Förr åkte man med stockarna till sågen och kom hem med det sågade virket som staplades och så byggde man ett tak över stapeln av bakarna. Ein baka är alltså första brädan som man sågar ur stocken och som har ena sidan raksågad medan den andra är rund. Men det går inte att såga allt på en gång med min Logosol utan man sågar litet virke då och då. Så det blir att ligga utan tak och torkar alltså inte.
Jag har länge tänkt bygga ett fast tak för det sågade virket och nu satte jag igång. Våren 2014 hade jag kört hem en massa stockar som jag tänkte såga men så kom köksbranden i maj och de har legat där nu i två somrar. Litet börjar de ruttna men de duger bra till ett enkelt tak för virket. Jag sågade i alla fall litet grövre virke till taket än jag hade planerat.
Stockarna lyfte jag på sågen med lastaren och det gällde att var ytterst försiktig inte bara med sågens linjal utan också med taket över sågen. Jag måste bygga om taket så att det kommer längre ut men har en lucka i mitten som kan hissas upp då man använder lastaren. Det behövdes bara grovt virke så jag körde med motorsågen och tog inte det så allvarligt med måttnoggrannheten.
Taket placerades så nära sågen som möjligt på andra sidan vägen till växthuset så man kan hämta virket med släpvagn. Där har vi i alla tider haft virkesstaplarna och de torkar bra i blåsten från slätten. Först satte jag en bädd av fyra meters raksågade stockar med en meter emellan att stapla virket på. Längden på taket blev närmare åtta meter så litet längre virke också skulle rymmas. Därefter ställde jag upp fyra stolpar i hörnen som sträävadist (stöttades). Väggar kan man inte bygga för man måste få bort virket lätt och så skall det torka effektivt.. Även om jag troligen måste bygga en vägg av lösa bräder mot slätten för att hindra att det blir fullt med yrsnö – men det får man se …
Nu behövdes de över sju meter långa plankor jag sparat efter torkbygget. Taket är ett enkelt pulpettak och takskivorna är två meter långa Onduline skivor av skryttad (korrugerad) takpapp. Vi har haft sådana på rian och gamla bastun i snart 40 år och de är ännu i gott skick – utom där jag körde tröskans tömningsrör genom taket. Jag glömde fälla ned det. De nya skivorna har större vågor (85 mm) och är stabilare. Det är samma sort som jag satt på trädgårdsskjulets tak.
Jag lyckades igen bygga i regnet och då jag fick upp takskivorna så blev det sol och vackert väder. Men vår lera fastnade överallt på stövlarna, byxorna, stegen och taket. Nå, den torkar väl till nästa sommer. Dagarna är så korta och mörka att jag måste ha pannlampa hela dagen för att se skalan då jag ställde in sågen. Det gick delvis att bygga i mörkret men det går inte bra att sikta med pannlampa så det tog flera dagar att smälla upp taket. Nu är det nästan klart men jag måste hämta mera skivor för det blev litet större än planerat. Det tar inte mycket mera tid att bygga litet större så jag gjorde det så stort som bara ryms mellan björkarna.
Fem brädstumpar och litet skivor till så är det klart och kan ta emot sågat virke. Fast jag misstänker att det snabbt blir fyllt av allt möjligt annat också som man vill ha under tak men inte vill släpa in i husen – lastpallar till exempel. Så jag får väl snart bygga fler tak …
Förutom duggregnet och leran har det varit bra byggväder. Det har varit så varmt att man kunnat jobba utan handskar. Nu skall det bli litet kallare men inte så kallt att man vågar fara till skogs. Till det behövs -10 grader i en vecka på barmark. Men man kan alltid hoppas på köld :-).
Hur klarar det blåsten, sitter det fast i jorden så att det inte går så att det vänder sig opp och ner.
Stockarnas vikt håller nog ned den och med en massa virke utanpå så kommer flera hundra kilos vikt utanpå. Jag är mest fundersam över leran som den står på. Troligen måste jag rada mera cementplattor under så den inte kläms ned i jorden av staplarnas vikt.
Tror nog den klarar blåsten, taket lutar dessutom mot slätten därifrån de kraftigaste vindarna antagligen kommer. De gamla lätta höladorna av bräder härstädes står också löst på sina knutstenar och ännu har jag inte sett nån komma rullandes trots utsatta lägen mitt ute på vidöppna åkrar.
Eventuellt kunde det riggas upp en vägg av presenning eller segt växthusplast på baksidan för att förhindra att yrsnön lägger sig på brädhögarna. För att underlätta virkestorkningen kan bakväggen rullas eller lyftas upp under torra perioder och fällas ner vid behov. En 2″ gånger 4″ i nedre kanten som spänns fast med gummistroppar (typ dem som långtradarna använder) håller “rullväggen” på plats i blåsigt väder.
Jo, vi har mest blåst söderifrån. Mot norr finns den stora ladan som skyddar. Jag funderar på om en vägg är bra eller illa. Man vet med yrsnö att den lätt samlas bakom en vägg. Men kanske jag skulle försöka med en presenning på rulle … Det går absolut inte med en lättpresenning för blåsten sliter sönder den på nolltid. Möjligtvis en riktigt tjock och stark presenning som spänns fast med starka gummiband så den inte kan slå i blåsten för då blir den inte gammal. Yrsnö är besvärlig. Vissa ställen blåser den alldeles rent medan den lägger höga divor andra ställen och man vet inte rikti9gt varför.