Bondens nya år börjar

Det var litet förhastat att önska Gott Nytt År i början på januari. Deklarationen tog en tillbaka till fjolåret och först nu kan man börja se framåt igen. Som vanligt var det en sorglig syssla då man såg siffrorna svart på vitt. Slutsatsen kan bara vara en enda: Sluta odla. Förlusten var något mindre än i förra deklarationen men inte blev man glad inte.

Man förundrar sej över att odlandet bara fortsätter år efter år trots den uppenbara olönsamheten. En orsak är förstås jordbruksstödet. Alltså INTE stödet till jordbrukaren utan till livsmedelsindustrin som nu får billiga råvaror. Stödet är bara till för det. Utan stödet skulle odlandet ta slut över en natt och industrin skulle vara tvungen att importera alla råvaror. Och då man ser hur mycket dyrare vetet är i Mellaneuropa och lägger till transporterna så skulle det höja råvarupriserna betydligt.

Dessutom skulle stödet knappast tas bort enbart i ett land och då skulle odlandet minska radikalt i hela EU med mycket stor prishöjning som resultat. Så stödet är enbart ett prisstöd för livsmedelsindustrin. Ingen bryr sej om bönderna utan det gäller bara att få dem att odla billiga råvaror. Sedan drar man åt skruven med allsköns pålagor allt mer. Först då produktionen hotar att ta slut så börjar man fundera på lättnader – inte en sekund före det.

Jag är så gammal att jag minns tiden efter kriget då jordbruket fick stöd för att öka produktionen. Men då mindes man ännu bristen på mat under kriget. Nu är det relativ överproduktion – även om en del av världen svälter. Marknaden är rå – den betalar bara så mycket att vi nätt och jämnt fortsätter att producera.

En annan orsak är att bonden är seg. Får han inte betalt för att odla så skaffar han sej andra inkomster för att täcka förlusterna. I mitt fall står pensionen för täckningen av odlandets förlust. Många andra har löner från annat arbete utanför jordbruket.

Man undrar hur bönderna kan vara så dumma ? Och då kommer vi till sakens kärna. Man lever inte bara för att få pengar. Tvärtom är det bara nödvändigt med litet pengar för att få annat som är mera värdefullt. I dagsläget är det bland annat att få bo i ett hus på landet långt ifrån städernas inskränkningar på grund av pandemin. Vi är ganska oberörda av dessa. Det enda som märks är att man måste ha ett dammskydd (klass FFP2) då man åker till butiken för att köpa mjölk och kaffe nån gång då och då. Vi har klarat oss länge med det vi har i frysboxarna och man börjar bli så lat att man inte ids åka till butiken ifall inte kaffemjölken skulle ha tagit slut (eller blivit sur varvid den blir plättar).

Litet tråkigt är att vi inte kan träffas inom byn just nu men vaccinationen har börjat så det blir väl bättre med det till sommaren. Jag skall få min spruta på torsdag. Inte har vi heller kunnat åka till Sverige men det har vi inte gjort tidigare heller på vintern och till sommaren kan det ha ändrats. Mallorca och liknade platser kan jag inte tåla alls. Jag har en gång i mitt liv varit på en veckas resa till en badstrand vid Svarta havet och det var det absolut tråkigaste jag varit med om. Att ligga på en sandstrand och steka sej – definitivt inte !

Efter deklarationen så lämnade jag alla kvitton utspridda på bordet och for kvickt till skogen. Det var slaskväder då jag deklarerade men sedan blev det fint skogsväder. Vägen hade vi trampat hård och jämn så man kunde köra bil ända fram till hygget (fast vi körde bara med traktor). Det går att köra ut stockar på högsta växeln nästan hela vägen och det är skillnad mot att köra på krypväxeln.

Och här har vi en annan orsak till att man fortsätter som bonde. Det är fantastiskt fint att få syssla med skogsarbete speciellt i år. Inga dyra resor går upp mot upplevelsen att arbeta i skogen. Det är en billig hobby och så får man fin kondition. Det är inte illa att såga omkull ett jättestort träd och få det att falla precis i luckan mellan småträden. Man blir lätt litet skogstokig.

Dessutom så är det en fin känsla att så åkrarna på våren och se brodden komma upp. Även om man vet att det inte är lönsamt. Frågan är bara om vi är de sista bönderna eller om man lyckas lura framtida generationer att fortsätta odla med förlust … Men man vet aldrig. Oljepriset var ju en tid mycket lågt men steg sedan enormt. Om miljön leder till att öknarna breder ut sej så kan odlandet bli lönsamt igen för mat måste alla ha. Så jag ger inte bort jorden och fortsätter odlandet ännu en tid. Nån gång dör man och senast då får andra ta över.

Nu skall jag ha riktigt roligt och arbeta i skogen. Det är bråttom för vädret är fint och kan inte bli bättre – bara sämre. Snön har farit ihop och slaskvädret gjorde att vägarna blivit till is som inte smälter i första taget. Det skall till och med bli -20 på onsdag så även om det senare blir varmare så lär vi kunna fortsätta med skogsarbetet ännu en tid. Det gäller att ta vara på tillfället. Förra vintern var betydligt sämre.

Solen skiner och det börjar bli för hett i hytten vid avlastningsplatsen även om det går bra inne i skogen. Det är prima marsväder nu. Jag hoppas det fortsätter kallt och fint långt in i april. De som väntar på varmt vårväder behöver inte bry sej för det gör detsamma vad jag önskar. Vädret blir vad det blir.

Nu måste man snart börja planera för vårbruket trots att snön ännu ligger på åkrarna. Det är närmast maskinerna som skall ses över men en ny sak har jag framför mej och det är sådden på den tidigare gröngödslingsåkern. Den är inte plöjd utan jag tänkte så vetet direkt – om det nu går. Det är klart att jag måste köra med hacken så lågt nere som det går men i värsta fall måste jag ännu köra över åkern med tallriksharven – men helst inte. Det blir spännande att se om jag gjorde nånting dumt då jag inte plöjde upp vallen i höstas …