar det för mej också… Balplast som blir liggande i nån hög på gården… De blir nån plastsvans som blir under traktorhjulet och rivs löst när man kör hem, eller ihop balar… Någon gödselsäck som med vinden smiter och flyger ut på åkern… Vinden stjäl nåt ämbar som man ställt ifån sej ute på trappan… Och så vidare… Men, istället för att tänka att de är bortslarvat, så är det bortlånat till vädrets makter en kort stund, ingen fara så länge man har koll på läget, och söker ihop allt det man lånat ut för en stund. Spring om de behövs, men ta tillbaka det!
Nej, all plast kan inte vara av djävulen. De finns ju endel saker som det den senaste tiden satts mycket fokus på, som tex. “den heta potatisen” handels-plastkassen… Visst är det bättre med en annan kasse, men, tygkassen skulle man ju enligt undersökning använda ca 800ggr för att den skulle vara försvarbar, så, hur ska man sen, men de tygkassar som finns, slit slut dem… Bäst är väl om man nöjjer sej lite och inte köper nytt… Papperskasse!!! Tänker någon helt säkert… Ja, de går ju nog, så till vida att de är sommar och solsken den dagen.
Whaat? Tänker någon, vackert väder har väl inte direkt nåt med plastkassar och papperskassar att göra, men, jo, det har det visst det, för man kommer inte hem med alla varor hela och någorlunda rena om det regnar eller har regnat, är snö eller liknande när man ska ha varorna fraktade nån km på en mönkkiä också innan man är hemma. Har man tygkasse blir det vått, men den håller ju ihop iallafall, har man en papperskasse som blir fuktig, kan man ha allt man handlat utspridet i mönkkislådan eller på yttertrappan när man just tror man klarat sej hem med alla varor… En tygkasse är förresten också mer motståndskraftig mot stocksaxar, sådär som tips ifall någon haft samma problem som jag med stocksax genom plastkassen och rätt in i mjölktölken. Storyn om den lärdomen går som sådan, att jag hade jobbat i skogen, satt stocksaxen i mönkkislådan, och sen for jag och handla, satte matkassen också i mönkkislådan på hemvägen. Det skumpade och guppade på vägen hem, så när jag kommer hem har jag stocksaxen in genom plastkassen, in i mjölkpaketet och all mjölk i kassen, så både ägg och äpplen låg och mjölkmarinerade sej… Så vad ska man ha riktigt? El plastkasse som inte tål stocksaxar, men som är bra som soppåse. En tygkasse som ska användas 800gånger för att vara försvarbar? En papperskasse som de lätt går hål i bottnet på? En kylkasse i hårdplast – motståndskraftig mot såvär stocksaxar som väta, men hur bra är dom egentligen… Eller en “kylkasse”, såndär hård i styrox? Hur är de med dom egentligen? Finns de fler alternativ? Ja säkert, men vilket dilemma bara för att få hem matvaror, och ni kan tro att vi diskuterat detta ämne i vårt hus…
En anna sak, som jag funderat på, som ser så ekologisk och bra ut, men som jag riktigt undrar hur de är smart egentligen är alla dessa paff-förpackningslådor… pafflådor som det packas grönsaker och frukt i. De används en gång, eller? Odlaren köper lådorna, viker ihop dem enligt konstens alla regler, de packar grönsaker och frukt i dem, så åker de till en uppköpare, som kanske förpackar varan i plast, och skickar vidare, eller så åker lådan direkt genom hallen ut till butiken där den packas upp i en hylla och lådan är använd, förbrukad och kan icke användas mer. Sen då? De ser bra ut, men hur smart är det att de stampas ihop lådor på lådor på lådor, som kostar skjortan, används en gång och sen ska återvinnas, processas och stampas ihop pånytt, eller åker de, direkt till ett brännverk? Vilket är sen då bättre, den djävulska plasten som skulle kunna återanvändas med en omgång genom het-tvätt, eller en pafflåda vars livslängd är max någon/några dagar?
Ja, jag blir inte klok på dehär med plast, paff, förpackningar och gudarna vette vad…
Ibland det ena, ibland det andra…
Jag blir mer och mer försiktig… Jag har lärt mej tänka till en och två gånger. Jag överväger alternativen som erbjuds. Jag använder plast, men, sådana förpackningar som man kan använda flera gånger. Jag använder plastkassar flera gånger, jag försöker städa upp efter mej, och också tidigare generationer, jag försöker plocka skräp i dikena längs vägen, jag försöker plocka skräp längs stränder, jag handlar kaffe i engångsmugg, men slänger aldrig ut dem och hurra, nu har jag hittat ett ställe där de har komposterbara kaffemuggslock, jag försöker, jag försöker jag försöker, och ändå kan man känna att man inte riktigt räcker till…
Summa summarum tänker jag att all plast kan ju inte vara som skapad av djävulen, eller ja, nog ibland, men ibland int…
Det finns en hel del plast i jordbruket men gödselsäckarna samlas ihop till 100% här hos oss av 4H – berömvärt. Själv försöker jag undvika plast så långt det går och butikskassarna har länge varit papper för vi fraktar hem dem direkt i bilen så de råkar sällan ut för regn och slask. I allt byggande är numera plast helt förbjudet för den bara förorsakar mögel och elände.
Varför inte papplådor ? Jag minns att förr hade handelslaget en mängd lådor tillgängliga som farsan radade inköpen i och bar hem. Väldigt bekvämt. Och sedan kunde man använda lådorna i verkstaden till förvaring av saker (inte de tunga). Och jag använder gamla papplådor som liggunderlag – de är mycket bättre än de skräp “montörsvagnar” som man får köpa.
Jo, papplådor, de är nog prima när man får packa sina handelsvaror i en pafflåda och sen kan man använda den till en massa alltmöjligt hemma, men, hur många ställen får man packa i pafflåda? Och hur mycket lådor används bara en gång, de är ju huijsiga mängder lådor som används bara en gång, och sen är de fariga… i små bybutiker brukar de gå att få använda lådor, men, de är inte många ställen de…
Största plastproblemet i jordbruket tror jag nog utan konkurrens är balplasten. Som “icke gräsbonde” har jag tyckt mig lägga märke till att de gårdar som plastar in ensilaget får betydligt större skördar än de som har allt i plansilos. Överåriga rundbalar ligger överallt, både på fält och i dikskanter, halvt inväxta, men gårdar med plansilos tycks förbruka allt. Även rent arbetstekniskt så är ju rundbalen precis som om vi skulle säcka spannmålen, innehåller inte speciellt många foderenheter mer heller än en redig kornsäck, jämfört med att behandla gräsmassan i “lösvikt” i plan- eller tornsilos. Och inte bara själva överåriga balar utan även plastslamsorna som rivits lös under transporter och ligger varstans i vägslänterna och fastnar i slyröjaren gör att det uppstår tankegångar som om man relegerats från skriftskolan! Även om rundbalsensilaget är kontnadsineffektivt, så kan gräset bli en förpackad handelsvara ifall marknad finns vilket sällan lyckas med ensilage i silos.
På 70-talet förpackades även mjölken i plastpåsar. Kommer ihåg när grannfrun handlat mat och mjölk från bybutiken och katten sprang över mjölkpåsen! Resten kan Ni räkna ut…
Det finns ju alternativ som i alla fall minskar på plaståtgången genom att ensilera i långa korvar/slangar (100-200 m långa) istället för enskilda balar, men det fungerar väl bäst om man har stor omsättning. Men det halverar ju plaståtgången https://www.youtube.com/watch?v=fpwGl7FsPmA
Ju större butikerna blir desto sämre blir de. Det går annars mycket snabbare att packa in varorna i en låda än i en kass. Men planerarna gillar inte lösningar som avviker från standarden. Annars skulle väl alla tjäna på att de stora mängderna lådor som butiken får skulle återanvändas av kunderna.
Sen ska man inte sätta likhetstecken mellan miljö och klimat. Plast och olja som bränns kan påverka klimatet men plast som hamnar i havet är ett miljöproblem men påverkar inte klimatet eftersom inget av plasten far upp i luften. Plast som grävs ned på en avstjälpningsplats ger inga utsläpp utan blir en kolsänka!