Jag försöker fixa mitt lokala datanät som omfattar flera hus inklusive torkar, växthus, lada och verkstad. Just nu är det härvor av kablar och trådar som tillkommit så småningom sedan 1980. Och vad hittar jag på kabeln mellan de två viktigaste maskinerna i huset och i folatjettan (där min farfar höll sina föl men där jag nu har arbetsrum och en massa datamaskiner) ?
Något jäkla möss har gnagt på nätkabeln ! Det är genomgångarna genom väggarna som är värst utsatta för där försöker gnagarna komma igenom och då de försöker förstora hålet så börjar de gnaga på kabeln. Om det är en elektrisk kabel så blir det riktigt farligt. Jag har hittat flera ställen där koppartrådarna varit bara …
Numera sätter jag metallrör runt kablarna så att ändarna sticker ut 10-20 cm från väggen på bägge sidor. Då får kabeln vara ifred mycket mera. Men det finns gamla installationer som inte har metallrör.
Det allra bästa är i alla fall att ha en mängd ungkatter. Sedan vi fick våra två ungkatter (som av naturliga orsaker sedan blev tre) så har gnagarna minskat radikalt. Jag har satt plankor mellan dörrarna så katterna kommer in överallt – speciellt under kalluftstorkarnas plåtar. Det är rent otroligt så gnagarna har minskat. Jag har fällor som man fick tömma varje dag på hösten förr men nu står de tomma fastän jag satt chips i dem – vilket mössen älskar. Man smular en chipsbit på fällan och låter litet falla ned under den så slår den säkert fast då mösset försöker komma åt smulorna under fällan.
Skuttan i sin favoritgungstol.
Man tycker att katterna bara ligger i gungstolen och sover hela tiden men de jobbar nog också. Ibland möter jag dem i den gamla ladugården eller i torken. Gnagarna har nog det svårt nu. Speciellt Skuttan (eller Mjau-Skuttan) är vild på att springa och klättra. Den är helt otroligt snabb. Visst stryker det med en och annan fågel också – tyvärr – men ifråga om sjitutrastana (björktrastarna) så sörjer ingen för de äter upp alla våra bär innan de ens hinner mogna.
Må så vara att “hunden är människans bästa vän” men jag anser definitivt att katten är bondens bästa vän. De klarar sej dessutom bra på egen hand och man slipper höra skällandet och daltandet med hunden. Visst var våra lapska vallhundar Buki och Hobbe (saliga i åminnelse) trevliga men inte är de nyttodjur på samma sätt som katterna. Sorry nu bara alla hundälskare …
Historiskt sett har man satt upp trästänger med en sittpinne högst upp på åkrar och ängar, för att rovfåglar och ugglor skall ta gnagare effektivare. En enkel bokasse för tornfalkar kan man sätt upp på husväggar.
Tornfalkar är det litet dåligt med i våra trakter men ugglor och hökar har vi. Men jag måste slå ned pålar för att få sittplatser. Vi har inget som sticker upp på åkrarna mera sedan de grävde ned elkabeln. Då jag tröskade hade jag en hök som följde tröskan. Den hade lärt sej att det är lätt att hitta sorkar och möss efter det att jag kört över åkrarna.
Jo katter är ovärderliga. Jag har noterat ett fenomen gällande råttor. Vi har inga massor av dom, men dom finns förstås. Ungefär en gång per år kommer en av katterna hem med 2-4 råttor på nån enda dag. Sen är det stilla igen. Jag misstänker att det är nån koloni som försöker etablera sig i närheten men katten tar vara på dom direkt och gör slut på dom planerna. Katten är nog värd sin vikt i guld.
Katten klår hunden i allt utom att skrämma tjuvar och agera hjälp åt synskadade. Den är dessutom renlig och sköter sig själv flera dygn vid behov om det finns mat och “sandlåda” (i stadsmiljö, där den inte kan släppas ut fritt). Då jag hade katt i 16 år i ungdomens dagar behövde man heller aldrig gå med plastpåse i fickan då den skulle ut på “ärenden” eftersom den nogsamt grävde en grop för sina fasta partiklar och sedan täckte den. Har ibland med humor noterat att vissa hundar som “lärt sig täcka sina produkter” ser man stå med nosen i produktionen och sprätta mull åt rakt motsatt håll…
Och då möss och råttor hålls i schack har inte huggormar heller något ätbart att söka på området.