Stockskogen 2021

I fjol var det gallringsväder – ingen snö – men i år passar det bättre att fälla större träd. Och vi har ett uppdämt behov av att ta bort stora granar som är i farozonen för röta. Så jag tror att jag inte sätter på processorn som mest lämpar sej för små träd (upp till 25 cm). I stället sågar vi omkull en remsa med stora granar för att få in ljus och föryngring.

Bilden ovan visar tydligt att det finns fin ungskog utanför den täta granskogen med stora yviga träd men dåligt med plantor inne i den täta skogen. Så nu skall en eller flera rader med täta stora granar bort. De är inte små för flera ger två 58 dm svarvstockar (minst 26 cm toppdiameter) plus två 52 dm vanliga stockar. Tillsvidare har jag klarat mej med 13″ svärd på motorsågen men med nöd och näppe.

Eftersom jag inte har processorn bak på traktorn är det lätt att använda lastaren för att vippa omkull träden. Fast man måste i alla fall såga av dem :-). Lastaren är mycket starkare än ett vippjärn och man klarar sej bra att fälla ensam. Speciellt om träden lutar eller har kvistarna åt fel håll så vill jag ha bommen mot trädet. Då kan man också fälla med god precision eftersom man kan lämna ett ordentligt gångjärn. Sedan går det snabbt att plocka undan stockarna med lastaren. Med så här mycket snö så radar jag dem helst i stora hopar så man hittar dem.

De stora träden finns mest i skogslaggen och längre in finns det alltför många långa och smala träd. Vi borde ha gallrat här för länge sedan men det fanns ännu viktigare bitar att sköta om. Men skogen har självgallrat ganska bra. Problemet är bara hur man går vidare. Jag tänker INTE börja glesa ut här för då blåser resten omkull eller knäcks av blidsnö. Jag gallrade en bit för många år sedan enligt alla möjliga rekommendationer och nu är där enbart en tom glänta.

Så nu får alla träd stå kvar tills det kommer ungskog under. Sedan tar jag bort en remsa till innan ungskogen blir för stor. Det lönar sej inte att gallra mer utan där man börjar hugga skall alla stora långa träd bort. Möjligen kan man ta bort undertryckta. Jag räknar med att den befintliga ungskogen skuggar bort det värsta gräset eftersom det blir en så smal remsa. Nu går det ännu bra att fälla utan att skada ungskogen.

Det tar nästan lika lång tid att kvista en liten gran som en stor men den stora ger mycket mera kubik. Därför lönar det sej att fälla och kvista stora träd med motorsåg men inte små. För gallringar behövs traktorprocessorn. Eftersom vi fäller på en smal remsa så måste man kvista, kapa och flytta undan då man har fällt två träd. Det blir stora mängder kvistar men jag flyttar undan dem med lastaren. Då får man också en stabil körväg vilket är bra nu då marken under snön inte alls är frusen – utom där man kört spår.

Vårt värsta gissel är rotrötan som kan göra en stor gran oduglig som saluvirke. Här har det funnits ett par granar med röta men inte alltför många. Vissa har bara haft röta i första stumpen så vi är ute i grevens tid. På den här biten har vi inte haft torra träd men på en annan bit har vi åtskilliga stora granar som blir ved.

Min filosofi är att det alltid skall växa träd överallt och därför så sparar vi all ungskog som vi kan. Ibland plockhugger vi och ibland hugger vi smala remsor på norra sidan. Då blir det mindre problem med gräset. Jag bryr mej inte om några mallar utan ser vad som behöver göras skilt för varje bit. Jag är inte helt emot att kalhugga en “ruta” men har dåliga erfarenheter av hur det sedan går. Vanligen blåser det omkull en massa träd i kanten på rutan eller så torkar de kvarvarande. Kanske de får ljuschock …

På bilden ovan ser man tidigare hyggen (ungefär tio år sedan). Kvarlämnade tallar och en del klenare granar visar hur hög skogen var före hyggena. Tallarna skall bort men inte i år för där vi nu hugger finns inga tallar och man måste ha en viss mängd för att kunna sälja stockarna. Det man kan se är att ungskogen växer så in i norden i skogslaggen där den får ljus. Men kvaliteten blir inte så bra för träden blir korta med täta kvistar. Inne i skogen blir granarna långa och med små och få kvistar.

Vädret är nästan perfekt för skogsarbete just nu. Det är bara snön och ofrusen mark som krånglar litet men vi är i en stenbacke så det går nog. Januari var inte så bra. Först var det för varmt, sedan för kallt och så kom det snö på ofrusen mark. Men nu har vi ganska bra vägar och prognoserna lovar kallare väder.

I dag var också lilla Zetorn med lastare till skogen och det gör absolut arbetet snabbare. Gubbarna slänger inte mera propsarna i hopar för hand. Visst är man ännu litet styv i musklerna och visst kroknar man på kvällen efter maten men så har det alltid varit i början på skogsarbetet. Och så slant jag på den sneda stödfoten och slog svanskotan. Att lyfta foten över de stora hoparna med kvistar lyckas inte alltid så man står på näsan allt emellanåt. Men det märks att konditionen blir bättre hela tiden – allra bäst är den vanligen i april då det är slut på skogsarbetet.

Skogsarbetet går i släkten både från min pappas och min mammas sida och vi trivs utmärkt i vinterskogen med brorsan. Det är inte heller någon dyr hobby – man får till och med litet inkomster av den. I går satt det en tita på en kvist och hälsade på oss. Jag vet inte nånting om fåglar men brorsan har ett stort intresse. Jag är mest nöjd med att det inte finns flugor, myggor och annat elände i skogen på vintern …