Semesterns beredelsedag

Den här veckan infaller min sommarsemester. Jag kommer att få sex dagar avbytare den här sommaren, vilket är rätt så normalt. Det innebär att man behöver förbereda en del. Tanken är att avbytaren skall göra endast de absolut nödvändiga arbetena, så jag brukar t.ex. köra hem rundbalar på förhand så att det finns ett förråd som räcker hela den tid jag är ledig. Ett annat led i förberedelserna är att städa upp i omklädningsrummet. Det brukar tarva högtryckstvätt, men det är onekligen bra att tvingas röja upp där ibland. Förstås är det trevligt att ha rent och snyggt omkring sig och dessutom kan man göra intressanta upptäckter i samband med städningen. Förra gången hittade jag t.ex. ett par fullt kuranta arbetsskor jag glömt under ett skåp. Sånt är ju alltid roligt.

Det är lite gambling att pricka in tidpunkten för sommarsemestern. Jag är med i en avbytarring tillsammans med ett tiotal andra gårdar och vi brukar träffas redan nån gång i april för att komma överens om vem som tar semester vilka veckor under sommaren. Eftersom avbytaren endast sköter de nödvändiga rutinarbetena, innebär det också att om man t.ex. råkat lägga in sin semester precis i ensilagesäsongen får man glatt köra ensilage själv. Det åligger inte avbytaren. Taktikerar man fel kan man alltså sjabbla bort hela semestern redan i planeringsskedet. Det finns å andra sidan de som faktiskt uttryckligen vill ha avbytare under arbetstopparna för att då bättre kunna koncentrera sig på utearbetena. Jag har aldrig riktigt förstått mej på den tanken, men vi mänskor är ju som bekant olika.

Avbytarna är för övrigt en gravt underskattad yrkeskår. De är enormt viktiga för djurbönderna och att ha tillgång till en kompetent avbytare är en stor förmån. Många av dem tar sitt jobb på stort allvar och känner nästan “sina djur” lika bra som ägarna gör. Visst finns det både bättre och sämre representanter också för det skrået, men åtminstone jag har haft förmånen att främst träffa på den duktiga typen. 🙂

Själv semestern kommer främst att märkas i form av rejäla sovmorgnar och utökat villaliv men nån liten tripp borde det väl också kunna klämmas in. Det blir som det blir.

Författare: Mats

Jag är 42 år, gift och har en son på nio år. Min fru jobbar som lågstadielärare, så mitt jordbruk är ett enmansföretag. Jag har varit jordbrukare sedan 2001. Innan dess hann jag jobba 6 år som lantbruksrådgivare inom växtodling och ekonomi. Gården har ända fram till hösten 2009 varit en mjölkgård, men numera bedriver köttproduktion med dikor och en del växtodling. Det är känslosamt att lämna en produktionsform som funnits på gården i generationer, men samtidigt spännande att ge sig i kast med något nytt och lite obekant. Tanken är i första hand att sälja kalvar vidare till specialiserade uppfödare, i framtiden kan också egen uppfödning komma i fråga. En riktigt intressant tanke är att själv slakta och sälja köttet direkt till konsumenter, som jag börjat testa i liten skala. Växtodlingen har bedrivits ekologiskt sedan 1995 och husdjuren sedan 2010. Ekoodlingen passar gården rätt bra och gör enligt min mening produktionen lite mer spännande. Spänningen är visserligen på gott och ont, går det bra är det extra kul men går det åt pipan svider ordentligt. Visa alla inlägg av Mats