Nu är det åter den tiden på året då torken skall göras ren för att ta emot nästa skörd. Lera, olja och snö har jag inget emot men dammet i torken är inte alls trevligt. Så jag klär mej i tät rock och en massa skydd då jag skall städa torken och ser ut därefter.
Nästa steg är fullständig rymddräkt och det kan bli nödvändigt för jag märkte att det kom agnar innanför skyddglasen så de var inte alltför täta. Det stora problemet med all skyddutrustning är att det inte går att arbeta i den. Tydligen är allt gjort bara för inspektörer som står och ser på. Man behöver inte skyffla mycket vete så är man genomvåt av svett och ser ingenting alls för all imma på glasögonen. Vi har faktiskt hjälmar med fläktventilation men de är så anskrämliga och stora att de är näst intill värdelösa. Så sökandet efter användbara skydd fortsätter …
Bastu blir det varje kväll med det här arbetet. Det är skönt att tvätta av sej damm och svett ordentligt. Jag har aldrig blivit förtjust i duschen – det skall vara en ordentlig svettbastu för att man skall känna sej ren. Och ordentlig tjärshampoo i stället för det parfymerade eländet. Och oparfymerad tvål som inte innehåller nån sorts olja som man aldrig lyckas tvätta bort hur mycket man än sköljer. Snart får man väl börja tillverka egen tvål åter då allting blir parfymerat och oljigt.
Inte för att jag är någon extrem bastubadare. Omkring 60-70 grader räcker bra till om man kastar på ordentligt. En svettomgång medan man sitter och filosoferar om världen och livet i lugn och ro, sedan tvätt och så knallar man hem i den svala natten så man blir avkyld innan man går till sängs. Bastun skall naturligtvis inte vara inne i boningshuset utan på lämpligt avstånd så man får sin lilla kvällspromenad och avsvalkning. Vi drack tjeckiskt öl (det bästa öl som finns) efter bastun tidigare men nu har vi svårt att få slut på en flaska eller burk på tu man hand så det har minskat.
Om nån har en lätt och smidig rymddräkt – gärna väl ventilerad – så hör av er.
Hade en motoriserad andningsmask tidigare med filter och ackudriven motor på ryggen. Själva anskitsmasken var bekväm och inte så skrymlig, batteripaketet kunde också bäras på magen vid behov så det var endast på de mest trånga platser det var i vägen. Den friska luften kändes “airconditionerad” och upppiggande. Tyvärr blev också den lågornas rov och den är något värdefull i inköp. Men som sagt användbar.
Sen kan man kanske utstå ett och annat om “belöningen” består av bastu och tjeckiskt öl 🙂 Fast korndamm är nog ett av de värsta klipulver som finns 🙁
Hur är det med de där våtdräkterna som dykare brukar ha? Neopren som nog blir vått men är ändå varmt och borde garanterat hålla damm…?
Glasögonen är förstås en annan sak, dykarglasögon blir kanske i kostsammaste laget, men håller med om att dedär tvåeuros “skyddsglasögonmaskerna” från Tarjoustalo inte är något att ha.
Jag håller på att kolla in olika skydd. Halvmask med anslutning för motorfläkt är ett alternativ men jag skulle gärna använda helmask ifall jag hittar en som är tillräckligt liten och lätt. Och så är det mycket viktigt att den går att sätta på och ta bort snabbt och enkelt.
Dykardräkt vet jag nu inte – det blir väl sådan svettbastu då man skyfflar att man inte orkar i den vanliga bastun efter det :-). Lufttuber kan också vara ganska tunga på land …
Kornborst smulade vi som barn sönder och satte i nacken på varandra – inte behövdes det något köpispulver som inte ens kom nära den klieffekten :-).