Som värst var vetepriserna nästan 100 euro lägre i Finland än i Mellaneuropa men nu blir skillnaden långsamt, långsamt mindre. Men ännu är det 45 euro skillnad (http://www.finanzen.net/rohstoffe/weizenpreis och Avena). Visst vill jag ha stabilare priser men man blir litet sur över att uppåt går det långsamt men nedåt går det med fart.
Fortfarande är det helt råddigt på börssidan. En del påstår att det är en prisbubbla medan andra förutspår 10 år av höga vetepriser. Så man kan lika gärna kasta krona och klava som att lyssna på “experterna”. Uttalanden som är ett par dagar gamla är helt föråldrade och tidningsartiklar lönar det sej inte alls att läsa. Bara på nätet hittar man tillräckligt färska uppgifter.
En orsak till att jag blev försenad med tröskningen (nåja, i fjol började jag den 12 september) är just att jag väntat med att sälja. Och det lönade sej för snart har jag vunnit lika mycket som hela det här årets skörd skulle ge. Det känns litet fånigt att syssla med börsspekulation men vad skall man göra … Förr i världen så var varje kilo vete viktigt och det man inte sålde gav man åt kossorna. Men då var priset också kring 400 euro/ton (utan att beakta inflationen). Tre gånger högre alltså. Nu lönar det sej knappt att tröska om fukthalten är så hög att det blir dyrt att torka. Stöden får inte kopplas till produktionen så de uppmuntrar inte heller till skörd. Dessutom minskar känslan av att vetet behövs då man läser om vilka mängder med mat som kastas bort. O tempora, o mores ! “O tider, o seder” som redan de gamla romarna uttryckte det. Ibland undrar man om vi lever under en epok av degenering och förfall liksom i Roms sista dagar.
Och så har vi Yara som Kalle redan tog upp. År 2007 chockhöjde de gödselpriserna och i år så säljer de inget alls utan väntar på att priserna skall stiga. Så där offentligt kan man inte uttrycka vad man tycker om de kräk som sålde (gav bort) Kemira. Egentligen är hela regeringen skyldig till eländet. Och vad gör konkurrensfjantarna då en firma med 95 % monopol härjar ? Jo, de “följer med” situationen. Annars brukar de nog bråka om allt möjligt smått strunt.
Jag har kvar litet gödsel från i fjol men om jag inte köper litet till så kommer jag minsann inte att delta i överproduktionen i nästa år. Märk väl att den gödsel jag nu köper används för att odla nästa års vete som säljes om ungefär två år. Därför skulle man uppskatta lite mera stabilitet och mycket mindre “marknad”. Annars måste man bygga lager för tre års gödsel och två års veteskörd – eller mer. Och det är inte billigt.
Undrar hur de som sköter marknadsföringen på Yara tänker. Alla åtgärder de gör förargar och irriterar bönderna. Har dom inte tänkt på att det är endast bönderna som köper konstgödsel…?
Det här med konkurrensverket, varför finns det bara ett konkurrensverk? 😉
Ja, det verkar åtminstone som om de gör sitt bästa för att reta upp alla bönder. Om de försöker med en likadan prischock som år 2007 så börjar jag fundera på att gå över till eko-odling. Då kan de behålla sin gödsel.
He-he, bra kommentar om konkurrensverket. Det är det gamla problemet med vem som skall övervaka övervakarna.
Yara fick väl också en chock höjning på deras inköpspriser på råvaror. Var på ett besök till Yara fabriken i Nystad och då visade dom ett diagram hur deras råvaropriser har legat månad för månad dom senaste par åren..
Jodå, som gammal bonde förstår man bra att inkomsterna måste vara litet större än utgifterna. Som jag många gånger påpekat är en börsspekulationsmarknad inte lämplig för jordbruket som har en reaktionstid på ett till två år medan börsen kan ändras på sekunder. Därför var det rent och skärt vansinne att staten sålde Kemira.
Det måste finnas buffertar i en så extremt viktig sak som livsmedelproduktionen. Rent rationellt är det bättre att buffertarna är någorlunda centrala. Redan för hundratals år sedan började man med sockenmagasin för att utjämna de obönhörliga stora svängningarna i produktionen. Nu försöker en bunt finansvalpar överföra säkerhetssystemen till börsen vilket enligt min mening kommer att sluta i katastrofer och elände.
Yara har inte heller varit speciellt smarta i sin hantering av kundrelationerna. På alla andra områden (utom monopol) skulle det ha lett till konkurs för länge sedan.
Man kan visa mycket med statistik, speciellt om man pratar med blivande kunder. Råvarutillgången är inte lika väderkänslig som själva odlandet är, men ändå tar man alltid upp råvarutillgången när spannmålslagren sinar (och priset stiger)på grund av missväxt.