Tabberas är ett ord från Emil i Lönneberga. Det betyder som alla -som kan sin Astrid Lindgren-vet att göra slut på något, att ta det sista. För mig slutade odlingsåret 2014 precis som de flesta år med traktortvätt. Det brukar vara det sista som händer och sen läggs den jordiska verksamheten i malpåse några månader. Vissa år kan det vara lite marigt att hinna med eftersom det ju helst inte får vara minusgrader om det skall funka med tvätten, men i år gick det bra. Lördagen var en ypperligt tvättdag och det var inte bara traktorn som fick sig ett bad utan även alla sommardäcksfälgar och några bilar
Nu vidtar då det stora okända. Visst brukar odlingsplaneringen för kommande kunna vara lite knepig ibland men i år är den värre än när det var som värst. Dels är många väsentliga regler ännu inte fastslagna, och dels vet man inte hur man skall förhålla sig till det regelverk som redan klargjorts för oss. Klart är i alla fall att någon slentrianmässig havre/korn odling är inte aktuell 2015, utan nu skall det tänkas i nya banor.
Bloggkollegan Nisse brukar som regel odla “tvärtom” från mina principer, men det börjar nog mer och mer verka som att det blir i hans fotspår man får knalla fram nu i några år. Dvs att i första hand minimera kostnaderna, sen i andra hand sträva efter hög skörd. Nu blir det att i första hand ta utsäde ur eget “krislager” samma sak gäller gödseln. Med krislager menar jag att jag under de något bättre år som varit har “överinköpt” lite utsäde och gödsel varje år för att ha då det blir sämre tider. Det är förstås bra att ha nu, men det innebär också att jag blir lite styrd att så vete och havre i vår eftersom det är dessa utsäden som finns i lager.
Foderärt har jag av och till funderat på, bla för dess gröngödslingseffekt, men jag vet inte. 1992 försökte jag mig på ärter och det är enda gången jag fått tillbaks mindre skörd i volym räknat än vad jag sådde ut så jag är lite skeptiskt. Råg däremot lär det ju finnas marknad för, så det antar jag att kommer in på schemat för första gången för mig.
Nåja, den som lever får se – i och med att gått så pass dåligt som det gjort under 2014 och mot bakgrund av att jag inta har avyttrat någon spannmål alls ännu av senaste säsong utan förtvivlat väntar på bättre pris, så finns det heller inga pengar att handla förnödenheter för – så det styr liksom sig själv.
Men man kan ju göra som vanligt folk gör med resekatalogerna – drömma. Fast min dröm är en tidig sval vår, en regnig juni och en varm och fin sensommar och höst – och ett vetepris på 250 e/tonnet. Tack!
Nöden har ingen lag som det heter.
Till Kalles önskelista skulle jag ännu foga en ordentlig tjäle under vintern. Våra lerjordar blir alldeles omöjliga utan tjäle. Sega och totalt omöjliga att få ned utsädet i. I våras var här verkligt mör jord. Leran redde sej fint och sådden gick utmärkt. Men vem vet hur nästa vår ser ut ?