En sista kraftansträngning….

…. var vad som behövdes för att få den sista spannmålen i mullen i vår.

Vid middagstid idag sattes p för spannmålssådden med sådd av det sista kornet. Men det var nära att det inte lyckats det heller då regnet över Stadsfjärden hotade att återigen väta ner åkern, men till all lycka svängde det in mot nordost och arbetet kunde fortsätta ostört denna gång. Jag hann nästan börja harmas över att jag tog en timmes tupplur på soffan mellan 6 och 7 i morse och att jag mellan 7 och 9 hjälpte till att packa kålen för leverans till pop up Österbotten evenemanget.

Eftersom tangenterna verkar lite suddiga efter blott en timme sömn under det senaste dygnet lägger jag in lite bildmaterial som uppdatering av en del göromål under den gångna veckan.

Det mesta av dagarna går åt till att plantera grönsaksplantorna för att på något vis komma ikapp när det nu äntligen nästan hållit upp några dagar. Till planterandet har vi lite hjälp så det gäller att få det att löpa under dagtid vilket sen leder till att de sysslor man klarar mer eller mindre på egen hand lämnar till kvällen. Eller som nu då regnfria kvällar är bristvara till natten.

Kålplantering

Då nu också löken börjat gå åt så blir det inte att vila de dagar det regnar. Har vi inte sått nya plantor så har vi kunnat packa lök.

I kylan tänker man inte på att det växer trots allt. Jag höll på att försumma stråstärkningen av hybridrågen, den sena behandlingen ger kanske inte full stråförkortningseffekt men borde i alla fall leda till lite “Nack Verstärkung” alltså förstärkning av stråets översta del. Mest nöjd är jag över konsstycket att både finna tid till samt lyckas få in en behandling i mellan regnskurarna och blåsvädret, nu gick det fem timmar mellan behandling och regnet vilket borde räcka till. Lyckades också få till en välbehövlig behandling av gulbandade jordloppan som kalasade på broccoliplantorna.

Också morotssådden har “taiji häran”, efter tre såförsök som avbrutits av regn fick jag årets morötter i jorden natten till fredag.

Ett svanpar har envist uppehållit sig på åkrarna den sista tiden och även om jag tycker att det är ståtliga fåglar vill jag inte ha dem i mina odlingar. Så allt emellan tar jag mig en rush för att jaga bort dem.

Ett rörigt hopplock det här men “rörigt” har det varit under den gångna veckan. Nu ska jag hursomhelst ta en sista tur runt “heimane” för att se om det är i skick innan jag tar natt.

Författare: Christer

Har sysslat med odling sen jag tog de första stegen ut på åkern för att granska om "groddan ha komi opp". Fårfarmare var jag i ett 15-tal år efter att som 9-åring köpt en betäckt tacka för barnbidraget. Utbildade mig till trädgårdsmästare och jobbade 10 år som arbetslärare på trädgårdsskolan vid Korsholms skolor innan vi år 1988 köpte gården här i Långmossen. Gården har sen dess specialiserat sig på odling av grönsaker på friland men vi odlar också spannmål samt bedriver skogsbruk. På senare tid har gården, på förslag av våra amerikanska släktingar, kallats FinneFarm och och numera med tillägget db (dödsbo) efter fru Eivors bortgång hösten 2019. Ett familjeföretag som sysselsätter mig, äldsta och yngsta dottern på heltid samt mellandottern på deltid. Min son som lämnade oss i augusti 2009 jobbade också på gården vid sidan om sitt jobb som skogsmaskinsförare. Ännu en tragisk händelse drabbade oss i juli 2010 då vår produktionsbyggnad brann ner till grunden. Vi har nu byggt upp byggnaden igen och återanskaffat en stor del av inventarierna men ännu fattas en del maskiner för spannmålsodlingen och skördemaskin för grönsakerna. Mina inlägg här på Bondbloggen färgas säkert av dessa tragiska händelser eftersom de starkt påverkar det vardagliga arbetet men försöker ändå beskriva livet här på gården i en positiv anda. Visa alla inlägg av Christer