Lagården färdig

Förra året blev inte riktigt som planerat eftersom byggandet av den nya lagården var “lite” tyngre än vad vi hade tänkt oss. Klart vi visste att det blir ett tufft år, men riktigt så här tufft hade vi kanske ändå inte tänkt oss.

Själva byggandet skötte vi inte själv eftersom varken tiden eller kunskapen hos oss räckte till. Den normala verksamheten skulle naturligtvis snurra på men utöver det kom det ju en hel del saker som skulle skötas för att få bygget att gå vidare. Viss krävdes det en hel del närvaro vid bygget fastän vi inte själv byggde, men även byrokratin tog sin beskärda andel av tiden. Och det kan jag berätta för er att tär på nerverna och humöret!

Pratade här i höstas med en kollega som konstaterade att det går nog då man är mitt inne i det, men efteråt funderar man nog hur i hela helsike man klarat av den pressen. Det håller jag med om. Ladugården togs i bruk i mitten av november och nu har nog både jag och Antte “takki tyhjä” som man säger på finska. Jobbet rullar på, men man har jätte svårt att ta tag i nya saker som ännu sku behövas fixas.

Men som sagt, djuren flyttade in 12.11 och dom stortrivs i den nya och ljusa lagården.


Osa poserar

Och visst gör vi också det! Det är otroligt hur mycket omgivningen betyder för korna och hur mycket forskningen om djurens behov har gått framåt på 20 år. Den nya lagården är ljus, den har naturlig ventilation och framför allt har den rejält med utrymme åt korna så alla kommer åt att äta och mjölkas precis när de vill, oberoende var i rangordningen de befinner sig.

På bilden ovan ser ni en del av liggbåsena. Båsavskiljarena är mjuka så de ger efter när djuren lägger sig och stiger upp. Båsen är så kallade djupströbås, dvs båsets botten är på samma nivå som skrapgången ni ser i mitten av bilden, men fram- och bakkanten av båsen är höga så båset fylls med ett tjockt lager (ca 30 cm) av mjukt strö. Som strö använder vi separerad gödsel.

Skraporna går en gång i timmen för att hålla gångarna rena och torra.


Det går foderbord längs med båda långsidorna, på bilden ovan blir foderbordet till höger och i ändan av båda båsraderna ser ni robotarna. Till höger står Tyyne och till vänster står Suoma. Namnen kommer från Anttes farmors mor Suoma och hennes syster Tyyne.

Författare: Sonja

Jag är en 35 årig mjölkproducent från ön Heisala i Pargas skärgård. Jag flyttade hit från min hemgård i Pernå i februari 2008. I augusti 2005 hade vi generationsväxling på min hemgård, sedan dess har jag varit mjölkproducent på heltid. Då jag flyttade till Heisala tog jag med mig största delen av de djur jag hade hemma i Pernå, dvs. 7 kor och 7 ungdjur. Santalahti gård är min mans hemgård som han tog över år 2007. I dag har vi 55 mjölkande kor och ungefär lika många ungdjur, totalt drygt hundra djur. Här odlas ingen spannmål, alla åkrar(förutom några viltåkrar) används till att producera ensilage åt korna. Förutom att jag jobbar på gården på Heisala har jag fortfarande kvar min hemgård i Pernå. Den är idag en växtodlingsgård, där det odlas spannmål och vall. Dessutom finns där skog. Jag är själv med och sköter arbetet där så ofta jag kan, mina föräldrar, framför allt min far, är till en stor hjälp. Jag har alla maskiner kvar där från den tiden jag bodde där. Vi lagar allt hö som vi använder för korna i Pernå och dessutom lagar vi ensilage där också. Balarna transporterar vi sedan med långtradare till Pargas. Vi sysslar mycket med avelsarbete och vi tar också i mån av möjlighet emot besökare på gården. Kort sagt; detta är mitt drömjobb!

8 reaktioner till “Lagården färdig”

  1. Imponerande ! Vi hade förr en för den tiden stor ladugård men vi har inga bilder alls för man kunde inte fotografera i den mörka ladugården som bara hade två glödlampor (på 25 kor). Den byggdes 1945 och var då toppmodern. Det var en tid då staten understödde matproduktionen kraftigt i motsats till det nuvarande gnället. Då gick allt man kunde producera åt.

    Jag har varit i Sonjas och Antes gamla ladugård som inte var dålig men nog är den nya i en helt annan klass. Och jag unnar kossorna all bekvämlighet som de har. De är mycket sympatiska djur som förtjänar fina bås och god mat.

    Och jag har mycket djup förståelse för att ni är utmattade – det var ett stort bygge. Med önskan om all välgång.

  2. GRATTIS till nya ladugården, ser nog fin ut! Sådär borde man ju bygga, åtminstone så att båda robotarna är på samma plats, just ifall ena strejkar så kan korna söka sej till den andra. Här är det ju ett elände… Mat borden längs väggen är ju också fiffigt, inga skit kommer in med traktor hjulen! Så lycka till o kämpa på!!

    P.S. Jag läser nog troget bondbloggen, det har säkert blivit ett beroende längs med åren!!

  3. Imponerande! Hoppas ni nu får tid att återhämta er efter bygget och att allt börjar löpa.

  4. Tack Nisse! Vi går mot ljusare tider så månne inte orken så där småningom kommer tillbaka 🙂

  5. Tack Bitte! Jo vi valde att ha alla djur i en grupp (och ingen master-slave teknik hos robotarna) just därför att om ena är under service så mjölkas korna ändå av den andra. Visserligen har vi nu redan några damer som vägrar gå i den andra roboten än den dom har valt till “sin robot”, men så där i princip ska det fungera just som du sa.

  6. Vi försöker ta det så lugnt det går nu under vårvintern och samla lite krafter inför nya odlingssäsongen :)Så småningom börjar rutinerna komma fram o det underlättar förstås också så att vi får vardagen o rulla normalt igen.

  7. Dethär var ju verkligt roligt: först och främst att Sonja är med oss bondbloggsläsare igen, för det andra att ni har fått den ståtliga ladugården färdig (man blir nästan avundsjuk på kossorna) och för det tredje att ni orkade med allt. Hoppas ni hinner pusta ut före odlingssäsongen börjar.

    Men kanske en liten uppdatering på bloggen nu och då mellan verserna…. 😉

Kommentarer är stängda.