För att fortsätta på skogstemat så är det planteringssäsong men jag fick nyss Skogsland och där ifrågasätter professor Urban Bergsten från SLU den nuvarande föryngringsmetoden med att plantera förädlade plantor. Ett forskarteam har analyserat 14 föryngringsförsök med cirka 25 års växttid. Resultatet visar att redan efter några år är många av de planterade plantorna borta. Efter 25 år är en stor del av de producerande träden i stället naturligt föryngrade.
Det är ju ganska förkrossande resultat för den nuvarande dogmatiska planteringsfilosofin. Och jag tycker förstås att Vavadejasa ! Den som planterar kastar bort pengarna. Jag har inte i mitt liv planterat nånting och nu verkar det som om forskarna börjar hålla med mej. Naturlig föryngring är inte bara den billigaste metoden utan också den bästa. Bergsten är inte nådig till den i lag stödda förhärskande metoden: “Vi har i princip samma föryngringsmodell som vi trodde var bra på 60-talet. Resultatet visar att vi i viss mån gått vilse”.
Nu är förstås en forskare inte så dogmatisk och enkelspårig som byråkraterna och politikerna vanligen är. Bergsten är inte emot plantering i alla sammanhang utan anser att man bör kombinera stöd för naturlig föryngring med färre plantor per hektar som man sedan försöker sköta bättre så de faktiskt överlever.
Artikeln finns på nätet (på engelska från tidskriften Forestry)
De analyserade försöken är till största delen från mellersta och norra Sverige (10 st. norr, 4 st. söder om Gävle) så de kan jämföras med Finlands skogar ganska bra.
Jag har nu inget emot plantering men jag har väldigt mycket emot den stelbenta inställningen hos en stor del av “skogsexperterna” att skogen bör skötas på ett visst sätt överallt. Förhållandena varierar ju mycket mellan olika skogsområden så man borde i stället använda huvudet att tänka med och förnya på olika sätt på olika marker.
Också i planterade skogar är omkring hälften av alla träd vid 25 års ålder naturligt föryngrade. Även om de intensivt omskötta skogarna har omkring 22-25 % högre produktion så täcker det knappast kostnaderna. Så vi slöfockar som sysslar med annat och låter skogen förnya sej själv klarar oss lika bra som de som sätter pengar och arbete på plantering.
Ett mycket vanligt problem är ju att man slarvar vid planteringen, ibland kan ju en mycket stor del av plantorna ha dött redan efter något år. Sedan handlar det ju också om vad det är för plantor man planterar, barrot eller pots. Naturlig föryngring fungerar ju utmärkt på mindre hyggen, men på de riktigt stora hyggena har jag ju svårt att tro att det skulle fungera effektivt.
Jag vet inte hur mycket det slarvats. Planteringen skedde på 80-talet och fem var barrot, resten krukor. Det verkade inte vara någon större skillnad mellan dessa. Områdena var omkring 1 hektar stora och jordmånen i nästan alla fall morän. Förstås kan det inte ske naturlig föryngring på stora kalhyggen om man inte lämnar fröträd. Sedan är det en annan fråga om man alls skall ha stora kalhyggen. Jag har aldrig haft sådana utan har bara haft smala kalhyggen så att naturlig föryngring är lättare. Helst bör remsorna gå i öst-västlig riktning så att skogen skuggar ytan (för att hindra gräset att växa alltför bra).
Plantera slutade jag med för många år sen,vad är det för vits att öda pengar och tid på plantering då det sker naturlig väg. Att sätta 2500 plantor/ha och sen efter några år ha 10000 som ska sågas ner är bortkastat. Men förutsättningen för naturlig förnyelse är ju att man planerar avverkningarna så att det inte blir för stora ytor, 2 ha går ännu bra, större har jag inte erfarenhet av.
Men som det är idag att skogen sköts av utomstående så kanske det inte är så lätt att planera. Det är bara det att om man har utomstående att sköt allt blir det ingen vinst kvar.
Jag hade ett otillgängligt skifte som reviret avverkade, röjning, huggning, utkörning osv. Resultatet? 5€/m3 i handen som ännu ska betalas skatt för. Om man hugger själv så behövs inte så många kubik per dag för att komma upp tillen hygglig inkomst och det gårt mindre skog.
Det är min tanke också. Det blir inte mycket kvar om man måste ha andra att göra jobbet. Om man har ett annat mycket välavlönat jobb så kan det vara OK men inte lönar det sej att ligga på soffan om man på något sätt orkar kravla sej ut till skogen. För mej är skogsarbetet dessutom ett riktigt nöje och så slipper man betala stora pengar till gymmet :-).
I det här sammanhanget kan man ju också tänka sej att naturlig föryngring är bättre därför att dom naturligt rotade plantorna har ju gener som bevisligen fungerar på just den växtplatsen, vilket “förädlade” köpeplantor nödvändigtvis inte har.
Jo, det är ju känt att växter har lokala variationer som gör dem anpassade till en viss växtplats. Jag undrar om man inte i jakten på snabbare tillväxt har glömt detta. I alla fall så anser jag att Bergsten har fullständigt rätt i att förnyelse bör diskuteras på nytt och helt fördomsfritt. De nuvarande reglerna är nödvändigtvis inte de bästa överallt. På vissa ställen är plantering förstås helt på sin plats men den är ingen patentmedicin.
Jag kan inte låta bli att sätta min slev i planteringssoppan. Som självverksam skogsägare i 20 år med tiotusentals plantor i backspegeln konstaterar jag att hellre en snabb markberedning&plantering än metershög tät gräsväxt eller duntrav på bördiga marker, MT eller OMT. Sedan är det en annan sak om man har karg och bergig botten, då krafsar man lite på ytan och vips har man fröplantor. Ormbunke, hallonris björksly är också pionjärarter som gärna övertar hela kalytan, vare sig den är stor eller liten, i vilket väderstreck som helst. Jag har i varje fall inte råd att chansa, utan planterar för att få njuta av vacker ungskog om några år. Men man får ju inte glömma sin plantering, gräset ska trampas sommar och höst och slyet röjas efter några år. Var och en blir salig på sin tro, men den här övertygelsen har jag.
Annika, jag understöder din åsikt
Det där med plantera eller inte plantera är inte så svart vitt utan det bör precis som Annika skriver avgöras lite från fall till fall.
Här https://drive.google.com/file/d/0B0zx0P7r6CDBSWJwRzdzMHFMTUk/view?usp=sharing en bild på en 20-årig björkplantering som jag gjorde bland manshög duntrav på den gamla barkningsplatsen. Här skulle det antagligen fortfarande varit duntraven som härskat om jag inte planterat.
Jag klippte till ½ m² plantkragar av pappbitar (sådana som Nisse använder som liggunderlag i verkstaden) som jag placerade runt plantorna för att överhuvudtaget kunna lokalisera dem. Trots det klarade inte alla plantor sig men nu står björkarna täta i alla fall. Joo nu lite för täta till och med men jag vill hålla tillbaka undervegetationen för att försöka få gran i bottnen och på så vis förnya utan plantering när björkarna gallras ur.
Vi har också problem med gräs men det är oberoende av om man planterar eller har naturlig föryngring. Jag försöker nu klara av gräset genom att låta nya granar växa upp under ganska så tät storskog (i kanterna). Det betyder att man måste ta bort de stora träden i kanten litet i taget. Se på Full fart i skogen (inte gubben på soffan utan den andra bilden 🙂 så får ni se kantföryngrad skog. Där hann granplantorna bli tillräckligt stora så att de kommer över gräset.
Jag har en annan kant i närheten med en massa små granplantor så nu måste jag vänta något år innan jag tar bort de stora träden. Tar jag bort dem nu så kommer det garanterat högt gräs som kväver de små granarna. Det är nämligen ytterst bördig mark i Tallmosan. Bredvid finns en ruta där jag för många år sedan tog bort de stora träden och det kom alldeles tjockt med granplantor – men så kom gräset och tog livet av dem. Nu börjar björksly ta livet av gräset och under slyet har det kommit nya granplantor så det verkar bli bra i alla fall. Vis av skadan låter jag i alla fall bli att hugga de stora förrän jag fått upp de små till samma storlek som i “Full fart i skogen”.