En av världslitteraturens mest berömda hjältar är Don Quixote i romanen med samma namn skriven av den spanske författaren Cervantes i början på 1600-talet. Don Quixote (eller Quijote) är en fattig adelsman som förläst sej på riddarromaner och drar ut på sin gamla häst Rosinante för att förverkliga riddarromanernas ideal. Men han är en antihjälte som lever i en fantasivärld och bland annat slåss mot väderkvarnar som han tror är jättar. Han kallas därför ibland riddaren av den sorgliga skepnaden.
Jag råkade i somras in i en kamp mot väderkvarnar och känner mej litet som Don Quixote. Det är alltså frågan om vindkraftverk som Ilmatar vill bygga i våra skogar. Nu tänker jag inte ta upp politiken utan bara det som drabbar oss i vardagen.
För ett tiotal år sedan sysslade jag med energi i avsikt att öka på självförsörjningen på gården. Men då var det närmast fråga om leksaker både ifråga om vindkraft och solenergi så jag lade planerna på hyllan. Nu är situationen en annan – delvis bättre men också sämre.
Det värsta är att Ilmatar som inte alls är ett finländskt bolag utan ägs av en schweizisk fond med fransk huvudägare vill att vi skall skriva på ett avtal om arrende för 45 år (+40 år) utan att berätta nånting om de konkreta planerna. Vi skall alltså köpa grisen i säcken. Det är enligt min mening totalt vansinnigt och helt omöjligt att skriva under ett sådant avtal.
Vi har satt oss in i andra vindkraftsprojekt och den vägen försökt få en uppfattning om vad det är frågan om och det ser mycket illa ut. Det är frågan om storskalig miljöförstörelse eller landskapsförstörelse med tiotals upp till 300 meter höga vindkraftverk. Byggandet kräver transport av tusentals lass tunga transporter och byggandet av nya vägar och kalhuggning av betydande skogsarealer.
Vindkraftverken innehåller också suspekta ämnen såsom plastkemikalien bisfenol A, de sällsynta jordartsmetallerna
neodymium och dysprosium ( 97 % kommer från Kina). Ett stort problem är uttjänta rotorblad. Vid en del vindkraftverk som är litet äldre ser man redan hopar av rotorblad som inte kan återvinnas.
För oss som bor i närheten är också ljudet ett problem. Vindkraftverksindustrin påstår att ljudet inte är något problem men de gamla mätmetoderna är värdelösa och ett tyskt forskarlag har visat att infraljud kan inverka skadligt på människan. En del människor har också problem att sova på grund av infraljudet. Det behövs ännu forskning på det här området.
Men kampen mot vindkvarnarna fick mej att fundera på energi över huvud taget. Ur gårdens synvinkel har tills vidare enbart diesel och el varit av betydelse. De alternativ jag tittade på för något tiotal år sedan var rena leksaker. Men situationen har ändrats under de senaste åren. Priserna på solceller har gått ned kraftigt de senaste tio åren. De är nu bara en femtedel av priset och effektiviteten har ökat. Likaså kan de nya solcellerna producera el bättre vid mulet väder och på vintern. Dessutom är infallsvinkeln inte mera så viktig.
I motsats till vad man kunde tycka så är Sahara inte alls lämpligt för solceller utan Norden har vissa fördelar. Orsaken är att solcellerna måste kylas för att ge mera energi. Nu kostar ett solenergisystem för 14 kW omkring 12000 euro (med moms). Momsen kan man dra av på jordbruket så det blir under 10000 euro vilket är hyfsat. Man kan räkna att de pengarna får man tillbaka på 5-7 år.
Nu har vi ju en perfekt förbrukning för solceller eftersom vi har stora kalluftstorkar med fem 11 kW fläktar som går just då det är mest sol. Jag sätter på fläktarna vid middagstiden då luftens fukthalt gått ned och stänger dem på kvällen. Jag förvarar vetet i torkarna hela vintern med ganska hög fukthalt och torkar de sista procenten först på våren då man har torr luft och starkt solsken. Vetet kan man lugnt lagra som relativt fuktigt så länge det är kallt. Vid noll grader så upphör bakteriernas aktivitet nästan helt.
I juli och augusti så torkar vi flisen för följande vinter. Då körs också fläkten vid soligt väder. Det är ingen brådska att torka så man kan vänta på solen.
Vi har ingen värmepump (utom i växthuset) men årets julihetta fick mej att fundera på att installera en för kylning så man kan sova. Då vi fått solcellerna installerade så kan vi kyla alldeles gratis. Sedan får man se hur det blir med elbilarna. En körsträcka under 100 km på en laddning är rent löjlig här på landsbygden. Och priserna på elbilar är också helt otänkbara. De är i dagens läge enbart för rika knösar som låtsas vara “miljövänliga”. Hybridbilar är rena löjan för de drar mera bensin än en vanlig bil. Enligt en byabo som köpt en sådan så hinner han ungefär köra ut den ur garaget innan bensinmotorn drar igång Det är svagt överdrivet men visar det verkliga problemet..
Traktorerna går på diesel och därmed basta. Däremot kan det i framtiden bli möjligt att köra dem på vätgas som produceras med överskottsel från solcellerna. Lagringen av energi är det riktigt stora problemet både för vindkraft och solkraft eftersom dessa ibland producerar för mycket energi och ibland ingen alls. Vätgas kan vara lösningen.
Det finns en hel del undersökningar i Sverige där Energimyndigheten varit mycket aktiv. LRF (Lantbrukarnas RiksFörbund) har också aktivt sysslat med solenergi på lantgårdar. Det finns redan anläggningar som producerar vätgas på gårdar men priserna är ännu alltför höga. Det finns ett projekt med LRF och EU på Gotland där man producerar vätgas på en gård. Intressant nog får man biprodukter såsom värme och kvävegödsel.
Att konvertera en traktor till vätgasdrift är en besvärlig process så vi måste troligen vänta på helt nykonstruerade traktorer. Då är biodiesel en mera realistisk väg. Även om man kan producera el från solen så är lagringen det stora problemet fortfarande. Dieseln kan man lagra betydligt lättare.
Så vindkraftverk vill jag inte ha – lika litet som 300 meter höga industriskorstenar. Solenergi kan jag börja använda i en viss skala men elbilarna är ännu alltför dåliga och dyra. Traktorerna måste ännu gå på diesel.
Tillsvidare måste jag alltså gå till storms mot väderkvarnarna, installera solceller och vänta på teknisk utveckling på fordonssidan. Visst kör jag gärna med elbil – den är tekniskt överlägsen förbränningsmotorer – men inte till vilket pris som helst. Fast om vetepriset stiger med sex gånger så skall jag tänka på saken.
Hälsningar från Don Quixote de la Hindersby (från Hindersby).
Publicerade en gång en karta från eu på bloggen men den försvann. Där hade de ritat in tusentals vindkraftverk runt östersjön och bottenviken så sydeuropa får koldioxidfri elproduktion.
Det är bara början vad vi sett hittills.
Ett vindkrafverk är som en skyskrapa, man får som mera ut av tomten.
Håller med att det är ett “jävla” trixande med planerare, byggare, bolag och ska det säljas genast vidare. Lite som med resandefolkets bilhandel. Finns risk att till slut står markägaren kvar med ett tusen ton betongfundament ink armeringsjärn.
Någonstans skall elen tagas och när man upplevt pohjalanvoimas el/kolkraftverks uppbyggnad, drift och nedkörning och till sist rivning. Nog hade vi surt nedfall och ett evigt kalkande. Nu växer det skägglav och mycket annat som inte funnits sedan 40-50 talet i granskogen.
Ringettan , lahtisleden och flygfältet (där vi också bor)ger betydligt mera buller än ett vindkraftverk på över 1,5km avstånd. Är det någon som inte tror så välkommen att testa.
Skogsbilvägar har restaureras som skogsägare av sextiotalets vägar aldrig haft möjlighet till och tills sist kommer de att vinterplogas så man kan ta bilen till skogen och inte behöver köra med traktor för att komma fram.
Helen producerar koldioxidfri el som vi använder med stort nöje i hesa. Staden får fastighetsskatt och jag får skälig ersättning för skogsmarken som noggrant återinvesteras.
Korj
Olje/kolkraftverk.
Biogas är ju lätt och billigt att ordna även i mindre skala, men då skall man ju helst också ha en granne som har grisar! Men rent tekniskt är ju det den allra enklaste lösningen
Jag kollade in ett par biogasverk i Sverige och det var ur min synvinkel ändå ganska dyra anläggningar. Jag har varit intresserad av biogas med tanke på all vall som nu ligger och ruttnar på åkern. Den kunde man hellre göra biogas av. Men det är ändå marginell nytta man har eftersom traktorerna behöver biodiesel och inte biogas. Omändring av motorn till gasdrift är ganska besvärligt.
Jag var också inställd på biogas i slutet av 90-talet då jag eftersträvade så hög energisjälvförsörjning som möjligt. Tänkte att det där är inte så omständigt i Indien har dom ju bara en grop med kupa över och får gas till spisen. I samband med en agritechnica resa bekantade jag mig med anläggningar i Tyskland men det blev nog mer att fundera på än jag tänkte från början och framförallt mycket dyrare och reaktorn lär vara lika känslig som ett småbarns mage, det går inte att mata den med vad som helst. Så jag satsade på flis istället.
Som en fotnot må påpekas att MTK:s jurist torde ha gått igenom arrendeavtalet i fråga.
Det här kan vara värt att notera då avtalstexten i flera repriser målats upp som en produkt av Hin Håle själv.
Och fortfarande saknas alla detaljer. Ingen vet vad som egentligen kommer även om man förbinder sej att arrendera i 45 år. Även om där inte finns juridiska direkta felaktigheter så är det ett blankt papper man skriver under. Företaget kan sedan fylla i nästan vad som helst. Läs Mona Grönstrands frågor om avtalet i senaste Nya Östis. En mängd obesvarade frågor.
Inte Hin Håle men nog smarta affärsmän som sett till att avtalet går helt och hållet enligt deras intressen. Det värsta är att markägaren inte kan säja upp avtalet då de konkreta planerna blir klara. Det är ett oavvisligt grundkrav att markägaren kan hoppa av då planerna är klara. Det nuvarande avtalet är enbart en avsiktsförklaring och inga företagsledare med förståndet i behåll skulle skriva under ett sådant på 45 år. Men de tror att det går att lura dumma bönder Folk är inte dumma här men de är ärliga och tror också andra om gott.
Läs också vad http://motvind.org skriver (Norge). Där försöker vindkraftsindustrin också med samma mindre hederliga metoder driva igenom vindkraftsbyggen.
.
Det var en skogsägare i vår park som var emot precis allt. Det blev lite knepigt. inget verk inga eldningar inga rotorblad fick stick över skogsskiftet. Det såg mycket illa ut.
Då kom plötsligt parkplanerarna med en “bak”väg fån grannkommunen. Det gjorde en helt ny väg från början till slut. Nu stod “vår” Don Quixote utan arrendekontrakt och det var mycket surt. Stora summor som flyter in i en normalt ganska så tom bondbörs fick nu de övriga njuta av.
Klart man skall förhandla och vara kritisk men se till att inte hela stycket slarvas bort, det är mitt simpla råd.
En medlarfirma fyllde 25 år idag och bjöd på gratis transaktioner, så jag fyllde på med vestas. Som ett minne från de aktuella ämnet på bloggen. Det gäller att lyfta blicken och titta upp och se framåt.
Det var rätt av honom. Det sitter en massa typer i H:fors och vill ha “fossilfritt” men det är vi som får stå ut med de eländiga vindkraftverken. Jag förstår nog att det kan vara svårt för en glesbygdsbo som har det knapert. På så sätt har ju bankdirektörer och andra stadsbor tagit över skärgården. Men jag tycker inte om det alls och jag säljer inte ut vår skog till en miljöförstörande – ja, landskapsförstörande – industri i Frankrike. Ännu värre är om markägarna blir lurade med dåliga kontrakt. Industrin plockar in pengarna och lämnar markägaren att städa upp.
Jag har surfat på vindkraft och det finns en hel del motstånd på landsbygden. Sök bara på motvind Purmo eller Norge. Det kommer allt mer frågor kring problemen med vindkraftverkens oljud. Det kan gå som med asbesten. Först bortförklarades allting och sedan kom det riktigt hårda lagar så att man knappt kan ta bort en mineritskiva utan att anlita en specialfirma.
Läs vad Kenneth Gregg skrev i Motvind Purmo i går om vindkraften. Fast det är inget roligt läsande. En läkare i Kalajoki har också ifrågasatt vindkraftverkens inverkan på folks hälsa.