Vidaliidär

Nu bygger jag nytt vidaliidär (vedlider eller som man säjer i Sverige “vedbod”). I långa tider har vedlidret varit en av de viktigaste byggnaderna på gården för utan torr ved så fryser man.

Det första vedlidret som troligen flyttades hit 1908 vid storskiftesregleringen började på 40-talet få ett ganska dåligt tak. Det växte en hel del mossa på nordsidan på pärtorna som ju då var närmare 40 år gamla.

Vidaliidär i början på 1940-talet

Då den nya ladugården byggdes 1945 så flyttades veden till den gamla ladugårdens dyngdal som är ungefär 7×7 meter. I slutet på april klöv vi ved som radades in där så att det var alldeles fullt. Därifrån hämtade vi ved varje dag till kakelugnarna och köksspisen. Det gamla vedlidret såldes 1949 åt grannen för 3000 mark. År 1955 installerades centralvärme men pannan eldades med ved så det behövdes fortfarande mycket torrved även om vi ibland eldade med koks på nätterna för den brann längre.

År 1962 blev det att flytta veden på nytt för då byggde vi kalluftstorken på bodvinden och kippfickan placerades i den tidigare dyngdalen. Nu blev bodan “vedlider” ända fram till 1983 då jag flyttade värmepannan ut i ladugården och installerade fliseldning. Eftersom vi sålt korna 1975 så var kokhuset ledigt och det blev nu pannrum. Värmen kommer in till huset via nedgrävda rör inne i dubbla styroxisoleringar.

Nu minskade behovet av ved för flisen skötte om värmen nästan helt. Först hade vi flisen i den gamla kalluftstorken i bodvinden men sedan byggde jag ny kalluftstork i en helt ny byggnad som förlängning på ladugården. Flislagret placerades på ena sidan av torken så man kunde skuffa ned flisen i lagret då den var torr.

Vedhanteringen blev ännu besvärligare då jag satte Logosol-sågen utanför bodan. Vi behöver inte så mycket ved nu mera – mest för köket då det är riktigt kallt. Det verkade onödigt att skotta snö till vedlidret då man behövde ved så sällan.

Nu bygger jag det nya vedlidret i vinkeln mellan ladan och uthuset. Det passade bra i samband med att ladans vägg fick ny brädfodring. Det nya vedlidret är mycket mindre än förut – bara 150×330 cm golvyta. Men det är högteknologiskt :-). Man kan fylla på det med stora Zetorns frontlastare antingen utifrån eller inifrån ladan. Det senare behövs då det är mycket snö i vinkeln mellan husen.

Nu kan man också hämta ved utan att skotta snö för vedlidret finns bakom Ducaton och för den skottar man hela tiden snö. Det är inte mycket för det är bara litet över en meter från dörren till allmän landsväg.

Det blir dubbeldörrar med en bredd på 240 cm så att frontlastarens skopa går in och man kan kippa veden. Öppningen från andra hållet är den gamla ladans dörröppning som är ännu bredare.

De nya dörrarna byggde jag med en ny teknik. Först skruvade jag fast två filmfanerskivor 6,5 mm på stommen och satte stabila regler 50×50 mm bakom gångjärnen. Sedan skruvade jag fast 19 mm bräder utanför och utanpå dessa gångjärnen. Sedan är det bara att ta bort skruvarna och dörren är färdig. På bilden är ännu inte alla utanförbräder ditsatta.

En filmfanérskiva var nödvändig för att dörren skulle bli tät. Det är nämligen ett grymt tryck i vinkeln från sydvästan som är den vanligaste vindriktningen hos oss. Om man lämnar den minsta springa så har man allt fullt med yrsnö. Veden skulle förstås må bra av luftad vägg men inte av yrsnö. På sommaren kan man ha dubbeldörrarna öppna så att veden torkar.

Vi använder vanligen torra träd som ved. Vi sågar dem till 30 cm kubbar som jag sedan klyver för hand. Det är fin motion och på vintern blir man varm redan innan man hunnit tända eld på veden. Granborrar tycker man ju inte om men de torra granarna är ofta så torra att man inte behöver torka dem just alls bara man klyver dem i tillräckligt små klabbar.

Nu i vinter får vi prova hur det nya vedlidret fungerar i praktiken – i teorin borde det bli betydligt bättre. Det är också högre i tak än bodan där jag ibland slog klyvyxan i taket. Den skall ha långt skaft och god fart då man klyver.

Fint byggväder annars den här hösten – torrt och lämpligt svalt.