“Pensioneringen” närmar sig så det börjar bli bråttom med att få hemmanet i överlåtelseskick. Vi, det vill säga jag och flickorna, köpte lite tilläggsmark för ett par år sen och efter att ha odlat korn på större delen i ett par års tid så är tanken att vi nu i år ska försöka odla våra grönsaker där. Vilket betyder att jag förutom att få näringsbalansen och pH i skick också försöker trygga tillgången på bevattningsvatten. Längs ena långsidan löper en kanal som jag tänker utnyttja för ändamålet men den var full med vass och ävja så flödet var inte det bästa. Så det var ingen annan råd än att rensa upp kanalen.
Fick börja med att hugga bort en del björkar och videbuskar som växte på slänterna, det gjorde jag redan i januari då det var lite snö och lätt att få korta stubbar. I vanliga fall brukar ju åkerkanter och diken fyllas med snö av vinden men i vinter har det ju varit sparsamt med vitvaran. I andra ändan av åkern var det låglänt så där ordnade jag med plats för jorddeponi åt grävmassorna.
Sen återstod bara själva grävningen och den passade vi på med nu under den gångna veckan. Det kom lite mera material än beräknat, uppskattar att vi har transporterat knappa 2000m3, så det tog lite längre tid än planerat. Men nu är jobbet gjort och jag är nöjd med resultatet. Dessutom var föret riktigt bra då tjälen bar och vädret var torrt.
Nu återstår kalkning och sen är det bara att invänta vårvärmen och tjällossningen innan sådd och plantering kan påbörjas. Det är ju lite extra spännande att ta en ny åker i bruk för det brukar kunna komma lite överraskningar. Ogräsfloran börjar jag ha koll på men eventuella jordburna sjukdomar är det lite svårare att få grepp om innan odlingen är i gång. Man har ju inte riktigt full koll på åkerns historia.
Och så fort det handlar om vattendrag, så måste man anmäla eller söka tillstånd, även när det är på den egna marken.
Intressant. Men ni har ju fina trädgårdsjordar där (visst är jag avundsjuk). Jag planerar också att förbättra åkrarna men det rör sej mest om att få bort vattnet från de svackor som det finns på nästan varenda åker – och då vi har styva lerjordar så kan man glömma att få bort vattnet med täckdiken. Eller visst får vi bort det men det tar lång tid eftersom jorden släpper igenom vattnet så långsamt. Så nu tänkte jag skopa svackor som leder bort det mesta ytvattnet. Får man bort redan 1 cm så är det ju en stor procent för det mesta vattnet finns på ytan. Ni kanske har sett mina “fågelsjöar” de senaste åren – fast inte förra sommaren då det minsann var kruttorrt överallt. Ren katastrof åt andra hållet. Egentligen berörde fågelsjöarna inte så stor areal som torkan.
Jordförflyttningar betyder massor med kubik för det mesta.
Joo, men rensningar till tidigare djup är oftast inget problem. Kalkning av massorna brukar dock fordras men det gör man oftast ändå när de breds ut på åkermark.
Joo fina jordar här men politikerna vill ändå helst lägga dom under asfalt i den gröna omställningens namn
I dagens läge får man nog vara glad om någon vill ta över. Nu har ni förstås både produkter och en marknad på ett helt annat sätt än en traditionell bonde. Småfrö, plantor och deras groning och utplantering är en vetenskap i sig själv i en radodling. Det är nu inte så där att bara hoppa på för vem som helst och tro att nu skall man “göra det”
Tycker du är någon sen på pensionen. Hos oss har en och annan hoppat på partiell förtida ålderspension på 25 eller 50% från 62års ålder. De flesta äldre är väldigt uttråkade och måttligt stimulerade av dagen eu jordbruk och har ingen klarhet vad man skall göra av hemmanet. Brossan odlade i 15 år och sade till mig du har det betydligt enklare om du slutar odla “potatis” nåja höll nu på i 28 år tills jag kom till insikt. Sålde utmarkerna och har nu karboniserat hemma åkrarna i 10 år.
Arrenderade ut från och med i år till ett ungt par med krav att potatisen skall levereras till packeriet jag är delägare och styrelsemedlem i. Jag fick arrendera motsvarande areal av dem som jag fortsätter med karboniseringen med.
Visst, du vet hur krävande specialväxtodling är men du som känner mig vet säkert också att jag inte är rädd för utmaningar. Samtidigt är det ju väldigt stimulerande att se grödorna utvecklas och se resultatet av arbetet. Men allt har sin tid och det känns som att det börjar vara dags att ge över ansvaret åt de efterkommande. Efter att ha ägnat så gott som hela mitt liv åt odlandet så går det nog inte att helt lämna det man kan och gillar bäst, men jag har också många andra intressen som jag inte hunnit ägna mig åt vilka det skulle va roligt att utveckla så länge kraft och ork finns i kroppen.