Förr så såg man i slutet på maj eller början på juni då och då bilar som kröp fram på vägen och då visste man att nu var familjen ut “ti sii opa bråddana” (att se på broddarna). Det var på 50-talet före televisionen och det fanns inte så många nöjen då. Fast vi kör ännu ibland och ser på broddarna. Även om det i år inte är en så trevlig sysselsättning – mest känner man medlidande med odlaren.
I alla fall så är ju höstsäden riktigt fin i år. Tyvärr har vi ingen höstsäd. I min vilda ungdom försökte jag ett par år men våra åkrar och klimatet satte stopp för det. Ibland lyckas det men misslyckandena kom för ofta. Nu blir det mest vårvete och de senaste åren har jag haft en hel del i vall. Gröngödslingsvall är inte lönsam men jordarna är nu så tillpackade att man måste göra nånting. På den tiden då vi hade kossor och största delen i vall så var våra lerjordar i mycket bättre skick.
I år försökte jag för första gången så direkt i den gamla gröngödslingsvallen och alla brinner förstås av nyfikenhet att få vet hur det gick … Först vill jag i alla fall påpeka att det eländiga regnandet i år gjorde att resultatet knappast visar något för framtiden. Det stod vatten på åkern ännu då vi sådde. Jag trodde det skulle bli ren öken men se nu på bilden nedan.
Det är ett mindre underverk att det ser såpass hyfsat ut trots vattnet på åkern. Lustigt nog är det knappt sämre i svackorna heller. Man förstår sej aldrig riktigt på det här odlandet. Nu är det sommarens väder som bestämmer hur det går men det finns i alla fall brodd vilket är första förutsättningen. Jag är bara rädd för att vi packade till den våta leran så att rötterna inte får luft.
Gröngödslingsvallen var till för att minska tillpackningen men den blöta våren gjorde att det kanske blev sämre. Men det var redan så sent att vi inte kunde vänta med sådden. Och så gjorde byråkraternas krav att bryta vallen efter tredje året sitt till. Annars hade vi låtit vallen växa ett år till. Så går det då byråkrater och politiker stoppar näsan i odlandet. Mycket kan de besluta om men vädret struntar i dem.
Det var inte bara goda nyheter från vårsådden. I skogsåkern Aaltjärri gick det åt fanders. Inte bara den osådda pölen ser dyster ut utan stora delar av resten också. Ute i det fria så torkade regnvattnet upp snabbare men här blev det liggande för länge och brodden drunknade.
Men den första åkern vi sådde blev inte så illa. Där kom blåsten åt att torka upp regnvattnet. Även om där också finns dåliga områden så ser det ändå mera normalt ut. I år ser det ut som om det tidigast sådda är det bästa. Troligen för att brodden hunnit utveckla rötter innan regnen kom.
Den nya gröngödslingsvallen blev också ganska fin. Det var ett mindre mirakel för jag sådde den efter ett regn och hjulen var fulla av lera som fastnat. Dessutom gick en kylarslang sönder mitt i allt så det var ingen glad dag. Men nu ser vallen riktigt bra ut med en hel del klöver. Åkern ifråga hör till våra värre problemåkrar men svackor och duntar och styv lera.
Ingen bra vårsådd och inga superbroddar men det kunde ha varit värre.
Jäärtills ha he gandji braa, saa föriga bisin såm full fråån elfte våånindjin näär han kåm ti första. (Hittills har det gått bra, sa förre gubben som föll från elfte våningen då han kom till första)
Ha en bra sommar – jag ska ligga i skuggan och stöna de närmaste dagarna. Möjligen försöker jag pyssla litet mellan klockan elva på kvällen och sju på morgonen.
Om inget oförutsett händer så kommer höstgrödorna att ge rekordskörd i stort sett i hela landet.
Det är många som kommit till samma slutsats.
För vårsäden kändes det som det harvades lite för lite och såddes i snabb takt. För att hinna före det utlovade regnet som också kom.
På en del ställen är baldersbrån väldigt snabb att komma igång.
I år har björkarna droppat som aldrig förr pga bladlöss.
Efter vanda å har också häggspinnmalen vävt in de bladlösa häggarna.
Där du har vattpottarna så dit med mera täckdiken i höst och dika upp något rådike och kör dikesvallen ovanpå, inte för att det just löns men grannarna slipper se på pottarna någon ny gång.
Jo, baldersbrå finns det gott om – utom där jag sprutade glyfosat i höstas. Det lyckades verkligen för en gångs skull. Det finns inte kvickrot heller. Men en åker blev osprutad på hösten och där har vi baldersbrådjungel.
Jag rtor att jag gör som i Sverige och sätter ytvattenbrunnar i de värsta svackorna. Det hjälper inte att täckdika eftersom ytan är så tät att vattnet inte kommer ned till täckdikena – utom de första åren förstås. Man kan inte täckdika vart tredje år heller. Men skopa skall jag så att jag får de gamla dikesvallarna bort och då drar jag dem i svackorna. Men det är mycket arbete med det.
Läste just isojoen konehalli har sålts till en brittisk firma. Skad att ännu ett finskt företag går i utländsk ägo.
Men från att åkt runt i nejden och balat hö år folk, övernattat i lador och nu avslutar med att sätta in ca 200 milj på kontot. Möjligheter finns men det gäller bara kom på rätt sak och sedan jobba hårt, kanske med hjälp av lite tur.
He-he, britterna försöker på allt sätt komma in i EU efter den katastrofala Brexiten. Jag har (liksom många andra) lämnat bort England vid sökning efter produkter. Det är så mycket enklare att handla inom EU.