Från mötesänka till gräsänka

Ibland, men bara ibland, skulle det vara skönt med ett “normalt” arbete med regelbundna arbetstider. Då skulle man kanske se lite mer av honom jag är gift med. Jag vågar nästan påstå att vi har pratat mera via telefon än på riktigt, både idag och igår. Det skulle jag nästan kalla för en bedrift, med tanke på att vi av den här tiden till 90% har varit på samma holme!

Den där kvarvarande 10% gick till miljönämndens möte i Houtskär igår kväll. Antte åkte iväg hemifrån redan mittåt dagen, då jag hade bloggmöte via telefon. Före det, hade vi besök av en journalist som ska skriva en artikel om oss i årets Birstidning.

Antte åkte iväg, jag och Åke gick till ladugården och väntade på att veterinären skulle komma. På dagens agenda var att ta gödsel-, mjölk- och blodprov,9 dräktighetsundersökningar samt en hälsogranskning av Robert.

Lite brått fick veterinären, men hon hann nog med den planerade turen tillbaka till fastlandet.
Jag hade tänkt att jag ÅTMINSTONE skulle ha klippt gräsmattan före kvällsladugården, men istället blev det en liiite ut tänjd kaffepaus. 😉

Då jag sen vid kvällsmjölkningen skulle mjölka Vera, dök det upp ett litet, men dock märkbart, problem; en av hennes spenar var igenväxt. Så det var bara att mjölka henne som trespent och idag ringa och begära veterinären ut på nytt.

Antte fortsatte bala på förmiddagen och på eftermiddagen kom veterinären.Vi rassade upp spenen. Vera är en ganska stor ko, så när hon står och sparkar med bakbenen så att en vindmölla blir tvåa, så känner man sig ganska liten! Nå, vi fick det fixat.
Brått fick veterinären idag igen till färjan, då vi dessutom granskade 2 dräktigheter, 2 som inte visar brunst och brände hornen på 3 kalvar.

Nu börjar klockan närma sig halv elva. Gräsmattan är fortfarande oklippt och Antte är fortfarande och balar. Jag sitter här och skriver och lyssnar på radio. Plötsligt känner jag något som luktar bränt, rusar till köket, hoppar hinder över hunden och konstaterar att Anttes mat är ganska väl gräddad! Så det kan gå ibland, men tur att det finns korv i kylskåpet! 😛

Tack o gonatt!

Författare: Sonja

Jag är en 35 årig mjölkproducent från ön Heisala i Pargas skärgård. Jag flyttade hit från min hemgård i Pernå i februari 2008. I augusti 2005 hade vi generationsväxling på min hemgård, sedan dess har jag varit mjölkproducent på heltid. Då jag flyttade till Heisala tog jag med mig största delen av de djur jag hade hemma i Pernå, dvs. 7 kor och 7 ungdjur. Santalahti gård är min mans hemgård som han tog över år 2007. I dag har vi 55 mjölkande kor och ungefär lika många ungdjur, totalt drygt hundra djur. Här odlas ingen spannmål, alla åkrar(förutom några viltåkrar) används till att producera ensilage åt korna. Förutom att jag jobbar på gården på Heisala har jag fortfarande kvar min hemgård i Pernå. Den är idag en växtodlingsgård, där det odlas spannmål och vall. Dessutom finns där skog. Jag är själv med och sköter arbetet där så ofta jag kan, mina föräldrar, framför allt min far, är till en stor hjälp. Jag har alla maskiner kvar där från den tiden jag bodde där. Vi lagar allt hö som vi använder för korna i Pernå och dessutom lagar vi ensilage där också. Balarna transporterar vi sedan med långtradare till Pargas. Vi sysslar mycket med avelsarbete och vi tar också i mån av möjlighet emot besökare på gården. Kort sagt; detta är mitt drömjobb!