Krångelvecka

I det stora hela går det bra men det har varit småkrångel hela veckan. Tisdag morgon började med att pannan hade slocknat och då jag dragit på mej filttossorna och fårskinnspälsen utanpå pyjamasen för att titta på eländet så märkte jag snart att flisskruven hade gått av. Nå, det var bara att stänga strömmen och börja söka fram telefonnumret till fabriken. Jag hade annars också tänkt bygga om flismataren eftersom flisen kippas bredvid matarbottnen så jag får skyffla allting för hand.

Det gick bra att beställa och så tänkte jag skaff ny kniv också. Runt röret finns nämligen en rund kniv som skall skära av för stora flisbitar som inte ryms i röret. Problemet är bara att jag i vintras fick en harvtinne i skruven. Den var avsedd att röra om så flisen inte bildade valv och var ordentligt fastsvetsad. Men flis är oväntat hård att hantera fastän den verkar lätt och lös. Så tinnen hade brutits loss och hamnat mellan skruven och kniven. Det är bra stål i kniven men ännu bättre i harvtinnen så kättingen brast och jag fick ta till slägga och järnstavur innan jag fick bort harvtinnen. Och kniven var sej inte lik efter det. Troligen fick sej skruven en knäck då också.

Flismatning är tuffa grejor. Motorn är liten men utväxlingen stor så krafterna blir enorma. Det gick en tid men nu hade skruven brustit. Axeln är bara ett rör så överdrivet stark är den inte. Men jag var glad att det inte var -25 grader utan bara nån minusgrad.

Problemet var att Matkahuolto har stängt sin punkt i Lappträsk så jag sa att de skulle skicka med Schenker. Men då skruven inte kommit på två dagar och det började bli kallt i huset trots att vi har kvar vedhäll och kakelugnar så orkade jag inte vänta mer utan svetsade ihop skruven. Det var lätt. Man tar bara ett rör som är litet tjockare än skruvens inre diameter, kapar av det till 20 cm och skär upp det på längden. Sedan kan man pressa ihop det i skruvstädet så det passar precis innanför röret på skruven. Fördelen med att använda ett uppskuret rör är att det spänner precis emot väggarna på det yttre röret. Och så svetsar man.

Tur att jag inte väntade på den nya skruven. Det har inte hörts nånting än och vete fåglarna om man får den ens nästa vecka. Förr gick man bara och pratade med busschauffören då man ville skicka nånting och betalade en ganska måttlig summa. Nu är systemet så invecklat och trögt att just ingenting kan skickas. I fjol hade slöfockarna på transportfirman helt enkelt lämnat ett paket att ligga utan att meddela nån om det. Så jag måste börja luska reda på var det fanns via fabriken. Nog fasen var det bättre förr …

Annars så kör jag ut vindfällen på morgnarna då det är fruset och sågar stockar på eftermiddagarna. Och så har växthussäsongen börjat och det behövs litet installationer. På kvällarna får jag måla takpanel åt unga husbondefolket – ifall jag inte slocknar förstås. Det händer sej. Ibland då jag skall skriva i bloggen så somnar jag över tangentbordet efter en dag i skogen. Och då är det bäst att gå och lägga sej.

Nästan alla vindfällen är ruttna. Friska träd blåser sällan omkull utom i riktigt hårda stormar. Det går en massa tid att plocka bort eländet och det blir bara flisved av det. En sådan här syn förbättrar inte direkt humöret:

Och då man måste köra traktorn upp i en stenbacke för att få bort skräpet så börjar man fundera på att avsluta skogsarbetet. Men de större träden måste bort så att granbarkborrarna inte förökar sej alldeles för mycket.

Man ser inte på bilden hur trångt det var att backa bort med fullt lass. Utan styrbar vagn hade jag varit tvungen att såga ned en massa träd för framåt kom jag inte alls. Innan jag kom bort hade det blivit eftermiddag och då var jag både hungrig och trött. Men nu är det mesta av vindfällena borttagna. Det finns förstås hur mycket ved som helst kvar men flisvedshopen börjar vara ganska stor så det blir snart sågande och byggande – och förstås reparation av vårbrukets maskiner.

Föret har annars varit hyfsat fastän det har varit nervöst med vädret. Vägarna har nämligen torkat upp och går att köra på. I skogen är det fruset under ris och gräs. Sist och slutligen blev den här skogsvintern inte så illa trots allt. Kallt kommer det att vara ännu i april men bättre det än att maj månad blir kall. Fast det vet man ännu inte.

Författare: Nisse

Jag är bonde i n:te led på Bosas rusthåll i Hindersby som troligen är kring 1000 år gammalt - ingen vet så jag kan lika gärna påstå det. Nån vanlig bonde är jag inte för jag gick i skola och blev elektronikingenjör och forskare i teoretisk datateknik vid Tekniska högskolan - senare docent och professor. Men det var mest hobby och extraknäck för jag har bara missat en vårsådd och det var då jag var i Dragsvik. Sedan 2004 är jag heltidsbonde till 150 %. Allt är heimlaga och jag har bara skrotmaskiner som jag reparerar och bygger om själv. Med dagens priser är det inte möjligt att köpa nya. Dessutom bygger jag optiska fibernät på landsbygden. Det är inte alls mera så mycket arbete med sådd och skörd men desto mer med att bygga hus, reparera maskiner och ställa i ordning. Till det går numera 95% av all tid! Så jag bygger (sedan jag fick min första hammare och 10 kg spik till julklapp som femåring) och skruvar med maskiner, gräver i jorden och hugger i skogen på vintern. Och så måste fliseldningen skötas förstås. Mest hänger jag på nätet och diskuterar över hela världen. Visa alla inlägg av Nisse