Kabböle

Vi är på en liten “semester” i Kabböle, hela familjen för omväxlings skull. Då vi kommer hit brukar vi ofta prata om “gamala tider” och för er som inte exakt vet var i världen Kabböle finns, så kommer här ett litet infopaket 🙂

Kabböle är en by i gamla Pernå kommun i östra Nyland och finns längst ut på en udde invid Pernåviken . Hur länge hit har funnits befolkning och varifrån namnet kommer vet jag inte. Enligt sägnen skulle en av de första fastbosatta personer som bott här ha hett Per af Kabbas och faktum är att det än idag finns en åker som heter Kabbasåkern.

I början av förra århundradet bestod Kabböle av två skattehemman, (under Näse gård, om jag inte minns helt fel); Jakobsvik och ett “husvillt” område där inga byggnader fanns. Så småningom byggde man upp en gård på det “husvilda” området och det fick namnet Husvilla. Efter några ägobyten och delningar heter gården idag Dahlskog och ägs av mig.

Man kan egentligen säga att Kabböle by i sin nuvarande utsträckning fick sin början då några estniska familjer köpte största delen av byn och flyttade hit i hopp om ett bättre liv än vad man hade i Estland. Man hade tidigare varit väldigt nära ett markköp i Rimito, men just innan man skrev under köpebrevet ändrade försäljaren sig och det blev Kabböle i stället. Kanske på många sätt ett bättre val för esterna eftersom man redan långa tider åkt över Finska viken för att fiska i dessa vatten. Lätt hade de inte då de flyttade och hela livet skulle i princip börja på nytt.Husen måste byggas, ladugårdar lagas åt djuren man hade med sig,  åkrarna röjas upp osv. Förutom jordbruket livnärde man sig genom fiske och båtbygge.Så småningom accepterades esterna också av den befintliga befolkningen och byn blomstrade upp. Jag vågar nästan säga att tack vare esternas inflyttning fick byn en egen skola, eget bibliotek,danslava,såg osv.

Då åren gick började det estniska i byn försvinna och idag finns det egentligen bara några enstaka byggnader kvar som påminner om byns historia samt några släktnamn som ännu lever vidare bland estättlingarna. Sådana är t.ex. Kristjankroon, Mikiwer och Warma. Namnet Mikiwer ligger mig närmast, då det är mammas flicknamn. Min morfar var liten pojke då hans familj flyttade till Kabböle och mormor (f. Piibemann) föddes några år efter flytten till Kabböle, så teoretiskt sätt är mamma est och jag och mina syskon halvester.  Mummis far var förövrigt en skicklig båtbyggare och det finns än idag en allmogebåt som är gjord enligt hans ritningar och heter Joosep,likasom vanhapappa.

I samband med att man firade 100 år sedan esterna flyttade till Kabböle restes en minnessten. Den avtäcktes av Estlands ambassadör i Finland och den står på det ställe där danslavan i tiderna fanns.

De åkrar som esterna med stor möda röjde upp för att livnära sina familjer med har så gott som alla växt ihop eller blivit beskogade, endast tegdikena bevittnar om vad skogen en gång i tiden varit.
Från att ha varit en by med mycket människor och många små gårdar har Kabböle förändrats till en typisk finländsk by som lever upp på sommaren tack vare sommargästerna. Visst finns här ännu fastbosättning, såväl ung som gammal,men nog får man vara ganska för sig själv då man går längs med landsvägen. Den enda gård som fortfarande bedriver jordbruk i byn är det forna husvilda området, Dahlskog.

Författare: Sonja

Jag är en 35 årig mjölkproducent från ön Heisala i Pargas skärgård. Jag flyttade hit från min hemgård i Pernå i februari 2008. I augusti 2005 hade vi generationsväxling på min hemgård, sedan dess har jag varit mjölkproducent på heltid. Då jag flyttade till Heisala tog jag med mig största delen av de djur jag hade hemma i Pernå, dvs. 7 kor och 7 ungdjur. Santalahti gård är min mans hemgård som han tog över år 2007. I dag har vi 55 mjölkande kor och ungefär lika många ungdjur, totalt drygt hundra djur. Här odlas ingen spannmål, alla åkrar(förutom några viltåkrar) används till att producera ensilage åt korna. Förutom att jag jobbar på gården på Heisala har jag fortfarande kvar min hemgård i Pernå. Den är idag en växtodlingsgård, där det odlas spannmål och vall. Dessutom finns där skog. Jag är själv med och sköter arbetet där så ofta jag kan, mina föräldrar, framför allt min far, är till en stor hjälp. Jag har alla maskiner kvar där från den tiden jag bodde där. Vi lagar allt hö som vi använder för korna i Pernå och dessutom lagar vi ensilage där också. Balarna transporterar vi sedan med långtradare till Pargas. Vi sysslar mycket med avelsarbete och vi tar också i mån av möjlighet emot besökare på gården. Kort sagt; detta är mitt drömjobb! Visa alla inlägg av Sonja