Först tar vi en liten omväg och funderar på hur det borde vara. Det är den 7 oktober och det finns fortfarande 12 ha ryps och 2 ha vårråg kvar på åkern. Vädret är dessutom ypperligt. Det borde alltså vara full fart i torken.
Det är det inte. I torken är det stilla i natt.
Varför skall jag förklara.
Dagens program var att fortsätta med vårrågströskningen där jag slutade pga av väta för två veckor sen. Började eftermiddagen med att hämta Claas vid den färdigt tröskade kornåkern för förflyttning till Fållbäcken. Själva flyttningen såg jag inte speciellt mycket fram emot eftersom jag redan i två dagar suttit och lyssnat på ett missljud som jag härlett till transmissionen men inte desto mera kunnat lokalisera. Ganska strax märkte jag nog att nu var det inte mera frågan om en aning till missljud utan nu lät det illa. Riktigt illa. Det lät såpass att det inte ens var svårt att lokalisera ljudet till höger hjul och vid okulär koll där var inte heller diagnosen svår att ställa. Lagret där drivaxeln går in i slutväxeln fanns visserligen kvar, men i två halvor. Ingenting att fortsätta dagen på alltså.
Vid telefonrådgivningen med Bil & Traktor i Pörtom kom vi överens om att jag monterar loss slutväxeln själv och utför sen sjuktransport av densamma till verkstad. Det enda man ju verkligen kunde glädja sig åt denna vackra höstdag var att det var mångfalt roligare att ställa tröskan på ett betonggolv för demontering av framhjul, drivaxel och slutväxel, än vad det hade varit i blåsten på en mjuk åker. För att drivningen hade upphört inom kort, det stod fullständigt klart.
Sen blev det aktuellt att fundera på prognosen. Denna Claas tröskar ingenting de närmaste dagarna så det blev att höra med en kompis huruvida han kunde komma och tröska av åtminstone rågen. Efter att rågen skulle ha varit borta hade det mera blivit “blott en dag ett ögonblick i sänder” tankesättet, men nu gällde det råg eftersom jag hade ett halvt lass som stod på från dagen före. Dagen före hade förresten bara varit en halv dag eftersom en kedja brast i haspeldrivningen då, så även då blev det ett depåstopp.
Kompisen anlände med sin ävenledes Claas 48 och vi inledde jobbet en på vart håll. Han tröskade råg och jag monterade av hjul och slutväxel, något som gick förvånansvärt smidigt, det kanske bara handlade om en halv timme så var klimpen loss och kunde föras till sjukvård.
Innan det åkte jag en sväng till åkern och frossade i lite ren och skär avundsjuka. Kompisens tröska har revers på skärbordet, något som jag inte har på min. Vid ett tillfälle packade rågen under inmatningsskruven, varpå han stannade skärbordet, tryckte på en knapp – och problemet var löst. Själv brukar jag vid dylika tillfällen använda fem minuter av min ungdom på att dra bort växtlighet – gärna med tistlar i – från skärbordet och då också göra illa mig minst en gång både på knivfingrarna och gärna slå huvudet i något haspelfinger.
Ett packat skärbord var alltså inget problem för en Claas Spezial, men det var däremot en axlyftare i tröskverket. Det var nämligen följande sak som hände denna gudsförgätna höst.
Så var det färdigkört med tröska nummer två denna soliga oktoberdag.
När mörkret sänkte sig över gården på kvällen sänkte det sig också över två Claas 48 tröskor bredvid varandra. Båda tröskodugliga kronvrak.
Fortsättning på bloggsviten “Det går bra i höst” kommer väl nån annan dag. Jag bävar redan.
hohho vilken eländes höst det har varit 🙁 hoppas det löser sig för er…
Vilken osis! Skärbordsreverseringen på 48 Spezial har jag kopplat ur för varje gång man backade inmatningen så hoppade kedjan till haspeldrivningen av.
Oljebolagen gonar sig nu när torken går dygnet runt med -8 som bäst på natta! Tricket att hålla tempen är att fylla torken långsamt och låta förrensaren arbeta men sedan när man börjar torka, strypa luften till förrensaren till minimi för den rackarn drar ju in kall luft i systemet. Kylningen när satsen är färdig är ju “nema problema”. Snarare fryskonservering! Tar också tid att värma upp när ingångsmaterialet är strax över nollpunkten.
Lycka till med skruvandet!
Arbetets glädje!
Pass på att inte den våta säden fryser fast i vagnsbottnen under natten. Allt tycks vara möjligt denna höst bland höstar, men glada får vi vara att det är så bra uppehållsväder. Det räddar mycket.
Hej Kalle!
Tycker nog att detta år har varit krångligt allt från våren-sommaren-hösten och nu har vi “vinter”,, sen det att maskinerna krånglar då dom borde gå är nästan “katastrof”,, men som en tröst i eländet så är du inte ensam om det, vi är säkert många som “pratar baklänges” då nåt går sönder. Här hos oss fick vi ha goda vänner (bönder) o tröska en del korn o sen havre då vår tröska var oduglig över en vecka. Dessutom samma fel som reparerades i fjol trösk-variatorn for nu på nytt,, dessa remonter är ju oxå värdefulla. Nå allt var frid o fröjd tills 60 hektar vete var tröskat men igår då det återstod 3 hektar, blev det konstiga ljud o bonden märkte att remmen var “slut” igen,, bara att lämna o komma hem. I morse åkte han iväg 150 km tur/retur efter ny rem han fick den på garanti vilket var befogat… montören var här i ett huj o lagade den på plats så kanske det restiga blir tröskat i moron.. då är vår tröska “bara” 17 år men mycket tröskad med. Tur att dagarna har varit fina fast kalla så får vi hoppas att alla får skörda det som är sått.
Lycka till hälsar vi från Nyland.