Int riktigt som på Strömsö….

……. å int ens ditåt heller 🙁

Det torkade upp lite i solen och blåsten och jag tyckte att det kunde vara dags att putsa upp sparrislandet från lite fjolårsrester. Råkade behöva flytta på slyröjaren för någon dag sen och då Fiaten fortfarande stod för skogsvagnen kopplade jag röjaren till Samen även om den är i lättare laget för maskinen. Verkade dock lyfta lagom bra så varför inte prova att köra lite i sparrisen när den nu ändå var ikopplad. På vägen dit gick det bra och jag hann slå en rad men sen när jag skulle lyfta maskin för att backa till nästa rad small det till och röjaren damp i backen. Det var bara att konstatera att lyftarmen brustit, koppla ur maskin där den stod och söka sig hemåt till verkstaden. Så där är det ibland….. det som kunde ha gått lika smidigt som det alltid gör på Strömsö gick nu int så bra den här gången.

Nåå, lite tur i oturen har man väl ändå för nu var det ju endast lyftarmen som skadades, “fallet” var på sin höjd 20-30cm  så det klarade röjaren bra och i och med att jag stod stilla bröt jag inte sönder kraftöverföringsaxeln eller nåt annat heller. Och man vågar ju inte ens tänka på vad som skulle ha kunnat hända om det brustit under transport i högre fart på vägen eller om någon råkat stå i närheten…… huga!!

Nu gäller det först och främst att försöka få fram en ny lyftarm, inte så lätt det heller 🙁 Några dagar har jag i alla fall på mig innan det är dags för vårbruksbrådskan, då vill man ju inte ha traktorn stående. Svetsa tror jag inte att man riskerar försöka?

Författare: Christer

Har sysslat med odling sen jag tog de första stegen ut på åkern för att granska om "groddan ha komi opp". Fårfarmare var jag i ett 15-tal år efter att som 9-åring köpt en betäckt tacka för barnbidraget. Utbildade mig till trädgårdsmästare och jobbade 10 år som arbetslärare på trädgårdsskolan vid Korsholms skolor innan vi år 1988 köpte gården här i Långmossen. Gården har sen dess specialiserat sig på odling av grönsaker på friland men vi odlar också spannmål samt bedriver skogsbruk. På senare tid har gården, på förslag av våra amerikanska släktingar, kallats FinneFarm och och numera med tillägget db (dödsbo) efter fru Eivors bortgång hösten 2019. Ett familjeföretag som sysselsätter mig, äldsta och yngsta dottern på heltid samt mellandottern på deltid. Min son som lämnade oss i augusti 2009 jobbade också på gården vid sidan om sitt jobb som skogsmaskinsförare. Ännu en tragisk händelse drabbade oss i juli 2010 då vår produktionsbyggnad brann ner till grunden. Vi har nu byggt upp byggnaden igen och återanskaffat en stor del av inventarierna men ännu fattas en del maskiner för spannmålsodlingen och skördemaskin för grönsakerna. Mina inlägg här på Bondbloggen färgas säkert av dessa tragiska händelser eftersom de starkt påverkar det vardagliga arbetet men försöker ändå beskriva livet här på gården i en positiv anda. Visa alla inlägg av Christer