Det måste sättas motorvärme på traktorn ännu för det är -4 grader kallt. Inte helt ovanligt men jämfört med 2019 (se Vintern rasat) och 2010 (se Vintern rasat – jag vill ha den tillbaka) då skogsarbetena gick mot sitt slut i mars-april så är det sent.
Nu kan jag inte alls klaga för i år har vi haft en fin skogsvinter. Vi har bara litet rötskadat och ved kvar i skogen. Och det tänker jag ta ut idag på morgonen då kölden åtminstone litet gjort vägarna bättre. Det är speciellt vid virkesupplaget som det börjar bli hjulspår.
Som vanligt har vi varit en vecka på lyxsemester på “Rivieran”. Det betyder Nornbergs gamla hus i Medåker, Arboga. Närmaste strand är Mälaren på omkring 20 km avstånd om man inte räknar med det lilla dike som går på andra sidan åkern. Egentligen är vi mera som i Alperna för bakom huset finns ett högt berg som når upp över takåsen. Inga problem med översvämningar – senast som vattnet steg upp till husets höjd var för 6000 år sedan då berget bakom huset var en ö och Uppsala och Stockholm låg under vatten.
Vi är så illa tvungna att ta vårsemester i slutet på april för annars får jag inget slut på skogsarbetet. Det är alltid något vindfälle eller torrt träd eller lutande träd som borde tas bort. Och jag vågar inte alls gå i skogen efter vintern för då grips man av en rasande lust att gallra …
Det var ren sommar då vi kom fram till huset +20 grader i skuggan och mycket varmare i solen. Men bara en vecka tidigare hade allt varit täckt av snö. Det var en ordentlig snöstorm som knäckte träd och gallrade våra gamla äppelträd med hård hand. Det tog en dag att dra bort alla stora kvistar som brustit i blötsnön. Grannen hade en stor gran som började luta mycket illavarslande över huset men till all tur smälte snön rätt snabbt.
Lars-Erik som köpt Nornbergs åkrar på 60-talet (Kalle Nornberg blev elektriker) hade en skogsbit på 10 hektar som ovädret farit illa fram med. Han brukar jobba själv i skogen men nu blev det så mycket att han måste ta en maskin. Men alla maskiner i Västmanland är upptagna efter stormen.
Höstsäden ser väldigt jämn ut i Sverige även om brodden är kort för det blev en tidig vinter. Svackorna har i alla fall fått isbränna och där har brodden dött. Tyvärr har vi det ännu sämre ställt på grund av turvis värme och köld som lade ett tjockt lager med is över åkrarna.
Den lilla åkern var i början på 60-talet uppdelad i sex bitar då Lars-Erik började odla den. Kalle var inte riktigt intresserad av bondelivet. Han byggde ett nytt hus 1958 som kan ses på andra sidan vägen men jordbruket fick gå som förut tills han arrenderade ut åkrarna åt Lars-Erik (egentligen åt hans pappa). I december 1950 sålde Kalle Västmanlands sista dragoxe som ännu året förut gått paroxe och dragit plogen.
Kalle var mycket intresserad av hembygdsarbetet och var med och grundade Medåkers hembygdsförening som vi också är medlemmar i. På söndagen var vi på Abramsgården som hembygdsföreningen äger och vårstädade. Vårt hus är likadant som Abramsgårdens hus men spegelvänt. Och det är i ungefär samma skick – bara köket är ombyggt på 40-talet. Trädgården är försiktigt uppiffad men det enda verkligt nya är ett 30-tal äppelträd (syns på bilden ovan) och de kan behövas för nu börjar de gamla brytas sönder.
Vi satt och drack kaffe med grannarna Sivert och Jane som bor i Kalles nya hus samt Lars-Erik ute på gården för det var riktig sommarvärme. Som vanligt så kom jag mej inte för att ta fram kameran då vi satt och pratade (ganska livligt) så jag får nöja mej med en bild av disken efter kaffekalaset :-).
Byggarbetena har börjat för i år och det gäller också Nornbergs hus. Taket hade börjat läcka och ena ändan på innertaket i övervåningen hade ruttnat helt innan det nya taket sattes på. I 20 år har jag tänkt lappa innertaket men först nu blev det av.
Det tog tid för taket består av kilsågade spontade 25 mm bräder som är upp till 35 cm breda. Jag måste hitta en lämplig bit och såga lämpliga bräder som sedan fick torka ett par år. De är handhyvlade och falsade med gamla falshyvlar. Jag sprang många gånger mellan taket och snickarboden för att få dem att passa. Allt var förstås snett och olika brett i bägge ändar.
Nu är det värsta undan. Bärarna var också så genomruttna att man kunde plocka bort delar med fingrarna. Skruvändan mitt i taket är från en gängstång som håller upp den enda friska takbrädan och bäraren i takstolen som till all tur var stark. Golvet i rummet är däremot i prima skick och det är bara att rengöra de breda plankorna med linoljesåpa. Snart är nog det här skräprummet också i skick. Väggarna har varit lerklinade men jag tänkte sätta in dubbla insulitskivor (porösa träfiberskivor) som förstås skall vara sammanpressade utan lim. Norska Hunton tillverkar sådana.
Nornbergs gamla hus köpte vi år 2000 för omkring 10 000 euro och det kostar oss just inget för där finns inte vatten indraget och det får stå kallt hela vintern. Allt är gjort med eget arbete och eget virke. Det är också tillräckligt långt borta hemifrån så man kan glömma de vardagliga problemen för en tid. Ändå är det hemvant eftersom det är ett gammalt jordbruk i en jordbrukstrakt. Då den yngre generationens bonde sår gödsel på höstsäden utanför huset så vinkar han glatt åt oss från traktorn.
Även om våren kom av sej och frostnätterna fortsätter ganska långt in i maj så finns det hopp om att vårsådden kan börja om ett par veckor. Längs vägen såg vi en del sådda skiften men det är ganska sent för ofta är Medåker en månad före oss.
Glad Walborg till alla ! Vi skall dricka kaffe och äta äppelmunkar från ICA i Arboga som jag bunkrade då vi for. Jag har inte fått så goda munkar nån annanstans …
