Imorse fick vi det här i ett nät…
En “populär fågel”, åtminstone om man frågar media, tidningar osv, det finns hela tiden någonting att skriva om, hur många spaltmeter denna fågelart åstadkommit är ganska fantastiskt mycket för att bara vara en fågel. När allt kommer omkring skulle kanske alla helst vilja glömma och spola tiden tillbaka till den tiden när inte ännu skarven fanns i vår fauna, det var inte så länge sedan, men nu är den här, älskad, hatad och omdiskuterad som få. Själv anser jag att inte detta skulle behöva vara en sån “helig ko”. Det är en förhållandevis ny art här, men nu är den här… Det finns fler än en handfull individer, den förökar sej hyggligt och .. ja.. Jag förstår verkligen inte problemet med att inte tillåta jakt på denna matnyttiga fågel???
Den äter fisk, men vad för fisk den äter beror på vem man frågar, nu borde i alla fall någon “den äter bara skräpfisk-bubbla” vara spräckt med dessa bilder, den tar inte bara simmande ädelfisk, utan den plockar helt klart och tydligt också fisk direkt ur fiskarens nät. För den här skarven gick det av misstag illa, den hade tänkt ta sej en abborre, men när den fått grepp om abborren hade den fastnat. På bilden nedan kan man tydligt se att den fastnat med skinnet i mungipan i abborrens ryggfena. Den dränkte sej, nätet låg på flera meters djup.
Jag svängde försiktigt på fågeln-fisken för att få en bild från andra sidan och på något vis kom ordspråket “-den som gapar efter mycket mister ofta hela stycket” upp i mitt huvud… Vilket gap…
Miljömupparna tar problem av jättebalsaminer, lupiner och vresrosor eftersom de är “invasiva arter”. Hur kommer det sig att man inte för samma låda om invasiva fågelarter?
Skicka dessa bilder till ELY-centralens fiskeriavdelning och berätta fakta!
Jo, och alla som önskar ta sig en picknicktur ut till vackra klippkobbar och bada i sköna havet – vad möter man? En kal nedskitad klippa som man inte kan sätta sin fot på överhuvudtaget! Samma gäller för övrigt vitkindad gås, som numera förstört bl.a. en fin segelklubbsholme genom att husera på alla stigar och stränder och skita långa korvar överallt, som man sedan trampar in i båten med skosulorna. Visserligen luktar de inte, men ändå…
Men de s.k. “miljövännerna” och fågelfreakarna kanske tycker människan kan nöja sig med att sitta på stadsbalkongen och mata pullorna som hoppar omkring i gårdens sandlåda och skiter där när ungarna numera bara hänger på nätet och twittrar i sin egen säng dagarna i ända. Ut i naturen har ju människan inte mera något ärende!