Det är när man skall ta hem fåren de ofta får sin dom. Blir det snabb, enkel biljett till slakteriet, får de vara kvar, eller får de “Lottas gullungestämpel” i pannan? Det är det väldigt få som får, men det händer sej, som idag, när jag hämtade hem 5 ungtackor från en holme bara en kort bit härifrån. Ungtackor kan vara ena riktiga, hispiga bångstyren, men det finns undantag…
När jag hade börjat styra fören hemåt kom hon och lade huvudet i mitt knä, så sa jag, “-nåmen vännen e du lite rädd?” Hon stod nära, nära hela resan hem. Hon har sedan födseln varit väldigt tam och är helt enkelt sån. Fast alla 5 får jag hämtade hem idag, halva sommaren varit på en holme utan folk på, och andra halva sommaren på en holme där det inte vistas folk så ofta, var ändå alla fåren lika tama som när jag förde ut dem i våras. Endel kan bli lite förvildade om de inte ser och har med folk att göra på en längre tid, andra är födda tama och förblir tama. På gott och ont, vill man nångång att de ska flytta på sej och man säger schaaas åt dem kommer de hellre närmare än far undan… 🙂
Vädret var inte alltför pjåkigt…
Lite kallt har det blivit, och sådär smårått i luften. Riktig höstluft. Sån som jag gillar. När luften är tom, ren, frisk, fuktig och fräsch, inte full med pollen, flugor, knott och jox. Här har det inte ännu varit frost, men lite högre upp på land lär många ha fått skrapat bilrutorna, för några dagar sedan.