Man känner sej lite … udda. Lite som en smygtittare smyger jag om kring och småpratar för att fåren ska veta att det är jag som kryper omkring bakom dem och inte nåt farligt. Jag hyschar och mumlar, tittar, funderar och räknar.
Koncentrerad på juver kryper jag omkring igen en gång i ströbädden. Lamningstider i antågande. Åhå, där satte jag handen rakt i rena rama fårskiten. Nåja, bra att jag tog handskar på, och bykmaskinen får jobb igen. Kryper en bit framåt och konstaterar att det slirar under knäna… Jajjamensan, där va det ett lass igen… Nåja, det är bara vanlig fårskit, och så kryper jag vidare…
Det finns smuts jag är “rädd” för och smuts jag inte är “rädd” för. En allmän toalett. Heltäckningsmatta. Pengar. Den rullande “ledstången” i en rulltrappa. Bollhavet… Där kan det finnas ett som annat. I ett lass fårskit finns det antagligen just det – skit. Visst vimlar det av ett som annat där också, men det är ändå sånt jag vet vad det är.
Endel har börjat bygga juver, andra inte…
När jag matar fåren tar jag hö/ensilage från två olika balar, det syns bra där nere i kätten som fåren kan välja till vilket bord de vill gå, att gräset från ena balen är betydligt godare än från den andra…
Packade som sillar står fåren och mumsar på den ena sidan, medan det på andra sidan av kätten kommer hö/ensilage från en annan bal…
… som inte alls ser ut att vara lika god… Här står de med bredsidan till och har ingen brådska i världen 🙂
Hejsan Charlotta!
Oj så “ulligt” gulligt det ser ut då dessa fyrfotingar får mat och kan så vackert stå på rad… Att du har jobb finns ingen tvekan om,, att “krypa” omkring i halmen var det finns lite annat oxå , det kan vara intressant hmm,, men som sagt det är ju “äkta” vara som du skrev… Detta inlägg är så äkta som det bara kan vara, behövs inget “manuskript” , det är detta vi vill se och läsa om, så tack oxå till dej och lycka till med lamningen . Hälsar två “gamla bönder” i Nyland
Ha ha ,riktiga gourmetfår 🙂