Yeps, åtminstone lite ditåt.
Styrvajern for kaputt på pråmen.
Pappa ringde. -Nu behöver jag assistans! Styrvajern brast.
-Va ska jag ta för båt? Frågade jag..
-Ta uttern bara.
Slut på diskussionen.
Ja, de va bara att kasta de jag hade i händerna och fara till stranden. Sjön låg som en spegel och tur var det. Pråmen låg och guppade så vackert mitt på anisorfjärden. Den rak ingenstans. Precis vindstilla var det. Vi surrade fast uttern på sidan av pråmen och så bar det iväg hemåt. Jag styrde till höger och pråmen var “låst” att styra till vänster. Lite sicksack for det, men visst kom ballasten sakta hem.
En last med balar kvar. Pråmen halvkaputt. Pappa lagade en styrgrej som han bultade fast, så det gick lite att styra om man gjorde en dykning ner i maskinkojan, men det var trögt, så när sista ballasten skulle hem surrade vi fast Liselott på sidan och “hjälpstyrde” med den. Med hem på denna sista tur, kom också Valle som varit stationerad på Anisor en längre tid. Så nu kan man snart andas ut. Traktorerna och balarna på hemlandet, det är bara några båtar i sjön kvar, och så ska ännu ena bilsläpvagnen till Kirjais och pappas skogslastartraktorn därifrån hit, pråmen ska naturligtvis också upp osv osv, men … sen får nästan vintern komma. Det var första röjknoppningen för nån dag sen, och sjövattnet var ännu idag 6-7 grader varmt här, så… vi gissar is till slutet av januari. 🙂
Enligt wikipedia skall ballasten placeras lågt i en båts eller fartygs botten för att öka farkostens stabilitet. 🙂
http://sv.wikipedia.org/wiki/Barlast
Hej Oteknisk
Jodå, det stämmer bra det, och finns det bara ett plan blir det att använda det 🙂