Ibland blir man arg. Ibland går det över, ibland fyller det på. Nu tycks det vara en sån fas i mitt liv när man hela tiden ska gå omkring och vara småförbannad. Ursäkta ordvalet, men enligt mej är det nog lite befogat. Jag skall försöka hålla mej kortfattad och förklara.
För de första, Kalle förklarade bondens situation så otroligt bra i sitt senaste inlägg att jag inte kan göra annat än läsa, nicka och hålla med. Du hittade verkligen pricken på i där. Leidån. Nog är det lite konstigt att det går att styra och ställa med folks liv hursomhelst. Inte bara bondens liv, utan många många andras också…
De andra sakerna som gör att jag går omkring och mårrar är mer lokalbetonade, men berör mej i allra högsta grad. För det andra i ordningen håller ntm-centralen på och råddar om bland färjturerna. Pengarna är slut, finns inte möjlighet till fler turer när trycket är som störst på färjorna. Vad gör man då? Jo man flyttar några turer från de tider som trycket inte är så stort. På natten är det få som åker. Då tar de helt sonika och flyttar turer från natten till när det är mer tryck på färjorna. Frid och fröjd – NÄ! Det är vår landsväg! Det är vår enda väg om man behöver ta sej bort eller hem. Ska inte vi få komma hem på natten? ….. Tydligen inte… Om man blir sjuk då? Ja, om det är nödfall, så kör dom nog över ambulansen eller brandkåren. Annars kan man tydligen hållas hemma. Betyder det att man ska vänta med att föda barn tills morgonen när färjan går? Ska man ligga med brutet ben någon timme extra? Ja, helt tydligen eller så kan man ju då, åka ambulans. Vilket ju är helt tåntigt. Inte behöver man ambulans för att ta sej till Åbo för att föda barn. Eller, det har man ju inte behövt förut i alla fall. Hur ska det bli nu då?
Här hade skolorna höstlov förra veckan. Vi for till Geta. Uppstigning 05.00 för att hinna med 06.25 färjan. Följande färjtur går 07.05, båten går 08.45 och man skall vara en timme innan vid incheckningen. Om man ryms med på 07.05 vet man inte. Den kan vara full, och med 07.05 är det knappt med tid att hinna till båten. Men, nu börjar det vara frågan om, om man ryms med på 06.25… Färjan var nästan full, någon bil kunde ha rymts med till när vi åkte. Här om morgonen hörde jag att färjan var full, och det blev bilar kvar på stranden 06.25! Snacka om levande skärgård! Va roligt att skärgården lever! Det är ju det vi kämpat för! Och skärgården ska ju leva enligt de flesta. Men, hur ska man leva här om man inte kan röra sej. Inte vet om man ryms med på färjan, inte ens så tidigt på morgonen som 06.25. Man får ta en tidigare färja kanske? 05.45. Det betyder att man skall stiga upp … ca 04.20. hmm…. Ja, sådär jättelockande känns det ju inte, men vad gör man…
Nåja, det tredje på listan är inte direkt aktuellt för mej på några år ännu, men, om de bestämmande i denna stad verkligen tänker flytta Nagu högstadieklasserna 7-9 till korpo så blir det en liknande uträkning. Mathias sitter i dagens läge 40 minuter i taxin för att komma till skolan. För att komma till taxin åker vi mönkkiä 1/2km och går 1/2 km. Om han inte cyklar, eller promenerar hela sträckan. En 7-åring är ingen speedmaskin klockan 7 på morgonen, så det tar sin lilla rundliga stund att promenera. Taxin hämtar honom 07.40. Vi går ut genom dörren ca 07.15. Uppstigning 06.20. Skolan börjar 08.30. Sträckan är 23km. Om Mathias skall åka samma runda kring Nagu lillandet sen, som nu, för att ta sej till skolan, blir det en tur på ca 45km i taxi, inklusive en färja för att ta sej till skolan. Undrar när vi måste stiga upp sen…
Det är en del i det hela, det är så det kan drabba mej och mina nära. Men, man ska ju se till det stora hela när pengarna är slut. Inte är det bara mitt och mej som ingen ska ta någonting ifrån, visst måste vi alla ge med oss ibland, och dra ner på förväntningarna och kraven. Man ska absolut granska exakt vart ALLA stadens pengar går. Men att flytta högstadiet från byn drabbar inte bara mej, det kommer att få större följder än man kanske kan räkna ut på en eftermiddag. Jag själv tycker det känns för tokigt att dra in på någonting som fungerat bra i många år. Barnen är vår framtid, och jo, det ser lite dystert ut med elevantalet nu, men, om något år ökar det igen. Att packa in barnen med skosked i korposkolan om något år när årskullarna ökat kommer inte heller att bli bra. Eller är det månne någon som hoppas att folk ska flytta bort från skärgården för det blir för jobbigt? Eller? Jag vet inte… Skrämmande tankar är det ju som börjar cirkulera. Varför skrota någonting som byggdes upp för att barn i Nagu skulle få gå i skola i sin egen by. Förut åkte de till Pargas. De som bodde på holmar var borta hemifrån långa tider ibland. Men, gick det då så går det nu också, så tycks kutymen vara. Men då kan man tex. också fråga sej hur många personer det var som skötte allt papperskrig i kommunerna på den tiden och hur många det är nu. Sparas ska det, om så med våld! Ska det sparas här, ska det sparas där. ÖVERALLT!
Det fjärde som man blivit småtokig på de senaste dagarna är att något smartskåp kommit på att kajen på kirjais österudden ska rivas. Inte den stora relativt nya förbindelsebåtsbryggan, utan lastarkajen som är och varit A och O för alla som behövt frakta gods/virke/varor ut till hela/halva södra Nagu skärgård. Nu är inte skopan i backen där riktigt ännu. Som tur är så finns det folk som reagerar och som rör sej där även i oktober och kan sätta stop för stållepåtagen. Men, nära var det, och inget är färdigt med kajens varande/ickevarande ännu.
Det femte är att vi inte får någon post ut till Kirjais på helgerna mera. Jag som ingen tidning har lider inte av det. Och inte är det någonting som någon blir dålig av, men…..
Som grädde på moset snubblade jag igår morse på trapptrallen, föll handfallet rakt mot fyrhjulingen, fick tag i den för att bromsa fallet, ramlade på sidan om den vilket ledde till att jag sträckte överarmen på insidan, klåbba knäet i gruset, och tillredde i den rumban en spricka i nya telefonen. Jag mårrade en stund för mej själv, hivade trallen in bland rosenbuskarna och fortsatte. Jag skulle köra Mathias till skoltaxin på mönkkiän, och medan vi åkte försäkrade Mathias att han bara skulle berätta om min vurpa för sina kompisar, inte hela skolan… När jag kom hem hävde jag sönder en tallrik, och brände ett litet hål på mina byxor då det flög en liten gnista från tändstickan när jag skulle göra eld. Regnade gjorde det också, några skurar, men på eftermiddagen var det rätt så vackert väder, så vi for ut för att hämta hem de sista fåren. Jag antog att det inte var det smartaste att göra på en måndag som börjat som den gjorde. Men det gick riktigt bra. Med andra ord, inga stora blåmärken, och alla armar och ben i behåll. Men, alla ville ju inte komma med. 4 små årslamm vände på klacken och tänkte INTE(!!!!) åka båt. ….. Det skulle ju gärna ha fått komma med hem. Men, nä. Så av de 23 som skulle hem, fick vi nöjja oss med 19. Vackert så. Men nu skall det då kluras ut hur jag ska få hem de små spånen… De lär inte bli tamare. Antagligen får jag ta med mej en tam tacka någon dag och fara ut och försöka hämta dem. Som om man inte hade annat att fundera på… mårr…
Så … Sådär summa summarum, om jag, (och många, många andra med mej) bara mårrar, spottar och fräser är det inget konstigt. Ingen är direkt sådär jättelycklig och på hugget.
Länge leve skärgården!!!!
Nej, förlåt… Det skall ju vara:
Länge levde skärgården.
Nu ser det mer mörkt ut, men jag hoppas jag har fel. Det är bara att bryta ihop och komma igen!
I din femte punkt måtte du mena något annat än du skriver, för ingen i hela Finland har ju fått post på helgerna… sedan guvet hur många år tillbaka.
Hejsan Peik. Nu är, ettdera jag väldigt dålig på det här med postgången, eller, så finns det olika tankesätt på ordet post. Jag tycker post är allt som kommer i postlådan. Brev, räkningar, skvallertidningar, kort, reklam, m.m och dagstidningar. Allt är post enligt mej. Det jag menade var att dagstidningarna på helgerna kommer att komma till en postlåda 25km från oss. Förut hade vi bara ca 4km till veckoslutets tidning, nu blir det lite mer. Allt annat än tidningen får man ju inte, nej, på veckosluten.
För intresseklubben kan jag berätta att man nog klarar av att föda barn med (t.o.m.) sämre förbindelser. Antingen far man med bilen över ett par isvägar eller också har man bilen på fastlandet o åker med båt då det är dags 😉 Hemskt sällan ploppar dom där barnen ut så där på direkten o om dom också gör det är nog ambulansen det ända rätta fordonet att använda.
Det är nog klart över hela landet att det blir fler barnafödslar i hemmen, bilarna, båtarna, taxin och ambulanser hädanefter då man lägger ner alla “lokala” sjukanstalter. Då ökar riskerna för komplikationer och barnadödlighet en hel del, och det är tydligen först då man märker att den sistnämnda börjar raka i höjden som man inser att “allt var bättre förr”. Samma gäller åldringar som får sjukdomsattacker, då sjukhuset ligger på 150 km avstånd i stället för 20-30 så ökar dödsrisken betydligt (fast det är ju bara bra enligt dagens politiker att dedär samhällsbelastande vraken försvinner så fort som möjligt, de nyttar ju inte samhället på något sätt …. och att de fött och fostrat dagens människor och byggt upp vårt “välfärdssamhälle (?) ” efter diverse förödande krig är ju Vergangenheit och inget att mera vara tacksam för!!
Att vi lever i en Internetvärld betyder inte att mat och mediciner kommer åkande längs den optiska fibern, än mindre att den opererar bort cancersvulster och gomlockstonsiller eller ger blod.
Så Charlotta, var glad så länge du bara snubblar på trappan och spräcker en telefon eller tallrik. Hade det varit skallen skulle du ha större problem nu!