Tiden lider och åren går. Många av Er har säkert undrat vart jag tog vägen, eller kanske bara varit glad åt min frånvaro, vad vet jag. Nått bra svar finns inte på frågan, men mest har det väl att göra med att jag fortfarande är lite sur över tredje ganska misslyckade odlingssäsongen på raken, dels och mest har det att göra med att den tid jag tidigare använde till bloggen numera går åt i stallet. Men kvar i tillvaron är jag, kanske ännu mer än förr faktiskt.
Nu är det “riktigt” vinter i Svedjebäcken och vad jag tycker om det vet jag inte. I vanligt fall är jag ju superkinkig när det gäller vädret, de som följt med bloggen vet ju att jag egentligen bara är nöjd i april, övriga månader är det för varmt, kallt, blåsigt, mörkt, vått, snörikt, insektrikt och jag vet inte allt vad man kan kan klaga på.
Men nu har vi snö och minusgrader. I vanliga fall skulle jag ha spytt galla över bådadera, men tillvaron ändras och jag ser ju hur mycket bättre hästarna mår i detta väder än i snett vinterregn och bra så. Ännu viktigare är ändå att man på något sätt ser att nog kan vädret vara “normalt” ännu och bra så.
Det som jag däremot inte kan fördra, inte på mina utmarker är köld. För varje grad gradstocken tuffar iväg under -10, desto värre känns det. Nu medger jag nog utan omsvep att det beror på att jag bara har “sommarutrymmen” att hålla till i och när både djur och vatten skall hållas varma blir det lätt en kamp mot Goliat. Dessutom är jag rejält miljöskadad av mitt brandkårsliv så jag ser ju brinnande element och överbelastade elledningar överallt när kölden sätter in. Detta gör att jag egentligen inte vågar ha på några extra värmekällor nattetid och när man då betänker att bla vattencentralen med mätaren är värmelös så säger det sig själv att nätterna blir oroliga. Men som sagt – till stor del självförvållat.
Hönsen har också haft lite betänkliga utrymmen under de “vintrar” som gått, men det har ju gått på något sätt eftersom ju vintrarna varit ickevintrar ända sedan dom flyttade in för fyra år sen.
Nu kom jag mig dock till -ivrigt påhejad av resten av familjen- att fixa ett ordentligt vinterhönshus och det blev bra. Den kallaste natten när det var -24 ute hade hönsen +20 på kvällen och +7 följande morgon. Utan värmekälla på natten. Man blir imponerad över hur gamla stockväggar kan hålla värmen. Isoleringen består bara av diktade (tätade) stockväggar med 60 år gammal kartong på insidan. Ändå skall det nog vara kallt ute för att temperaturen skall falla under noll oavsett utetemperatur.
Hästarna har inga problem alls med kölden. Med tiden har man lärt sig att köld och massor med snö håller dom på gott humör, det är blåst och riktig värme dom inte vill ha att göra med. Två dagar har vi ju haft riktigt gammaldags snöstorm här och då var det nog lite knöligt, men det gick.
Vintertid är ju sen urminnes tider skogsarbetets tid, men skogsarbetet har jag definitivt gett upp åtminstone tillfälligt. Det beror på flera saker, det är inte bara så enkelt att jag är lat och hatar snö i nacken (vilket förstås är sant) utan mera som jag skrivit förr, jag saknar lämpliga maskiner och kunskap till jobbet. Sen finns inte heller tiden att lägga på detsamma, och lägger man sen till att en gammal skada i en fort börjar ge sig tillkänna som begränsande i mitt terränggående så då blir slutresultatet bara ett.
Ingenting.
Som tur är har jag hittat en entreprenör som sköter detta för mig, det enda jag behöver göra är att säga ja till hans förslag och sedan går resten av sig själv. Bra blir ännu bättre av att det inte är nån jättePonsse som bökar på utan han jobbar nästan uteslutande med motorsåg och handkraft och det gillar jag.
Däremot lever drömmen om att arbeta med häst i skogen och där skulle jag väl nog ha varit redan om inte foten börjat krångla. Vi har nog kört lite i skogen redan Otto och jag, men bara i barnskorna och utan stock efter. Några steg i taget när vägen är lång. Jag hoppas kunna återkomma i detta ämne så småningom.
Nåjo, detta som någon slags lägesrapport från januari 2021 i detta nådens coronaår. Corona, hästhö och dåligt fjolår skall vi återkomma till snarast.
Nu klarar ju hönsen kyla utan problem, så länge de får mat och vattnet inte fryser.
Några nära bekanta lät installera värmepumpar i sommarvillorna och skulle hålla en viss grundvärme på avstånd genom ett modem för att ställa och följa med med mobiltelefonen. Allt funka bra tills den obligatoriska tvångssotningen. Sotaren behövde ett eluttag till dammsugaren och drog ur modemet och “någon” glömde att stöpsla i modemet igen. Där gick värmepumparna precis hur de ville och ägarna på femhundra km avstånd kunde bara konstatera, det skulle vara så enkelt ända tills den mänskliga faktorn eller tekniken sviker.
Det finns mindre modeller av skogstraktorer för gallring så den största får gå på hyggen.
Undrar om det har med åldern att göra men vinter och snö känns bara värre med åren. Speciellt då man inte kan resa bort till södern och ladda batterierna.
Fick lite dåligt samvete.
I storstan i lokalradions direktsändning stod hen ute i snö och snön blåste ned ur träden och reportern fnissa
och hon kunde sparka med foten och snön flög iväg. När en sådan där tjugo plussare inte har en ända vuxen vintererfarenhet av vinter och snö. Det var väl närmare tio år sedan förra stora snömängden. Har njutit genom bilfönstret när dagis och skola pulkat och skidat i backar och över åkrar och ängar.
Förr stod skidandet och skrinnandet i läroplanen men det är omskrivet i dag.
Ut och skida alla som kan, i min närhet är de flesta bänkidrottare då helst längdskidor.
Förr slogste män med svärd nu duger stavar, haha
Här har uppredandet av höstens vindfällen blivit alltmer ointressant vartefter det har kommit mera snö. Men fastän snö och kyla orsakar mycket extra arbete så klagar jag inte, på nåt vis är det så här jag vill ha det i januari. En lokal entusiast drar upp skidspåret genom byn så fort det har snöat igen så vi har prima spår bakom knuten.
Det som ligger är nu under snön. Gallringarna får vänta på ett annorlunda år (det gick fint i fjol). Vi fäller bara stora träd i år som inte försvinner ned i snön då de faller. Fint skogsväder i alla fall !
Hade så tur med vindfällena (de var många) att de blev uppredda med processor innan snön kom. Ett skifte som blev hugget i lite tätare fröträdsställning 3 veckor innan stormen. Kunde ju förståss sluta bara på ett sätt! Glesade upp också runt sandtaget ca 8-10m långa tallar. Nu står de och lutar en stor del av dem för när det blåste och de gungade så matades sanden in under rötterna på vindsidan med slagsida som följd.
Snö får det komma för den som plogar snö! Och det har det ju minsann gjort den sista tiden. Kan kanske komma lite även i natt men kan vara oberäkneligt för vinden vänder och börjar blåsa in mot land från havet och då kan det ibland komma riktigt mycket, men sedan utlovas kallare väder till kommande vecka och riktigt vinterföre. Blir väl skogen då!
Åldern påverkar absolut skogsarbetet. Skogsdiken har på något underligt vis blivit bredare, riset längre och skulle man eventuellt snubbla omkull så tar det nog betydligt längre att komma sej upp igen…
Påminner mig om en grävmaskinsentreprenör som svorde över sina dåliga ben på äldre dar. Han sa att man blir så förban… på de evinnerliga snubblande, man vet inte mer om man håller på att falla eller stiga opp.
I Storstan
Gravmaskinentreprenörerna har satt på snöskopor på sina grävmaskiner och skrapar av vägar och öser på ur upplagrade snöhopar på lastbilar och sedan körs bort.
Traktorer kör med något som ser ut som gammaldags AIV hackor och sprutar på traktorsläpvagnen på nolltid.
Folk kör med skidor i bilen eller bär under armen och är på väg till något skidspår för att komma bort från coronamiljön som börjar tära på mer och mer.
Gav på killen som fyllde på tidningshyllan på prisma när de inte fått fram någon metsälehti ännu i år.
Jag vet inte jag är inget svar åt en kund 2021. Red ut då så saken går framåt sade jag uppbyggligt.
Efter lite klagan på lpa pensionspremierna i fjol här på bonbloggen så nu har betalningdatumen fixats till.