Ett av de säkraste vårtecknena är inom detta yrke dessa mycket omtalade blanketter. Vissa (såväl bönder som icke bönder) ser rött då man bara nämner ordet “Eu-stöd” och för andra är det en sak bland med andra som ska skötas, om man vill alltså. För ingen tvingar ju bönder att ansöka om stöd, men så där i praktiken är det nog måsta på att ansöka om dem för att få det ekonomiskt att gå ihop.
Jag hör till den generationen som nu inte har så hemskt starka yrkesmässiga minnesbilder från tiden före Eu, för min del har Eu alltid funnits där. I år är det åttonde gången jag själv gör ansökan och för varje år tycker jag att det har blivit lättare. I och med att jag har bara växtodling på min gård så är det inte frågan om några invecklade saker, utan det tog ungefär en dryg timme att gå igenom blanketterna och skicka in dem elektoniskt.
Så nu är det fixat, men att förvärkliga de planerade sådderna är nog ännu bara på planeringsnivå. 😛 Så mycket snö finns det nog ännu på åkrarna både i Pernå och i Pargas att det nog dröjer en tid innan vi kan köra igång med vårbruket. Just nu känns det som om starten är lååååångt borta, men som alltid kan jag nästan lova att vi kommer ut fortare än vi räknat med! 🙂
Författare: Sonja
Jag är en 35 årig mjölkproducent från ön Heisala i Pargas skärgård. Jag flyttade hit från min hemgård i Pernå i februari 2008. I augusti 2005 hade vi generationsväxling på min hemgård, sedan dess har jag varit mjölkproducent på heltid. Då jag flyttade till Heisala tog jag med mig största delen av de djur jag hade hemma i Pernå, dvs. 7 kor och 7 ungdjur. Santalahti gård är min mans hemgård som han tog över år 2007. I dag har vi 55 mjölkande kor och ungefär lika många ungdjur, totalt drygt hundra djur. Här odlas ingen spannmål, alla åkrar(förutom några viltåkrar) används till att producera ensilage åt korna. Förutom att jag jobbar på gården på Heisala har jag fortfarande kvar min hemgård i Pernå. Den är idag en växtodlingsgård, där det odlas spannmål och vall. Dessutom finns där skog. Jag är själv med och sköter arbetet där så ofta jag kan, mina föräldrar, framför allt min far, är till en stor hjälp. Jag har alla maskiner kvar där från den tiden jag bodde där. Vi lagar allt hö som vi använder för korna i Pernå och dessutom lagar vi ensilage där också. Balarna transporterar vi sedan med långtradare till Pargas. Vi sysslar mycket med avelsarbete och vi tar också i mån av möjlighet emot besökare på gården. Kort sagt; detta är mitt drömjobb!
Visa alla inlägg av Sonja
