Underhåll.

Så här på slutrakan av odlingssäsongen tar underhållsperioden vid. Det viktigaste underhållet måste man ju naturligtvis ta hand om an efter att det uppenbarar sig men en del lappas med ståltråd och silvertejp för att senare repareras grundligare. Det är sen tacksamt om hösten är lång och varm så att det finns tid att ta hand om problemen innan maskinerna stuvas in för vintern. Blir det bråttom med instuvandet är risken stor att reparationerna är ogjorda när maskin skall tas i bruk nästa säsong. Nu har det varit tacksamt varmt men ack så mörkt men det finns ju tack och lov pannlampa att ta till. Vet inte hur man klarade sig utan tidigare men drar mig till minnes att man nog höll i lampan med munnen så att man blev öm i käften och fick kräkningsreflexer.

Oljebyten hör till de underhållsåtgärder som görs enligt antalet driftstimmar.
Oljebyten hör till de underhållsåtgärder som görs enligt antalet driftstimmar.

Slangen till bevattningsmaskin skadades av snöskotermedar vintern 2010 då jag i brådskan med återuppbyggnaden av hallen inte hann få bort den innan vintern. Den har nu börjat läcka men tro det eller ej så håller den tätt med hjälp av silver tejp. Helt klart borde väl en grundligare reparation göras även här men vet inte hur det bäst ska gå till, eventuellt blir det att byta hela slangen på 300 meter.

Allt går tydligen att åtminstone för stunden fixa med silvertejp må så vara att det sen som i det här fallet går åt en halv rulle.
Allt går tydligen att åtminstone för stunden fixa med silvertejp må så vara att det sen som i det här fallet går åt en halv rulle.

 

Personligt underhåll.

Det är inte bara maskinerna som behöver underhållas. Det uppstår ett och annat slitage och haveri på kroppen också. Lyckligtvis i år inga stora saker men jag råkade sätta foten på en rörbit i garaget när jag hämtade verktygsbacken för att underhålla morotsupptagaren. För att inte ramla omkull tog jag stöd med verktygsbacken mot golvet men råkade få pekfingret i kläm mellan backens handtag. Då jag lade hela kroppstyngden på handen så blev belastningen så stor att nånting gick sönder, vet inte om det är leden eller om fingret gick av. Det här skedde för ett par månader sen men då det var bråttom med skörden tog jag mig inte tid att uppsöka läkare. Det brukar ju gå om av sig själv så småningom. Det här verkar nu bli lite långvarigare krämpa än jag först väntat och fast det inte längre smärtar så värst så är det lite besvärligt då kraften i fingerändan inte är vad den varit. Nu är det ju lite bättre om tid så jag slog faktiskt upp numret till hälsostation för att se om de kan göra något. Samtidigt som jag sökte telefonnumret satt jag och såg på fingret, kanske ser det inte så farligt ut längre kanske jag väntar lite till för att se om det går om av sig själv. Känns ju lite löjligt att uppta en läkares dyrbara tid om det ändå inte är något sönder. Beslöt hur som helst att vänta lite till. Det är ju inte längre så svullet men visst är fingerändan fortfarande lite lös?

Författare: Christer

Har sysslat med odling sen jag tog de första stegen ut på åkern för att granska om "groddan ha komi opp". Fårfarmare var jag i ett 15-tal år efter att som 9-åring köpt en betäckt tacka för barnbidraget. Utbildade mig till trädgårdsmästare och jobbade 10 år som arbetslärare på trädgårdsskolan vid Korsholms skolor innan vi år 1988 köpte gården här i Långmossen. Gården har sen dess specialiserat sig på odling av grönsaker på friland men vi odlar också spannmål samt bedriver skogsbruk. På senare tid har gården, på förslag av våra amerikanska släktingar, kallats FinneFarm och och numera med tillägget db (dödsbo) efter fru Eivors bortgång hösten 2019. Ett familjeföretag som sysselsätter mig, äldsta och yngsta dottern på heltid samt mellandottern på deltid. Min son som lämnade oss i augusti 2009 jobbade också på gården vid sidan om sitt jobb som skogsmaskinsförare. Ännu en tragisk händelse drabbade oss i juli 2010 då vår produktionsbyggnad brann ner till grunden. Vi har nu byggt upp byggnaden igen och återanskaffat en stor del av inventarierna men ännu fattas en del maskiner för spannmålsodlingen och skördemaskin för grönsakerna. Mina inlägg här på Bondbloggen färgas säkert av dessa tragiska händelser eftersom de starkt påverkar det vardagliga arbetet men försöker ändå beskriva livet här på gården i en positiv anda.

6 reaktioner till “Underhåll.”

  1. Hej Christer!

    Ja där ser man igen hur bonden är “funkad”,, maskinerna som måste vara i skick de sköts ,, men men den viktigaste i länken bonden själv är det inte så viktigt med.. så är det ju där o här och för de flesta,, visst det går nog om tror man i de flesta fall.. Kanske du ändå kan åka till läkaren o “uppta” hans dyrbara tid , jag tycker det vore klokt. Det där med nödlösningar i brådskan känner man nog till,, oj så många rullar med just samma sorts tejp har vi hos oss oxå lindat runt lite här o var, mest i torken då nåt rör har börjat rådda..
    Visst har hösten varit varm-mörk o fuktig, nu som bäst har vi här i öst-nyland ett snötäcke som kom igår c:a 10 cm men inte hålls den då marken är blöt o varm, men mycket ljusare blev det ju me’samma o lite snöjobb för gubben. Vi önskar dej och familjen en riktigt FRIDFULL JUL med allt vad som julen tillhör.
    Hälsar “tontarna” från Kullo.

  2. Låt inte olyckor bli obehandlade… min mormor bröt handleden och “det var inte så farligt” men hon hade sedan handen sned resten av sitt 91-åriga liv…
    Kan man inte kapa slangen och sätta in en skarv, så har jag gjort med trädgårdsslangar som spruckit på “fel ställe”? Då får man dessutom en möjlighet att koppla en uppdelning i skarven eller ny förlängning om sådan behövs. Fast man är ju alltid klok på land då olyckan är framme till sjöss som det finska (?) ordspråket säger (kyllä maalla viisaita ollaan kun merellä vahinko sattuu).
    God Jul åt hela Bondbloggssällskapet och tack för intressanta inlägg!
    Stadi-jaasen

  3. Handleder kan vara besvärliga och alla gånger hjälper det inte ens att åka till hospitalet. Min farmor bröt också handleden, den gipsades men blev sned så dom bröt upp den igen och gipsade om men blev åter sned. En tredje gipsning gick inte farmor med på se även den lämnade sned.
    Vad gäller slangen så duger inte vilket skarv som helst då slangen också fungerar som dragare av bevattningsrampen. En 3″ (tums) slang á 300 meter full med vatten + ramp väger en hel del. Tror att jag till först skall försöka “svetsa” den + baka på lite extra plast (ungefär som när man vulkaniserar ett däck).
    Eller finns det ytterligare förslag?

    Och GOD JUL ditåt också, roligt om någon finner blogginläggen intressanta 🙂

  4. Då det är bråttom så hoppar man över alla läkarbesök så länge man hålls på benen. Dessutom har jag läkar- och sjukhusskräck :-). För många år sedan slog jag armbågen i schaktbladet och det märks än. Ingenting får en snudda i den på fel ställe. Men i vanliga fall så känns ingenting så det får gå “te lil tiinn ja haar kvaar” (den lilla tid jag har kvar) som förra gumman brukade säja under de senaste 40 åren i hennes liv.

Kommentarer är stängda.