Jag hatar att frysa.

Jag hatar att frysa.

Det är nästan det värsta jag vet, och jag fryser alla dagar vinterhalvåret, ändå tycker jag mer om vintern än om sommaren. Knasigt – ja, men är det vinter kan du värma upp dej med en varm brasa, klä på dej mera kläder eller röra på dej så du får igång blodcirkulationen så värmen i kroppen börjar röras. Jag har lågt blodtryck och funderar om man kanske skulle behöva äta lakrits varje dag för att få upp trycket, och på det viset få bättre med värmen i kroppen. Eftersom man blir rekommenderad att låta bli lakrits om man har för högt blodtryck, tycker inte alls att det skulle vara en tokig medicin för att höja blodtrycket lite, men alla de andra effekterna lakrits har, skulle man ju kunna vara utan… Knepigt det där. Nåja, om sommaren kan man inte ta av sej mer än man täcks och ändå har man för varmt. Det gillar jag inte. När det inte finns en chans att välja utan man får ta det för vad det är. Då är vintern bättre om det sen också krävs 5 par byxor för att hålla värmen. Så var det här en dag. Jag skulle fara och ta jordprov. Endel kan köra från åker till åker med bilen och stiga ur och ta prover, inte jag. Jag åkte båt till Anisor och sen gick jag. Inte är det så långt att gå, så ingen fara, men lite släpigt blir det med alla askar, pennor, papper och allt vad det skall vara. För att komma till anisor tog jag som sagt båt. Det tar ca 10-15 minuter att köra. 10-15 kalla(!) minuter. Och jag hatar att frysa. Så jag klädde på mej 5 lager byxor, trosorna inräknade, och 5 lager på överkroppen. Jag frös endast lite om nästippen 🙂

När jag kom fram lämnade jag det yttersta varven kläder i båten. Att gå fullt påpälsad blir man hastigt svettig av, och då är antalet varv kläder precis bortkastat.

Jordproven tar jag med en sånhär grunkagrej

 

Man trampar ner den i jorden med fotpinnen, vrider runt den ett varv och drar upp den med handtaget. Så följer det med jord upp ur marken.

Man kollar lite, petar bort översta lagret jord som är fullt av rötter, och gräs, man bör få jord av hela plöjningsdjupet, ca 20cm, sen sätter man jorden man lyckas få upp i en ask. Numrerar och håller reda på alla olika askar och sen småningom skickar dem till laboratorium för att kontrolleras näringsinnehållet i jorden. Väldigt enkelt och väldigt viktigt.