Koriandern

Jag lovade visst i nåt skede att göra en uppföljning av min nya gröda för året. Koriandern har vuxit fint men väldigt långsamt från början, den hade knappast blivit till något om vi inte hade fått värmen vi fick vid skolstarten i augusti.

Seg tröskning.

Jag har väntat och väntat på att grödan skulle mogna men den utdragna blomningen gjorde att en hel del var grönt ännu fram till frosten för 2 veckor sen. Nu har grödan fått brunare färg och mitt tålamod att vänta börjar ta slut då jag inte längre tror att det blir så mycket bättre än det är. Väderrapporten lovar regn till onsdag så jag tänkte att det kanske är lika så bra att skörda innan dess. Hade räknat med en “lätt” tröskning då det mest är stjälkar och frön kvar och alla blad har fallit av. Men se det blev det inte, stjälkarna som var halvsega efter nattens rimfrost ville helst linda sig kring inmatningen på skärbordet. Det påminde väldigt mycket om den lintröskning jag prövade på i början av -90-talet då jag också sökte alternativa grödor. Ibland kom vi 50 meter men emellanåt bara 5 innan det var dags att rensa inmatningsskruven. Verkade ändå gå bäst med haspeln lågt så att den bromsade inmatningen. Efter lite på en timmes experimenterande blev det åter fuktigare då solen sänkte sig bakom skogen och skuggan föll över åkern så då fick vi ge upp. Vi får ta nya tag imorgon om vädret tillåter. Det kom i alla fall en hel del frön i tanken så visst vore det roligt att få bort dem från åkern.

Författare: Christer

Har sysslat med odling sen jag tog de första stegen ut på åkern för att granska om "groddan ha komi opp". Fårfarmare var jag i ett 15-tal år efter att som 9-åring köpt en betäckt tacka för barnbidraget. Utbildade mig till trädgårdsmästare och jobbade 10 år som arbetslärare på trädgårdsskolan vid Korsholms skolor innan vi år 1988 köpte gården här i Långmossen. Gården har sen dess specialiserat sig på odling av grönsaker på friland men vi odlar också spannmål samt bedriver skogsbruk. På senare tid har gården, på förslag av våra amerikanska släktingar, kallats FinneFarm och och numera med tillägget db (dödsbo) efter fru Eivors bortgång hösten 2019. Ett familjeföretag som sysselsätter mig, äldsta och yngsta dottern på heltid samt mellandottern på deltid. Min son som lämnade oss i augusti 2009 jobbade också på gården vid sidan om sitt jobb som skogsmaskinsförare. Ännu en tragisk händelse drabbade oss i juli 2010 då vår produktionsbyggnad brann ner till grunden. Vi har nu byggt upp byggnaden igen och återanskaffat en stor del av inventarierna men ännu fattas en del maskiner för spannmålsodlingen och skördemaskin för grönsakerna. Mina inlägg här på Bondbloggen färgas säkert av dessa tragiska händelser eftersom de starkt påverkar det vardagliga arbetet men försöker ändå beskriva livet här på gården i en positiv anda. Visa alla inlägg av Christer