Idag va de äntligen en såndär plitteplatt dag. 0-4m/sek, så de blev att göra som i Nagu valsen, “vända stäven på färden, bort över Gullkrona fjärden”. Riktigt vackert på sjön, och fåren kom snällt med i båten. Oftast får vi dem att komma bra med, men när vi för flera veckor sedan va till Trunsö, så va där en tacka som inte sku med. Int fast vad. Jag kråpla och grälade lite med henne, och i nån vända när hon strittar till och vill slita sej ur mina nypor, känner jag hur de bränner till i lillfingret. Vid yttersta leden viker fingerändan sej bakåt en hastig vända. Fort gick de, men fy moses vad de ännu också gör ont. Också idag kände jag av de rejält när vi lastade ombord fåren och jag tog tag om ett ben på ett lamm lite slarvigt. Man börjar känna sej lite småslarvå. Ont här och där, nån disk på slir emellanåt, isydd lite här och där, men ännu håller tanten ihop.
Riktigt jättespegelplitteplatt blir det sällan på lite större fjärdar, de ligger och skvalpar lite sedan gammalt, och minsta vindpust drar upp lite småvågor. I synnerhet om höstarna och vintrarna är de väldigt pirråt. Vår och sommar är en helt annan sak. Men idag var ju nog en sån dag att sku man ha haft feelis att fara till Utö med lillsnurran, så sku de nog ha gått för sej idag…
Ännu imorgon lovas det väldigt vackert, men sen ska de börja blåsa igen till måndag kväll. Man håller noga koll på väderprognoserna den här årstiden. Med fokus på vindhastigheten. Fast de sku regna småspik och nubb så gör det ingenting, bara det inte blåser. Först kollar man prognosen över dagen, sedan läget just nu på fagerholm. Sen växlar man till Utö och kollar läget där, vindhastighet, riktning och sikten. Det kan ju hitta på med dimma också. Sen kollar man kanske någon station och prognos till på någon annan sida, men fiffigast är att planera in dagen före att fara, och sedan den morgonen kolla vädret just då, och sen avgöra hur man gör.
Men nu får det ösa på med vad de vill snart. Jag börjar ha dem nära till nu. Inte hemma, men nära till. Jag ska skicka en skock till slakt här småningom, och efter det får resten, och alla komma hem. Skönt. Det är nog sååå skönt på vårarna när man får börja föra ut dem till holmarna. De lättar på jobben hemma, och man får börja koncentrera sej på annat än mata får. Men nu är det igen så skönt att ha dem så nära dom är. Vintern kommer… Vi har haft några mornar med frost. På holmarna längre ut har dom hittills inte haft vitt på marken ännu. De är ju lite olika på lägen och platser, men överlag så håller värmen i sjön temperaturerna på plussidan länge, längre ut.
En vindkarta som kan stilla de mest hoppetossiga fårkörarnerverna 🙂
Jag är en hopplös landkrabba men vädret håller man reda på hela tiden. Min svärfar var fiskare från Pellinge och då sjörapporterna kom så skulle hela huset vara knäpptyst – ingen fick ens viska och helst inte röra sej heller.
Blåst vill jag alls inte ha men nu skulle det vara bra med frost så man kan köra med traktorerna utan att det blir djupa spår. Det har varit ett par dagar ganska varmt och då har jag haft bråttom att installera lampor i uthusen men idag började det bli kallt om fingrarna.