På era platser… Färdiga …

… KÖÖÖÖÖR! Det verkar som om hela södra Finland håller på med gräs allt vad plåtarna håller, vart man än ser på sin Facebook, och vem man än pratar med så är gräs det stora samtalsämnet 🙂 Och nu även på Bondbloggen 🙂

Solsken och fina väderprognoser, då är det bara att passa på! Jag slog gräset här hemma på holmen. Följande dag var det balmaskinen som fick uppmärksamhet. Smörja alla vinklar och vrår, kollade lufttryck i däcken och kollade att den lever över huvud taget, alltså att all elektronik fungerar som de ska. Allt var ok, och så prövade jag bala en bal för att se att allt fungerade inför morgondagen då jag hade tänkt bala. Men så gick de så fint och gräset var “ok-torrt”, så jag körde på…

Jag och fåren gillar när ensilaget är åt torrare hållet. Därför brukar jag vilja ha det att ligga och torka lite en dag, eller två, beroende på väderleken under torktiden, och före. Nu har det som bekant varit väldigt torrt, så gräset var inte alltför vattenstinnt där det stod. Torrare ensilage är lätt att jobba med, dammar inte som hö, och fåren äter det med god aptit. När det rinner ur balen när man sticker kniven i bottnet på balen är det mindre kul…

Med mej i hytten hade jag Mathias, som kanske inte tycker att bala ensilage är det mest spännande man kan ha för sej en solskensdag i juni. Men med lite diskussioner om vad vi kunde hitta på för roligt när jobbet var gjort, diskuterade vi oss igenom en stor del av tiden mellan pipandena och plastandet, då det händer lite mer, och han eventuellt kan få trycka på nån knapp. Men, nackdelen med att sitta och snarvla är att man glömmer bort sej i andra änden. Så hände det sej inte bättre än att jag inte noterade att det kom lite större tossar gräs, farten “hög”, gasen låg och så hade vi jobb…. Stock i pick-uppen. Inget direkt ovanligt, mest förargligt…

Nåja, bara att dra löst, och sen fortsätta. Det vi diskuterade så ivrigt, var om vi skulle meta, paddla eller picknicka på södra sidan. Själv hade jag velat bala andra åkern som ligger slagen också, men har man lovat så har man ju lovat, så när första åkern var färdig, var det bara att ta pickopacket och fara på picknick till södra sidan, som valts och önskats. Inte helt fel det heller.

Man ska hinna leva också. Inte bara arbeta. Det försöker jag tänka på lite mer. Nog lär jag få skrapat ihop balar vad jag behöver i år också. Dessutom har jag ca 25-30 balar kvar från ifjol. 🙂 Nu är båda åkrarna färdigbalade och jag kunde räkna in 32 balar på ca 3ha. Det i sin tur betyder att jag egentligen bara behöver 40-50 balar till för att ha minimi-vinterfodret bärgat. Inte stoppar man ju fodersamlandet för det, nog tar man ju tillvara allt man kan. Men pressen och oron över vinterfodret lägger sej när ännu 8ha står och växer… 🙂

Författare: Charlotta

Hejsan! Jag heter Charlotta, men kallas kort och gott för Lotta. Jag är 34 år, fårbonde och mamma till Mathias, 9år. Jag driver en liten gård som heter Västeräng på holmen Ytterholm i Nagu. Jag har ungefär 30-35 lammande tackor. Med tackor, ungdjur och lamm blir dom runt 100 djur sommartid. I dagens förhållanden är det ganska lite, men det brukar fylla mina dagar alldeles tillräckligt eftersom jag sköter dem, deras bete och 12ha åker mest ensam. Jag odlar enbart foder till fåren på åkrarna. Har jag tid över, fyller jag snabbt de timmarna med bär- och svampplockning om hösten, bottenmålning av båtar om våren, skogsarbete om vintern och fiske om sommaren. Holmen jag bor på, Ytterholm, är en holme helt utan förbindelser. Det finns en liten gångbro av trä, så man kan ta sej till och från holmen med matkassen och sådant man orkar bära, men alla övriga transporter av allt vad som behövs i ett jordbruk, sker på vintern över is, eller med pappas pråm. Sommartid betar fåren på holmar runtom i skärgården. För tillfället har jag betesmark på 8-9 olika holmar. Får är jättebra landskapsvårdare. De ser till att den underbara skärgård vi har hålls i bra skick. Visa alla inlägg av Charlotta