I dessa tider när Corona verkar förändra allt som kommer i dess väg kan man bara lite lungt konstatera att nog förändras saker även alldeles utan Cornahjälp också.
Min utsikt från åkrarna bland annat
Förra sommaren började dom sticka upp över skogskanten. Först lite blygt och bara lite, men helt plötsligt hade dom växt sig jättestora och dominerade utsikten norröver totalt.
Jag talar såklart om vindkraftverken, dessa verkliga elgiganter som börjat poppa upp lite här och var nuförtiden. I mitt gamla bussliv kom fyra vindkraftverk till Molpe och dit körde vi turister och andra nyfikna i hundratal för att titta på underverken, underverk som var väldigt blygsamma i storlek om man jämför med dom jättar som nu reser sig över skog och mark.
Så vad tycker jag om dom då?
Vindkraftverken är väldigt dominerande i sin miljö, det är bara att vända huvudet norröver från tröskan eller såmaskinen numera så finns dom i blickfånget, men mig stör dom inte dessmera. Nu är det dessutom så lyckligt för min del att man egentligen inte ser dom från gården utan mera ute på åkern, men som sagt mig stör dom inte. Avståndet från hemmanet till kvarnarna är väl ca fem kilometer fågelvägen och det gör att dom varken hörs eller gör sig påminda på annat sätt så jag har inte ett ont ord att säga om dom. Däremot är det väl lite som med kattungar att en eller två är riktigt roligt, får man 50 på en gång är det inte så kul längre. Jag tror nog ändå inte att jag skulle vilja vara omgiven av dessa kvarnar i fyra vädersträck. Däremot kunde jag faktiskt tycka att som nästan var lite som sällskap i vinternätterna med sin röda belysning. Varför vet jag inte och det låter en aning fånigt, men så var det.
Den stora frågan kvarstår ju hursom helst. Är utvecklingen bra eller dålig. El vill vi ha och nog känns det ju som om detta är ett av dom bästa sätten att skaffa el på. Det borde ju vara miljövänligt, även om det verkar som om miljömaffian också skulle ha problem med dessa, varför förstår jag inte riktigt. Om något är förnybart och utsläppsfritt så borde det ju vara blåsten, och blåst känns det nog som om vi skulle ha tillräckligt av på slätten.
Själv har jag inte lyckats bilda mig någon riktigt klar åsikt om hur framtidens energikonsumtion skall se ut. Jag är edsvuren vän av dieseln och har svårt att tänka mig ett liv utan den, även om det är en åsikt som inte är så politiskt korrekt i dag. Tyvärr kan jag inte sticka under stol med att jag älskar doften av en kallstartad riktigt sur diesel, troligen ett ungdomstrauma man får dras med hela livet. Visst har jag alltid varit elintresserad också, men elbilarna åstadkommer nog ingen större glädjeyttring från min sida. Däremot har jag gått över till batteridrift på många småmaskiner och bla den “motor”såg jag använder mest per vinter är batteridriven. Eldriven gräsklippare och röjsåg har också intresserat och börjar nu vara ett möjligt alternativ. Eldriven generator faller väl däremot på sin egen orimlighet så den egna elen får väl nog under överskådlig framtid tillverkas med fossilt bränsle antar jag.
Vad gäller diesel kan jag inte riktigt förstå problemet. Som jag har förstått det kan dieselduglig vätska produceras ut etanol som i sin tur kan utvinnas ut vår egen skog. Varför den då skulle vara miljömässigt dålig har jag lite svårt att greppa, förnybart och närproducerat är ju positiva ord idag. Överlag har jag väldigt svårt att riktigt förhålla mig till fossila bränslen, man blir lite immun av allt som sagts under åren. Man har hört att det snart kommer att ta slut (oljekrisen 1973), att politiken gör slut på oljetillgången (Irakkriget 91) och numera då klimatpåverkan. Ändå har inget riktigt gjorts för att få fram ett alternativ, vilket får en amatör som undetecknad att inte riktigt förstå. Utvecklingen av eldrift har pågått i många många år, men ännu är man inte ens i närheten av ett batteri som skulle fungera i en så enkel sak som en traktor, och ändå är traktorn ett oumbärligt redskap i matproduktionen som i sin tur är central för vår överlevnad. Cirkel går inte riktigt ihop, åtminstone inte i mitt huvud.
Svåra frågor, inga riktiga svar. Kanske något som större huvuden än mitt skall fundera på, under tiden nöjer jag med att mina kompisar på slätten säkert gör stor nytta i energiproduktionen, och som sagt, för mig får dom gärna snurra på där, det är faktiskt riktigt kul att titta på vad dom har för sig om dagarna.
Till sist en helt annan sak, bondbloggssamarbete har vi ibland snuddat vid i våra inlägg, förra lördagen fångade jag samarbetet på bild. Våra hästar får Christers morötter när dom uppfört sig väl och för några dagar sedan var lagret slut och skulle fyllas på, så det blev en tur till morotsproduktionen i Solf.
Bilden heter “Katt föredrar husse” och föreställer mig i Finne Farms kafferum alltmedan husets katt använder mig som klätterställning för att komma närmare bilden på väggen.
Jag tycker bilden är rätt kul
Angående vindelen så har jag som jag nämnde under ditt besök haft närmare bekantskap än så men det får bli ett eget inlägg när andan (vinden) faller på.
Så där intresserad av husse brukar hon inte vara annat än när jag kommer med mat 🙂
Tror inte alls att elbilen blir det som räddar oss. Däremot är den väldigt lätt att kommersialisera. Är ju som en mobiltelefon på hjul, alltså verkligen mobil. Alla eldrivna (med batteri) apparater som jag haft hittills så har batteriena varit livslängdsbegränsande för hela apparaten för när de är sluta om ca 5 år eller tidigare så
har det kommit nya modeller på själva maskinen med batterier som inte passar. Till den man har kan nog
gå att få tag i till ett pris som motsvarar en ny maskin. Alltså blir det “konten” för den gamla fullt funktionsdugliga maskinen! Pratar nu om Milwaukes borrmaskin. I jämförelse med den Hitachi stöpseldrivna borrmaskin som jag inhandlade för min första avlöning som reservdelsförsäljare på Hankkija nådens år 1980
som är i full användning och utan fel än idag blir nog stöpselfriheten dyrbar.
Likadant misstänker jag det kommer att gå med elbilarna. Vem vågar köpa en 5 år beg elbil? Hur blir det med service- och reservdelskostnader när det endast går att byta hela komponenter och icke att reparera?
Var finns den elkapacitet att snabbladda ett batteri på 100kWh? Hur går det den där morgonen med -25?
Alla vet vi vart batterikapaciteten försvinner vid stark kylla?
Tror betydligt mera på bränsleceller eller gasdrift.
Från köksfönstret på landet syn vid klara dagar ca 35 vindkraftverk i tre olika parker i tre kommuner på ca 8-20km`s avstånd och mig stör det inte det minsta. En enda gång har de stått stilla, här blåser det alltid så de är nog bra placerat. Vad som lite gör mig fundersam när man med tex fortums brand skaffar ihop arrenden men sedan säljs vidare när parken är byggd till något företag man aldrig hört om. Är nog lite rätt att skogsägaren till slut står med åtminstone fundamentet till kraftverket kvar när det är uttjänt. Den som lever får se som det brukar heta.
Med bilar och borrmaskiner som föregåendes tankar.
@: Det verkar finnas en mycket effektiv andrahandsmarknad för Teslas bilbatterier, de köps bla av de som sätter upp solceller, även om bara 80% av kapaciteten är kvar så är det mycket bättre än blybatterier. Service- och reservdelskostnader blir ju mycket lägre för en elbil som inte har en komplicerad motor. Men skall man driva en traktor så är nog vätgas eller biogas bättre alternativ, eftersom de kan produceras någorlunda lokalt.
Det är riktigt att en elbil rent tekniskt är bättre (och enklare) men batterierna är fortfarande det stora problemet. Det måste finnas en fungerande återvinning förrän de kan användas i stor skala. Så tills vidare är det nog en experimentell teknik. Det börjar också visa sej juridiska problem med laddningen. Man får inte ladda elbilen var som helst – inte ens hemma om man bor i flerfamiljshus för då gäller inte försäkringarna utan vidare. I Sverige måste Lantmäteriet i vissa fall ändra sina fastighetsbeskrivningar först. Om bilen eller laddaren brinner upp (med huset) så kan det vara bekymmer …
Volvo group och Daimler Truck AG satsar 0,6 miljarder euro var på ett gemensamt, nytt bolag som ska utveckla, producera och kommersialisera bränslecellsteknik för tung trafik
Speciellt i den tunga trafiken där tillförlitlighet och effekt är viktigare än “kännykkämarknadsföring” är bränsleceller intressanta. Toyota ligger långt framme även på personbilar (man tillverkar ju även lastbilar)
och lär t.om ha modeller till försäljhning. Men som sagt, är elbilen lätt att kommersialisera (och därmed intressantare för handeln) och eftermarknaden förutsäg- planeringsbar med batterier som ska bytas med jämna mellanrum. Dessutom tycks det ju vara långt till standardiserade laddningssystem så där finns även en möjlighet att hålla fast köparen.
Nog skall det mycket till en långtradare på 60-90 ton och 25-32 meter skall gå 1000 km på 24 timmar med ett batteri.Redan när digikortet kom och dygnsvilan börja hållas på 8-9h började parkeringsplatserna sina på rastställena i tätorter. De kan börja bli som personbilstrafiken i storstäder när70% söker parkeringsplats. Tungtrafik som söker laddningsplats. Däremot nog någon jakobil i stadstrafik kan det lyckas ganska bra.