Visst försöker många arbeta för att också bönderna skall ha likadana förmåner som alla andra och till och med litet semester ibland. Men så kommer då verkligheten emot – det vill säja vädret – och alla fina planer går i putten.Vi har försökt ta ledigt en vecka på våren efter skogsarbetet men i år gick det åt skogen mer än vanligt. Och det var det varma vädret som förorsakade det.
Vanligen har jag bråttom att köra ut virket ur skogen och hinner inte åka nånstans före mitten på april. Men för det mesta hinner man ändå (nästan) få i ordning maskinerna före vårbruket. Så icke i år. Vi borde ha stannat hemma och förberett vårbruket den veckan vi var i Sverige. Nu tömde jag oljan ur Belarusen som skall dra såmaskinen och först kom det vatten. Sedan grå vattenblandad olja och till sist litet svart dieselolja också. Troligen har topplockspackningen gått hädan. Det är inte så farligt – en hel sats packningar till Belarus får man från Estland för 23 euro. Men nu står traktorn mitt i sådden och snart skall det regna en vecka …
Man får bittert ångra att man tog ledigt och svär att det aldrig skall hända mer. Inga semestrar och lediga dagar – det blir bara dubbelt upp med elände då man kommer tillbaka. Jordbruket är nu bara till sin natur sådant att man är helt beroende av vädret. Att planera på lång sikt (längre än en dag) är visserligen möjligt men värdelöst. Som den här våren visar. Vi måste boka resan redan i februari för att få med paketbilen (en personbil kan man boka senare) och så hade vi beslutat hålla byns årsmöten i god tid före vårsådden – alltså i lördags och söndags. Då vara redan alla ute på åkrarna.
Man kan som bonde inte binda sej till några som helst möten mellan 15 april och 10 juni och mellan 15 augusti och 1 november. Helst inte däremellan heller. Det värsta är att alla andra hittar på en massa i maj och sedan med nya krafter i september då de återvänder från semestern. Medan bönderna är utpumpade efter sommarens vedermödor och möjligen ligger på rygg i leran och försöker reparera tröskan.
Jag tycker man inte alls passar ihop med andra människor. Bondelivet har så annorlunda krav och tider att det är ganska sällan som de passar ihop med det övriga samhället. Visst har vi stor frihet att ordna med vårt arbete – så länge vi ser till att det passar ihop med vädret. Och vädret är obevekligt och oförutsägbart. Prognoserna fungerar på sin höjd ett par dagar framåt.
Det finns stor risk att man sätter sej i skogen och vägrar att ha nånting med andra människor att göra. De bara ställer till krångel med arbetet.Men nu behöver människan träning i att umgås socialt. Det är som att läsa och skriva. Man glömmer bort förmågan om man inte använder den på länge. Så det finns en risk att man som bonde blir först folkskygg och sedan folkilsken :-).
Därför är det bra med alla föreningar vi har i byn även om de tar tid och krafter. Det är bra att träffa andra och pyssla med nånting gemensamt och redan att dricka kaffe och prata. Så föreningar som Gamla folkskolans vänner (vi hade årsmöte i lördags) inte bara tar utan ger en också mycket. Så jag tänker inte lämna föreningen fastän lördagen var litet stressande då solen gassade på åkrarna och det torkade upp snabbt.
Det är litet nervöst nu (som alla andra år …) men månne vi inte får utsädet i jorden i år också. Jag får vara glad att det bara är topplockspackningen som strukit med. I söndags hörde jag att en växellåda gått i kras – och det är värre det. Jag ber att få uttrycka mitt djupa deltagande med växellådans ägare.
Ja hördu Nisse. Detdär var en minst sagt underhållande text, en av de bättre på länge. Känner igen mig i varje rad.
Jag kan inte heller annat än hålla med. Jag har slutat lova att jag kan komma till ena eller andra tillställningen/happeningen. Ibland säger jag helt blankt nej, det går inte, jag kan inte lova att hjälpa till då för då är det … lamningstider/ensilagetider/vårbruk eller någonting annat. När jag sen kanske ändå dyker upp kan jag få underliga blickar! “-skulle inte du….?” Svaret kan vara tex. -Jo, men det regnade igår så jag måste vänta att det torkar, eller -jo, men jag jobbade till 11 igår kväll så jag kunde komma 3-4 timmar idag.
Problemet är just det att man inte kan lova annat än villkorligt: “Jag kan komma ifall det regnar” eller liknande. Men det är inte riktigt lämpligt ifall man råkar vara ordförande till exempel … Som i lördags.
Så försöker man passa in möten då det är SANNOLIKT att man har tid. Som 26 och 27 april. Vi har bara en gång tidigare sysslat med vårbruk så tidigt. Och så blev det en tidig vår igen. Men inte kan man ändra datum då kallelsen gått ut för länge sedan. Man bara sitter där och skär tänder invärtes …
Men så tänkte jag också på endel seminarier och annat som är AVSETT för bönder – och ordnas mitt i vårbruket/skördetiden … Vissa byråkrater har ingen kontakt med verkligheten mera.
Suck.
Stödansökan är en annan sak. För oss här i norr är sista datumet i allmänhet en bit innan vårbruksstarten, förutom i år då. I södra delarna av landet krockar det väl alltid med vårbruket. Likväl är det möjligt, om man vill, att ändra på vartenda skifte i ansökningarna fram till mitten av juni. Man kunde väl lämna in allt då när man vet vad man sådde.