Torka och stenar

Inte en droppe på en månad. Utsädet grodde bara till hälften och fastän ett litet regn ett par veckor senare fick resten att gro så torkade allt bort. Fastän direktsådd bevarar fukten bra så klarar sej inte brodden utan regn alls. Stora bara fläckar i åkrarna – mest på de styva lerjordarna. Och nu är det för sent för regn.

Brorsan var uppe i Jakobstad och berättade att det ser betydligt bättre ut där. Inget under för regnmolnen har rört sej upp längs västra delen av landet. Fast visst har det regnat här i grannsocknen också. En skur på 50 mm gjorde att grannarna måste sitta i bilen en halvtimme innan de vågade sej ut i Liljendal. Men det har varit små skurar här och där – speciellt inte här.

Sorgligt att se
Om inget gror så finns det heller inget att skörda

Till och med ogräset ser dåligt ut. Utom baldersbrå som växer överallt. En åker sprutade jag med glyfosat före sådden och den ser bättre ut. Jag borde bara ha sprutat alla före sådd. Men vanligen konkurrerar vetet ganska bra – men då behövs det regn.

Vår baldersbråodling med ett och annat vetestrå.

Det är bara att avskriva det här årets skörd och hoppas på bättre väder nästa vår. Vallen däremot frodas. Som jag sagt flera gånger så borde vi ha kossor och odla vall på de här åkrarna. En åker som vi haft vall på i många år som nu har vete hör också till de styva lerjordarna men vallen har tydligen hjälpt för den har bättre växt än de andra. Vetet är inte bra men tidigare år har det varit katastrofalt på den åkern.

Miljöåkrarna är helt vita av prästkragar och baldersbrå. Prästkragarna ingick i utsädet men baldersbrån kom av sej själv. Dessutom finns det grymma tistlar som minsann klarar torka med sina djupa rötter. Det kan ta flera år att spruta bort eländet. Synd för vi hade redan fått bukt med tistlarna.

Vår miljöogräsåker

Det lönar sej inte att grubbla över vädret så jag tog bort tröskhusgolvet för att gjuta ett nytt. Det gamla var från 1945 då det var brist på allt – också cement – så det var tunt och svagt. Det fungerade nog för häst och kärra men inte för de stora lastbilarna som lastar vete där. De är dessutom så stora att de har problem att rymmas in. Så jag tänker sänka golvet med 15 cm.

Bra tanke men under golvet finns en stenbacke. Tio stora stenar varav en jordfast som är omkring en och en halv meter lång. Inne i ett hus kan man inte spränga så jag tänkte försöka med snigeldynamit (kemisk stenspräckare) som fungerar ungefär som då is spränger stenar om vintern.

Adjö, gamla tröskhusgolv

Också en bra tanke men man måste borra flera stora hål (35-40mm) först och det gick inte så bra precis. Jag köpte en grym pneumatisk borrhammare och 35 mm SDS-MAX borrar. Borrhammaren var inte så dyr men sedan märkte jag att den stora kostnaden var borrarna. Två borrar körde jag sönder. Den ena efter tre hål och den andra efter ett halvt.

Dyr “fin” borr efter ett halvt hål

Då gick jag tillbaka till min gamla SDS-borrmaskin och 16 mm borrar. Jag testade flera olika sorter men det som fungerar var ganska billiga stenborrar med bara två skär. De skär bra och bara man byter borr ofta så de inte blir för heta så håller de länge. För tio euro per borr så fick jag allt borrat. Jag köpte fyra borrar på 16 mm och det kostade mej lika mycket som en “fin” borr med fyra skär som höll ett halvt hål.

Det är viktigt att kilarna är anpassade efter borren. Om borren är 16 mm så måste kilarna vara det också. Jag har gamla kilar som smeden i Hindersby tillverkat men de var för vanligt stenborr (handdriven med slägga). Jag har nog spräckt stenar med dem men då måste man vara två man och den som håller i släggan skall vara bra på att sikta :-). För hundratals hål blir det lätt arbetsamt.

Stenkilar

De små stenarna som man inte fick upp med frontlastaren måste alla spräckas men det gick hyfsat bra. Bamsestenen som till största delen låg under jord var ett problem. Jag blandade litet snigeldynamit och hällde i de hål jag lyckats borra upp. Det tog nästan två dygn men visst sprack stenen.

Stenen sprack men hur få bort bitarna ?

Då visade det sej att snigeldynamit bara fungerar bra för stenar ovan jord för den jordfasta stenens bitar var hel omöjliga att ta bort. Jag måste dela dem i små bitar i alla fall. Och det är svårt att få bort mer är en knytnäve åt gången eftersom stenen låg in en inre vinkel mot en vägg.

Det blev att borra hundratals hål och kila bort en liten bit åt gången. Man måste börja från ena kanten för kilen orkar bara ta bort omkring 10 cm åt gången. Med slägga, borrhammare och en massa Bananas (värkpiller) gick det nog. Det svåraste var att komma upp ur sängen följande morgon. Tydligen använde jag andra muskler än de jag tränade upp i skogsarbetet i vintras. Alla ryggmuskler från nacken ned till bakändan är ännu ganska styva.

De första hålen i bamsingen

Minst 20 cm måste stenen bli lägre – helst 30 cm. Några hundra borrhål och kilar senare är högen med små bitar större och stenen mindre. Det går inte att spräcka i mitten utan man måste få bort en bit från kanten. Det blir många borrhål. Enklast är att fortsätta nedåt med samma borrhål. Det finns olika sorters granit och den här stenen är både hård och seg.

En liten bit åt gången
En stor del av bamsestenen är i skärvor

Nedan kan man se hur snigeldynamiten (den runda tappen i mitten) verkar. Den har nog spräckt stenen men delarna kommer inte loss så man måste kila sönder dem i små bitar i alla fall.

Snigeldynamiten i mitten

Nu är stenarna nedkilade så att man kan jämna ut bottnen med sand och gjuta nytt golv. Och det är bråttom för att lastbilarna skall kunna komma in så fort som möjligt. Det kommer inte mycket skörd i år men vi måste ända ha rum i torken.

Ryggen är sjuk och det är synd att man inte mera får tag i gammalt hästliniment. Min farfar hade lite kvar (han var ju hästkarl) och det hjälper nog men är nu slut. Dagens liniment är ganska mjäkiga.

Det gick ganska bra att arbeta i tröskhuset fastän det tidvis varit hett. Där är det skugga och då det blåser så blåser det tre gånger mer inne i tröskhuset. Så myggorna blåser bort. Jag måste bara ha på mej halsduk och blus för jag är känslig mot drag precis som farsan och fafa.

Jag såg ett TV-program om hemmajumpa och en del rörelser påminner precis om twist så nu ska jag sätta på Chubby Checker med Let’s Twist Again och få fart på bakbenen.

Det kommer litet regn just nu men det är redan för sent.

Författare: Nisse

Jag är bonde i n:te led på Bosas rusthåll i Hindersby som troligen är kring 1000 år gammalt - ingen vet så jag kan lika gärna påstå det. Nån vanlig bonde är jag inte för jag gick i skola och blev elektronikingenjör och forskare i teoretisk datateknik vid Tekniska högskolan - senare docent och professor. Men det var mest hobby och extraknäck för jag har bara missat en vårsådd och det var då jag var i Dragsvik. Sedan 2004 är jag heltidsbonde till 150 %. Allt är heimlaga och jag har bara skrotmaskiner som jag reparerar och bygger om själv. Med dagens priser är det inte möjligt att köpa nya. Dessutom bygger jag optiska fibernät på landsbygden. Det är inte alls mera så mycket arbete med sådd och skörd men desto mer med att bygga hus, reparera maskiner och ställa i ordning. Till det går numera 95% av all tid! Så jag bygger (sedan jag fick min första hammare och 10 kg spik till julklapp som femåring) och skruvar med maskiner, gräver i jorden och hugger i skogen på vintern. Och så måste fliseldningen skötas förstås. Mest hänger jag på nätet och diskuterar över hela världen.

10 reaktioner till “Torka och stenar”

  1. Var ute på en husvagnsturné med Husmodern i en vecka. For över Vasa-Umeå, och sedan upp efter svenska sidan till Haparanda och hem via Oulainen-Ylivieska-Kokkola till Pedersöre. På svenska sidan var den lite spannmål som fanns nästan lidande av för mycket väta. Vallarna däremot frodiga. Ju längre norrut förstås dessto senare i utveckling. På finska sidan ner till Uleåborg var det ganska fin växtlighet. Sedan vek vi av över landet i Oulainen och därifrån ner till Ylivieska-Kokkola såg man att först hade det tydligen varit för torrt med ojämn uppkomst som följd och senare troligen alltför vått med gulnad växtlighet som följd. Ställvis hade man försökt sig på grässkörd men blivit överrumplade av regn med gulbruna färdigslagna grässträngar som följd. Jo, Nisse, brorsan din har alldeles rätt! Under hela resans gång så fanns de bästa grödorna här kring hemsoporna. Men det var nog nära ögat med försommartorkan här också. Ett par dar till och det hade gåt åt h-e! Men så kom regnet i grevens tid och grödorna repade sig över förväntan. Sen dess har det regnat och varit varmt om vart annat som i ett växthus nästan så det ser verkligen fint ut nu. Risken är att om det gynnsamma vädret fortsätter så vid en lite häftigare skur så lägger sig grödorna. Min framlidne morbror i Larsmo brukade säga att
    “man glääder se åt växtn bara ein gang, å ju seinari tess betär”! Ligger nåt i det! Gläds man först nät det är i låren har allt gått bra!

  2. Vädret rår man inte på. Våra styva lerjordar är mycket torkkänsliga. Nu blir det att fundera på odlingen – kanske mera höstsäd även om den är problematisk på våra grytor till åkrar med isbränna som följd. Vallen har gått bäst men den är inte lönsam. Kanske det kommer en biogasfabrik tillräckligt nära ? Eller så får man sätta solpaneler på åkrarna …

  3. Hur kommer det sig att vallen inte är lönsam då det inte finns skördekrav? Stödet täcker väl en nerkrossning gott å väl… Å såddkostnad har man inte då den kommer på viltåkern man startar med… Eller? Men klart, BRA lönsamhet kan man ju inte prata om med denna taktik med tanke på alla andra utgifter på gården som stödet också ska täcka….

  4. Du har helt rätt. Därför har jag också vall. Den ger inte stora inkomster men utgifterna är nära noll – bara litet utsäde vart tredje år (gröngödslingsvall). Den är så gott som nödvändig i växtföljden på styva leror och med direktsådd. Som jag skrev så växer den hur bra som helst utan gödsling för klövern trivs på våra åkrar. Klövern har djupa rötter och luckrar upp den styva leran. På Triangeln (åkern) som varit i vall i sju år (på miljöavtal) så hade jag väntat ganska bra skörd om bara inte den eländiga torkan hade kommit. Vi fick totalt 8,8 mm regn på en månad i juni som är den viktigaste månaden.

    Det beror på hur man ser på lönsamhet. Jag har litet den filosofin att “det inte är de stora inkomsterna utan de små utgifterna”. Inte nånting som handeln gillar så det finna ingen reklam för den inställningen. Jag har inte heller hört några råd att minska på gödsling och bearbetning. Utom från gröna dårfinkar – men jag kanske är en halvgrön dårfink. Glyfosatet lämnar jag INTE bort för då är det bara att sluta odla. Så fort det är tillåtet så sprutar jag bort mina blommande ogräsåkrar som är smockfulla med baldersbrå. Den har klarat torkan utan problem …

  5. Efter dagen skur 4mm och förrra lördagens 34mm så är grödorna väldigt täta och ogräset lyser med sin frånvaro.

    Igår avslutades den rekordsena skogsplanteringen. Den har störts ev tre resor ett kompliserat motorstopp och en disputation med medföljande karonka, ja och en dotter blev pol mag också.
    Det räckte dock inte frun fick en inbjudan i slutet av disputationen att komma till ett universitet i usa
    och komma och föreläsa tillsammans med andra om C.S Lewis.
    https://www.cslewis.com/us/about-cs-lewis/
    Då en annan gubbe Rudolf Steiner och vem som påverkats av vem och vad.

    Mina tankar for iväg till trädgårdsskolan 1986 när förestådaren fått för sig att vi också skulle odla biodynamiska tomater. Vi stod på rad vid en typ 100liters träbytta och rörde med en träslev 50 varv motsols och 50 varm medsols och rörde ned preparaten för att maxa effekten på vattnandet av odlingsbädden.
    Då som yngling förstod man inte bättre men nu kommer frun fram med det här namnet igen.
    Tips till någon agronom eller annnan intresserad syna det här namnet från grunden och dess påverkan på jordbruket.

  6. Tur att det inte syns här hur grön av avund jag är. Det skulle komma 30 mm idag och sedan blev det 3 mm och inte en droppe har vi sett ännu.

    Vi har vissa erfarenheter av Rudolf Steiner och jag kan bara konstatera att en gammal bonde som jag är i precis motsatt hörna. Här gäller sunt bondförnuft och inga inga jävla månstrålar i kohorn. Fast om folk någon annanstans skulle gå över till biodynamisk odling så skulle överutbudet minska och priserna stiga så allt har ju sina sidor …

  7. Du kanske inte har provat preparat 503: Kamomillblommor fylls in i tunntarmar från nötkreatur, läggs ned i humusrik mark på hösten och tas upp på våren!

  8. Oj, det var nytt för mej. Tyvärr har vi inga nötkreatur mer. Men jag har 30 års erfarenhet av kossor och vet att det kan komma upp litet vad som helst efter dem …

  9. Jo, men jag tror att det gamla hästlinimentet är förbjudet numera. Det var en grym dundermedicin och innehöll antagligen en massa numera förbjudna ämnen.

Kommentarer är stängda.