Inte var skogsarbetet slut än. Utom i skogsbrynen mot söder och på åkern så går det ännu bra att köra. Där det är skugga i skogen så är vägen fin men jag körde sönder åkern då jag tog bort de sista asppropsarna. Inte så små allihopa – en rotbit var över 60 cm i diameter.
Här blir det att harva före vårbruket men det var bara en kort sträcka. I går natt var det -3 grader men det var också sista natten med köld om man får tro prognosen. Nu skall vädret slå om. Men det måste ha varit ordentligt kallt nån gång i vinter. Jag har en hop tallar från mossan och det var lögn att få den lastad på vagnen. Tallarna var fastfrusna och isen stenhård. Jag har nu plockat bort översta lagret i fyra omgångar men ännu finns det tallar täckta med is kvar.
Det är slut med stockträdshuggandet och nu sysslar vi bara med gallring. Och därför kan jag maskera det här inlägget litet för alla som börjar tröttna på skogstemat. Det är nämligen riktigt trevligt och vilsamt att köra ut stockar men de eländiga pinnarna som slår i kors och rullar hit och rullar dit är verkligen som en fil direkt på nerverna. Om man dessutom har tre olika sorter på lasset (så man inte behöver köra så många gånger på vägarna som trots allt börjar smälta) så blir anspänningen så stor att man är alldeles slut efter ett lass.
Så jag började fundera på yoga. Hälsovården i all ära men vad gör man åt nervspänningen med pinnplockandet ? Lastarens ventilbord är dessutom ganska besvärligt. En del funktioner är för snabba och endel för långsamma. Och så svänger den sabla gripen fram och tillbaka och det är svårt att plocka ut det man vill från hopen. Så det skulle behövas litet yoga så man lugnar ned sej och lyssnar på avslappande musik och flyter ut i en del av universum …
Tja, bondens yoga är i verkligheten att ta sej ett par baljor kaffe och läsa 91:an. Det brukar hjälpa mot det mesta. Och har man dessutom grundat med ett tallrik rågmjölsgröt och lingonmos så är man snart i skick att köra ett lass pinnar till. Fast först måste jag svetsa gripen som fått en allvarlig spricka på nya lastaren. Skräpkvalitet nuförtiden. På den gamla är gripen aldrig svetsad fastän den är från 80-talet (men där fick jag svetsa nya vridkuggar på tornet).
Sedan börjar man fundera på att bygga om lastaren så den fungerar bättre men vi har ännu långt kvar innan lastaren följer handens rörelser vilket vore det bästa. Det kommer att gå åt en massa yogakaffe och 91:or ännu …
Värst vad vintern håller i där hos dig trots ditt sydliga läge, här tog skogsföret slut för 2 veckor sen. Eller egentligen blev det inget riktigt skogsföre på hela vintern. I normala fall brukar jag reservera tiden från jul till påsk för skogsarbete men de 2 senaste har det inte riktigt blivit så. Nu har man fått endast det nödvändigaste gjort de få veckor som det varit fruset så nu hoppas jag på en lång fin vinter nästa år. Lite jobb återstår på vedbacken innan vårbruket.
Blev återigen också här en liten svetsning häromdagen då gaveln på vridcylindern lossnade 🙁 Egentligen borde det inte få svetsas en plan gavel på cylindrar med tryck, de små rörelserna i materialet leder till att svetsningen ger efter till sist. Gavlarna borde vara kupade så att svetsning sker på långsidan.
Jo, det har gått och går ännu förvånansvärt bra – i skuggan. Men i går såg jag att det fanns en stor spricka i gripen som måste svetsas och i dag sprack en slang i processorn. Så det blir en hel del reparationer … Harm för nu skulle jag kunna gallra med perfekt väder.
Kan hända att skogsarbetet tog slut med det här. Jag måste börja byta tallrikar på Rapiden (12 + 24) inför vårbruket. Fast man vet aldrig med väderleken …
På skogslastaren anno nådens år 1984 började cylindern i gripen läcka i fjol på ett ganska ovanligt sätt. Ibland var den torr, men när det riktigt begav sig så skickade den ut en fin stråle hydraulolja. Hade inget att göra med om man knep ihop för fullt eller inte. Specialcylinder och pga åldern inga passande packningar. Tog in
offerter och tekniska data på ny grip och fastnade till sist för Patruunas större modell och har varit mycket
nöjd. Bra utformning på “käftarna” gör att virket centrerar bra och det är lätt att få täta lass. Gripkraften är också
så pass kraftig att fastfruset virke lossnar med isbitarna yrande. Gräns med allt förstås, men hittills har den
fungerat bra. Gungandet har jag löst så att jag har lagt mellanlägg i lederna innan rotatorn och spännt på för
kung och fosterland. Tar inte bort allt, men blir betydligt vilsammare att lasta. Även tyngden i gripen gör sitt till. Angående livet efter skogsarbetet så finns det ju alltid att lägga händerna på. Hoppar över vårbruksmas-
kinerna som är i skick (bara landsidorna på plogen som ska bytas) och går över till följande fas. Har beställt nya finger till tröskan + bett så hela skärapparaten skall förnyas. Noterade i ett inlägg från Kalle att
vi har likadana Claas tröskor. Frågade priser både inom och utomlands men hoppsan!? Prisskillnaden
mellan originaldelar och pirat så liten så det var inte värt risken att chansa. Har haft tröskor där skärapparaten varit slut efter ca 600 timmar och har 1800 timmar på den här och då är fingrarna ännu inte
slutkörda, men ngt nötta.
Jag har två lastare och griparna är ganska olika. På den nyare Farma så är den så krökt att ibland så släpper den inte lättare pinnar fastän gripen är öppen … Den andra gripen är tvärtom så svagt krökt att man måste klämma åt ordentligt för att inte tappa stockarna. Annars OK men då man byter maskin så vill det ta litet tid innan man minns hur man skall sköta gripen.
Nu har jag kört så mycket med den gamla Nokka-lastaren att man igen börjar tröttna på ventilbordet som är dåligt. Likaså är rotatorn för svag. Men Nokka 3010 har mycket längre räckvidd och är betydligt snabbare. Ibland svänger den för snabbt så man får vara litet försiktig. Men byter jag ventilbord och rotator så är det inte mycket kvar av Nokkan – till och med ramen och alla slangar har jag byggt om …