Två herremän på var sin holme går och väntar på kommande vallsäsong som småbarnen på julen. Orsaken är ett nytt maskinsamarbete.
Anttes kusin med fru sadlade om i början av förra året från mjölkproduktion till köttproduktion och i om med det finns det nu rimliga möjligheter att få maskinsamarbetet och fungera. Visst hade det kanske gått tidigare också, men lite svårt sku det nog ha varit att tillfrädställa bådas krav och behov då åkrarna ligger på flera olika holmar. Men nu då de på Sorpo kan ta lite senare sitt ensilage än vad vi gör här på Heisala ska det nog gå bra.
Från och med denna säsong kommer vi alltså att göra båda gårdarnas ensilage tillsammans med gemensam balare och kross. Antte förde här i veckan bort vår frontkross och balare
och hämtade “hem” den nya balaren, McHale Fusion3Plus.
Jokke säljer också sin balare och i stället kommer en JF GX2800 kross. På så sätt kommer två gårdars ensilage att skötas med två krossar (Jokkes nuvarande + den nya), en fronträfsa och en balare.
Arbtet kommer att fördelas så att gräset slås och räfsas med våra traktorer och balas och plockas ihop med Jokkes. Förutom att man ju givetvis sparar pengar på att äga maskiner gemensamt så ska själva skördandet ju rimligtvis också gå snabbare.
Så nu är det bara att vänta på sommaren och skördandet 🙂
Är det viktigare att mjölkkorna får ensilage som är skördat vid maximalt näringsinnehåll än vad det är för köttdjur?
Jo, man kan säga att den optimala skördetidpunkten är olika för di- o mjölkkor. Skrev kanske lite slarvigt igår, men i det här fallet är det då alltså frågan om dikor och kalvar, inte slutuppfödning av tjurar. Dikor klarar sig bra på lite “stråigare” ensilage än vad mjölkkorna gör. Ett för bra ensilage åt dikor medför risk för att de blir feta, medan mjölkkorna använder energin och proteinet i fodret till att producera mjölk. Vänder man på kakan betyder ett för sent skördat ensilage åt mjölkkor dels det att fodrets smältbarhet är lägre och dels det att de inte får den energi och protein de behöver till att producera så mycket mjölk de har kapacitet att göra, vilket i sin tur leder till att man måste skarva i med mera kraftfoder.
Lycka till med McHalen, ett bra köp. Äger själv en Fusion 2, har hittills kört bara ca. 3500 balar men måste säga att efter allt jämmer och elände med bl.a. Claas så är det ett nöje att bala nu. 🙂
Tack, tack! Jag vill också minnas att jag hört x-antal svordomar komma från min kära man då han höll på att greija med vår Claas för några år sedan 😀 Näänå, inte får man ju vara elak, den var nog också bra men maskiner har en tendens att slitas då de används och det brukar nog minsann höras 😛
Fin bild på det “före detta” vallekipaget i det lilla solljus som finns nu!
Har tidigare anlitat ett antal entreprenörer med olika märken på kombi-balare och plastat in balar från “singel-balare” av olika märken (kör numera egen beg. kombi) och måste säga att balar från en McHale Fusion 2 gjorde mig imponerad. Men senare när samma entreprenör hade bytt traktor och säkert mer än fördubblat hästkrafterna, samma sak gällde hastigheten när det balades, var det inte mycket material i balarna. Maskinerna ska köras med förnuftet och inte med vad som finns under huven, gäller alla märken!
McHale verkar ha bra och tilltagen konstruktion, säkert ett bra val när mycket ska balas. Hoppas på bilder när ni är i “action”!
Jo du har så rätt Daniel, om traktorn har så myki effekt att man inga märker nån skillnad då balen e färdi, kan man lätt slå knut på balarn. I vårt (Sonjas) fall så ska vi bala med kusin Jokkes Valtra M120 (som e lite oppskrämd) så där ska vara just passlit me effekt för en Fusion 3.
I fjol höstas var vi o se på ngr olika balaren in action, och McHalen gjord de hårdaste balar jag nånsin “kännt” på. Nu e de bara att vänta på sommarn då…