Ska väl som lovat göra en lite redovisning över spannmålsskörden jag med, medan jag minns. Det är över en och en halv månad sen det tröskades färdigt. Jag hade nämligen bara höstvete att tröska i höst (eller i sommar kanske man borde skriva?) då jag lämnade vårsäden därhen och satsade på grönträdor och saneringsväxter. Tiden rann som jag tyckte ut i våras i väntan på såmaskin och jag hade nog inte hunnit så vårsäden innan början av juni vilket kanske inte hade varit så tokigt ändå då sommaren blev så varm som den blev. Det hade antagligen hunnit mogna riktigt bra och i god tid ändå även om sådden blivit sen.
Höstvete var annars som många noterat en riktigt lyckad gröda i år och gav bra skörd. Jag hade nog förväntat en bra skörd för det har sett bra ut men medelskörden orkade inte riktigt de 8 tonnen jag hoppats på utan stannade på 7,8 ton /ha.
Nu vet jag inte riktigt om man ska uppge skörd enligt digiterad areal eller om man ska räkna enligt nettoareal där skyddsremsor tegdiken och dylikt dragits av men uppger nu siffrorna enligt nettoareal eftersom det är rättvisare att jämföra sorterna på det viset då skyddsremsarealen varierar från skifte till skifte. Siffrorna är inte helt exakta då jag jämfört sorterna enligt m³ råsäd minus fukthalten men torde vara rätt jämförbara sorterna emellan, jag har i och för sig våg på vagnen men har inte gett mig tid att exakt kalibrera utrustningen.
Jag hade 3 olika sorter i odling och sådda på 2 olika sätt:
Emilio såddes 3 september direkt i kumminstubben efter en svämkörning med nedmyllningsaggregat och gav ca 7,4 ton / ha.
Ceylon såddes 11 september direkt i plogtiltan (alltså utan harvning) med svämkörning innan plöjning och gav ca 8,3 ton / ha.
Magnifik såddes 7 september och odlades på samma vis som Ceylon och gav ca 8,2 ton / ha.
Emilion led lite mera av torkan i och med att tillväxten startade lite senare då kumminstubben isolerade och skuggade vetet från våren, ser man på flygfoto så syns också några små “baror” där det varit tjockare boss efter kummintröskningen och därmed sämre groning. När man kollade småaxen i axet så kunde man se 3 fullt utvecklade kärnor och en lite nödväxt kärna, vilket jag tror berodde på att vattnet tog slut i juli. Hade alla 4 kärnorna orkat utvecklas hade nog den också gett samma skörd som de 2 övriga sorterna. Hektolitervikten var högst på Emilion i och med skillnaden i kornstorlek som råsäd hela 87kg vilket märktes i backarna på väg till torken. De va som att dra i handbromsen när det började gå uppför och jag blev tvungen att fråga trösk- / torkentrepenören, som också tog hem ett lass med egen traktor, om han måste växla i Mobacken “joo traktorn dog helt och jag blev tvungen att gå ner i mellanlådan för att komma upp”.
Skörden är såld och pengarna på kontot då jag inte har möjlighet att lagra spannmål nu just. Det gick för dagspris men priset hade stigit med 30€ tonnet från förhandsanmälan till leverans så är glad att jag inte band priset denna gång.
Inte utan att man blir lite avundsjuk på skördemängderna. Jag skulle aldrig komma upp till den nivån ens i konventionell odling, till det har vi inte tillräckligt bördig jord. Årets ekoskörd var inte mycket att hurra för, högst hälften av den förväntade mängden. Havren kunde se riktigt bra ut på håll med stora vippor, men vid närmare undersökning såg man att det fanns högst några små korn per strå, resten var bara agnar. Torkan gjorde att säden inte orkade växa till sig.
Men det gick fort att tröska, blev billigt att torka och små mänger att hantera. Det är också en vinst i sig. Priset är dessutom en aning högre nu också.
Jag har sett Christers jordar och det är rena trädgårdsmyllan så man är i en helt annan kategori med våra styva lerjordar. Jag ids inte ens vara avundsjuk.
Det var lönsamt med den ynkliga skörden för nu hann vi bygga i stället och sparade massor med pengar. Med eget virke som vi sågade själva så blev utgifterna för ladans stora vägg bara några kilo spik och några rullar takfilt (för tätningen). Om man hade haft någon annan att sätta upp den nya brädfodringen med köpt virke så hade det blivit dyrt.
Sommaren gynnade höstgrödorna i år, bra övervintring och de hann utvecklas bra innan sommartorkan slog till. Hade jag nänts använda bassängvattnet åt spannmål e så hade jag kanske fått lite till. Prioriterade dock bevattningen av grönsakerna. Grönsaker och kummin i växtföljden verkar också göra gott åt jorden, även om jordarna är hyfsade så bör de nog vårdas för att bibehålla produktionsförmågan. Inget kommer av sig själv men det här var nog en av mina bästa skördar.
Det är helt klart att våra lerjordar mår bra av vall men det är ren ekonomisk förlust att ha vall och det får man inte tillbaka. Skördarna blir inte fördubblade åren efter vallen. Det vore en helt annan sak om man kunde sälja vallen till exempel som råvara för biogasproduktion. Men vi har inte någon sådan producent i närheten. Jag kunde till exempel odla fodermärgkål som ger stora skördar på våra lerjordar och som dessutom kväver allt ogräs fullständigt så man slipper att spruta. Om bara någon skulle köpa den …
Var en runda till eu/eg där just före inträdet 93-94 och sydeuropéer bönder talade om tio ton vete per ha. Bara vi nu får upp värmesumman och koldioxiden så är vi nu på god väg. Odlingszonförflyttning heter det och ingen kris. Måste som vara lite positiv.
Kika in på trösktuben men det gick inte att kommentera så jag skicka en hälsning till montana i staterna.
Några danskettlingar där farsan köpte en ny 35fotare åt dottern men själv kör med en fyrtiofotare.
Intressant hur mycket de hinner funder och tala när det inte behövs svängas var annan minut.
https://www.youtube.com/watch?v=LxdLe9tFu4E
I o f s inte omöjligt att nå dylika skördenivåer men det kan hända att det kostar mer än det ger. Det som intresserar är att få ut bra skörd med små insatser.
Den unga damen är bekant, jag har också försökt mig på några livesändningar via facebook under åren men så munvig som hon blir jag nog aldrig 🙂