Coronacoronacorona. Corona in the morning, corona in the evening… Ja, de är ju det som fyller … hela livet just nu. Men inte för inte, ve och fasa för epidemier av denna sort som drar med sej både unga som äldre. Men. Låt de inte stiga åt huvudet. Att hålla huvudet kallt i såna här situationer när hela världen cirkulerar kring corona, det är svårt, men, lite “hakuna matata- feelis” tror jag inte skadar helt. Det har varit mycket prat om folks WC-pappers hamstrande, men, om lugnet hos folk sitter i WC-pappers- och konserv-hamstrande… låt gå. Själv är jag van med att ha lite extra WC-papper hemma, förarglig sort att vara utan…
Hit till holmen har inte nåt corona kommit ännu. Och att tillbringa tid i fårhuset är ganska avkopplande, fåren vet inget om nåt corona, däremot har de mycket för sej de också. Lamm har det börjat komma, endel dagar lammar ingen, andra dagar 5 på raken. Endel dagar blir normallånga och man får burra ner näsan i dynan runt 22 tiden, andra dagar hinner klockan bli 02 på natten. Men, de är ju så det är i det här yrket, ena dagen hit, andra dit.
Men, hur går de då? Nja.. Lite bortfall har det varit i år. Den vita tackan på bilden här ovanför, hon förlorade alla sina egna 4 lamm, men hon förbarmade sej över ett lamm, eller kanske i villervallan tog miste, eller rent av snodde ett lamm åt sej. Det var flera som lammade till lika och i kalabaliken, blev de som det blev, men, huvudsaken är att hon har ett lamm. Det är inte hennes, men, de behöver det inte vara, hon tar så fint hand om lammet, precis som om de va hennes eget, och de är ju det hon antagligen tror. Att lammet är hennes. Och lammet är nog lyckligt omedveten om att, om inte denhär tackan tagit hand om honom så kunde det gått riktigt illa för honom. Han skulle antagligen blivit en bortbyting som ingen velat ha. Så, några dödfödda, en som är sned, och så en hop med fyrlingar som behöver extra mjölk. “Nappisracet” är i full gång, mjölk, mjölk, mjölk… Alternativen är att ge mjölk, eller se dem tvina bort. Valet är inte svårt, men, de är dyrt, arbetsdrygt, klottigt och .. ja, inte riktigt klokt egentligen, men, man tar sej den tiden. De små, små knyttena behöver hjälp, och hjärtat smälter som smör i en redigt het gjutjärnsplättpanna, när de määande kommer springande när de ser att man kommer med flaskan.
Är antalet lamm per tacka rasberoende? Det låter ju inte bra med fyrlingar, det kan ju aldrig gå bra
Hej Kurt!
Jo, antalet lamm per tacka hänger mycket ihop med ras. Renrasig finsk lantras, som räknas som finullsfår, får ofta 2-3 lamm och 4 är inte nåt konstigt de heller. 5 börjar vara ovanligt. De finns också lantrastackor som fått 6 och 7 lamm, men de är sen riktigt ovanligt… Raser som texel, Oxford down osv, köttraser, får oftast 1-2 lamm. Om man säger som så, fyrlingar, utan stöd, kan gå bra, men oftast inte, de är nog mjölkpulver och nappflaska som gäller…
Nu är jag ju ingen fårskalle men iaf på grissidan så har fruktbarheten låg hertabilitet (arvbarhet), endast ca 5% medans tillväxt- och kött% så pass hög som 30%. Kan vara en orsak varför Oxfpord down och Texel inte får lika många lamm. På nötsidan har tekniken med genomiskt urval gjort underverk i och med att man på förhand kan se och förvänta sig avkommans egenskaper med DNA teknik. Beetyder att man inte nödvändigtvis behöver vänta på semintjurens avkommor utan kan lagra spermierna med facit i hand så att säga och spara kostnader.
De som har stora fårbesättningar med raser av köttfår ultraljudskannar ju tackorna och sorterar dem ju sedan efter hur många lamm de förväntas få, så att de med få lamm inte får lika mycket foder så att lammen inte blir alltför stora.