Nu börjar året gå mot sitt slut. Det blev ett varmt avslut för vi har +5 grader just nu och ännu in i januari skall det vara plusgrader utom för några få nätter.
Vi satte idag på lastaren på Belarus så vi skulle kunna fara till skogs bara det skulle bli kallare så att skogsvägarna skulle bära. Nån dag kan man ännu sätta på att litet förbättra lastaren men sedan börjar det bli en otålig väntan på skogsväder.
Jag kan förbättra byglarna kring fästet, skarva en kabel, kolla lamporna och så måste jag byta vattnet i kylaren till kylarvätska. Jag vågade inte hälla i kylarvätska direkt men nu ser systemet ut att hålla vatten så jag kan byta. Nu har jag också värmare i hyttaket med slangar till bakrutorna så att imma och is inte stör arbetet.
År 2019 började med en grundlig reparation av motorn på lilla Zetorn som vi också använder i skogen. Motorn plockades bort och vevaxeln förnyades. Det var nästan lika stor motorreparation som avslutade året genom att jag bytte alla cylinderfoder och kolvar på Belarusen. Med nöd och näppe fick jag den klar till julen.
Däremellan var det ett större arbete att förnya taket på boningshuset och bygga om den ganska så ruttna verandan. Ingendera är riktigt färdiga än för andra sidan av taket lämnade vi till nästa sommar och balkongen utanpå verandan skall ännu byggas upp. Men det är troligen mindre arbete med dem än vi hade i år. Baksidan av taket är enklare konstruerat än framsidan som hade en vinkel.
Jag hade inte precis planerat tre stora arbeten för i år utan det bara blev så. Nästa år tänkte jag nöja mej med att bygga färdigt det jag påbörjat. Men man vet aldrig vad som händer så vi får se …
Det har varit bråttom det här året men inte stressigt. Stressad blir man bara då man har mycket ogjort och ingenting går framåt. Trots vissa motgångar har i alla fall arbetena blivit gjorda till största delen. Så nu kan vi syssla med skogsarbete i lugn och ro – bara det blir tillräckligt kallt.
Här väntas det nog också på lite kallare väder. Det lite frusna som var i skogen tinar ju upp med den här värmen. Har hittills hållit till på sandmark som bär i vilket fall som helst men det börjar vara på slutrakan så nog skulle några järnnätter sitta bra. Dessutom kostar detta frysande/tinande om vart annat på byvägarna. Även betten på plogbladet slits otroligt när det inte hinner bli ngn botten på ytan och när det ev blir, så kommer sandbilen och sprider ut halksand så det blir som att köra på sandpapper. Gnistorna yr om bettet som en maxi vinkelslip! Rejäla stödfötter på Farma-lastaren. Min Junkkari hade alldeles för små och korta (teleskopmodell) så jag hamnade att både förlänga och förstora stödfötterna. Då lastaren dessutom är på vagnen som ju är lätt när den är tom så … Har haft omkull den 3 ggr när Moder Jord gett efter. Dock utan att något gått sönder till all lycka.
Har du någon stenbacke eller malm som du kunde hugga på nu under menförestider?
Gräset står så grönt och grant på åkern +3 och solen lyser med sin frånvaro.
Det blev till att sälja en farmartank, när man nu följer med framtiden och försöker anpassa sig.
Vi försöker undvika kedjor i plockskog, för att skydda granrötterna. Här är nu inga backar att tala om.
Var och hämtade tre vindfällor men nog är det ett slitjobb att söka bort ett träd här och ett träd där.
Tre stora granar varav grövsta stocken var 36cm i diameter. Längd bara lite över 21 meter. Sparade tre äldre ca fem år gamla vindfällor åt spillkråkorna men kvistade dem i alla fall så det inte ser så slarvigt ut.
Dagens spartips:https://www.kauppalehti.fi/uutiset/nain-leikkaat-autosi-veroja-vain-muutamalla-klikkauksella-ja-saastat-vakuutuksista-satasia-samoin-tekee-myos-autoliiton-toimitusjohtaja/94219680-201f-4c03-8d6a-17f4f8569f8a
Farma 8 har annars bra stödfötter men de orkar inte lyfta upp traktorn. Teleskopfötterna på Farma 6 är betydligt starkare och jag lyfter upp traktorns bakhjul med dem då jag sätter på kättingar. Men jag har också varit tvungen att förstora stödfötterna på teleskopmodellen.
Vi har en massa stenbackar men tyvärr så finns det en mängd blöta svackor på vägen så man kommer inte dit. Tillsvidare har jag ännu verkstadsarbete och litet byggarbete som passar för det varmare vädret och så kanske jag bygger en del broar för skogsvägarna medan det är varmt. Men om nån vecka senast borde det komma köld.
Styrka finns nog i stödfötterna så de orkar lyfta både traktorbaken fast med fullt lass. Bra när man kör fast på ngn stubbe eller sten att kunna lyfta upp bakhjulen och plocka in några massavedsklabbar under hjulen med gripen.
Däremot fastsättningen gav efter på ena fotcylindern. Svetsat endast i yttre teleskopröret och fogen höll nog men det tog en bit av röret med. Konstigt nog (turligt) när jag skulle smörja fällhuvudet och lade ut kranen så small det till och fällhuvudet landade på marken alldeles framför verkstadsdörren så svetsen fanns inom räckhåll! I N:vetil brukar de säga att “he finns int na surågaate fö veti” men hjälper tydligen långt med lite tur! Lade en förstärkning på så nu är belastningen på 3 fogar ist för 1 och på flera gånger större yta.
Året som gått har varit både med och motgång.
Senaste choken kom vi julmaten och ena dottern säger hon vill till armén och man nästan sätter skinkan i halsen. Kolla runt lite i smyg.
https://www.youtube.com/watch?v=ZsK28AgTxKU
https://www.youtube.com/watch?v=ObntvRcKMrE
Ringer till skattemyndigheterna och vill skjuta upp en sista restskatterat för 2018 och den som svarar är en gammal dejt från mitten av åttiotalet. Jäkla ankdamm man lever och jobbar i.
Sätter in filmen vi såg på: https://www.youtube.com/watch?v=fUis9yny_lI
Livet går vidare och gott nytt år alla!
God fortsättning på det Nya Året tillönskas alla bondbloggare!
Av pur nyfikenhet: Nu när ditt hembyggda lastarfäste börjar ha litet körtimmar bakom sig, så hur verkar konstruktionen att “hålla ihop” i praktiken, syns det några tendenser på deformation någonstans?
Nä, fästet är överdimensionerat. 20 mm stålplattor med 40 cm bredd som är svetsade som en upp- och nedvänt låda tål nog nästan vad som helst. Jag är mera rädd för att traktorn går sönder. Bakaxlarna ser klena ut i jämförelse men jag antar att de är tillverkade av bra stål.
Jag har faktiskt bytt ut de byglar som håller lastaren i klykorna på traktorns fäste. Jag hade svetsat fast för korta skruvar och det var besvärligt att sätta på lastarn. Men nu satte jag in M20 bultar som var 3 cm längre så nu skall det nog hålla och gå enklare att sätta fast. Och så svängde jag den elektrisk omkopplaren som behövdes eftersom det fanns för få ventiler i ventilbordet. Nu använder jag en fotens ventil till att svänga processorn då den är tillkopplad. Första försöket ledde till att jag inte kunde använda foten om strömmen var bortkopplad men jag svängde ventilen.
Så mycket har jag iaf lärt mig att det som ser klent ut brukar hålla som t.ex MF:s och JD:s hydraularmar.
Rysk teknik är heller inte att förakta för var hittar man en motor som t.ex i Nisses “Bevare oss” som har ett mer än rejält vridmoment på lite mer än tomgång! Får dagens commonrailmaskiner slänga sig i väggen! Vet ej, men vad jag träffat på, så torde “Bevare oss” och Kubota vara ganska ensamma om fyrhjulsdrift utan knutar via spindlarna i framaxeln. Rätta mig gärna om jag har fel! Minns ännu kampen med en 25:hästars kubota med frontlastare utan servostyrning som arbetsgivaren hade tänkt att skulle bli en “hit” att rensa under burarna på pälsfarmer med! Bakaxeln var en portalaxel (som på mindre Zetor traktorer) så markfrigången var inget problem, men när framhjulen var lagom djupt ner i gyttjan, och djupt slapp dom tack vare axelkonstruktionen, och dessutom med drivning så fodrades det mer än “man Power”. Kubotan fick grabbarna emellan på firman arbetsnamnet “Japans svar på Lill-Valmet”!