Doula

Idag var jag till staden. Suck. Jag skulle handla lite diverse, bland annat lite kläder åt mej själv. Sånadär lagomvardags snygga kläder. Jeansbyxor, nån jumper, nån trevlig skjorta, nåt linne och skor. Snygga bekväma promenadskor. I princip en ny omgång kläder att ha till bättrekläder. Jag kom hem med en jumper och ett par skor. Anledningen att jag köpte skor var antagligen för att jag spanat in några olika alternativ av skor på nätet innan jag for. Annars skulle det nog inte ha blivit sådana heller. Jag är värdelös på shopping. Ändå behöver även jag lite nya kläder i garderoben emellanåt. Kläder som blivit halvsjabbiga duger gott att ha till vardags, såna har jag, men kläder man kan gå ut bland folk med är det inte gott om… Nå, en liten liten förnyelse blev det. Man får vara glad åt det lilla, ta ny fart och ge sej 19 på att nästa gång kommer jag inte från staden innan jag har ett par byxor med mej. Jag har ett par bra byxor, ett par kalasbyxor och något par som kan duga i nödfall så helt utan är jag inte, men, inte långt ifrån…

Nåja, jag var 6 timmar hemifrån.  På så lång tid hinner det hända en hel del hemma, och åtminstone vill Lennart ha lite mer mat på så lång tid, men pappa var hemma och for och ge Lennart mer mat mitt på dagen.

När jag kom hem gick jag och matade fåren med det samma, och när de fått mat var klockan runt 19.00. Då fick jag se att det fanns en tacka som stod fel väg. Längst upp i en knut bredvid foderbordet stod hon, med baken mot bordet, huvudet åt andra hållet och sänkt. En tacka som inte äter. Jaha, det blir kvällsskifte ikväll tänkte jag. Och mycket riktigt, hon krafsade lite med klöven så de va ganska tydligt. Lamm på gångs… men, när? Jag satte henne i egen kätte och väntade, väntade och väntade. Hon bäddade, lade sej ner, steg upp, gick runt, krafsade och lade sej ner…. osv… Ingen panik och brådska här inte… då går jag ner och äter. Det fick bli mickro-kokad havregrynsgröt. Med björnbärssylt. Och ett kokt ägg på det. Sen på med utekläderna igen och till fårhuset. Månne det ha kommit någå lamm nu då, eller en påse helst?

Nix. Inte någå.

De blir en lång kväll detta… nå, tackan är trevlig. Hon lägger huvudet mot handen när jag går in i kätten, och hon tycker det är helt ok att jag står och glor. Endel kan bli så nervösa och hispiga, men inte hon här. Hon är mera cool.

När jag var ner på gröt nappade jag med mej surfplattan, så jag sitter faktiskt i fårhuset och skriver. Jag som INTE skulle börja släpa runt någå plattor, nå, här sitter jag nu i halmen och plintar ner text. Klockan är 21.36, och arbetsdagen är inte slut ännu, den har bara lite bytt karaktär igen en gång, just nu är jag doula. ☺

Det var då det, och resten av historien har jag skrivit ner dagen därpå, för sen började det hända saker, och plattan fick flytta in i kontoret. Tre lamm kom det, med ganska långt mellan. Ett av lammen, nr två skulle med all säkerhet ha strukit med om jag inte varit på plats. Nr 1 var så pass hurja att den började fara runt i kätten, inte som ett jehu, men den förflyttade sej, och när lamm nr två kom, var nr ett i andra änden av kätten och gnällde, så tackan packade ur sej tvåan och sprang för att se vad som stod på med ettan som gnällde så. Nå, tvåan fick ingen annan uppmärksamhet än det som jag gav den genom att putsa nosen ren och sen hämta ettan och lägga ner den bredvid tvåan, då noterade tackan att aj-ja, det fanns en ny att putsa, vad trevligt ☺ då började hon putsa den, men annars skulle den nog ha fått ligga där och dra i sej slem och antagligen dött av det, nå, sånt sker, inget konstigt, men onödigt. När lamm nr tre sen äntligen kom var tackan mer alert och alla befann sej i samma ände av kätten. Kätten är inte stor, men de är som om en tackas sikt skulle vara ungefär 30cm när de lammar, de bryr sej inte så mycket om vad som händer längre bort än det… När sista lammet var ute kikade jag på klockan och den visade sej vara runt 00. Jag kollade om det kom mjölk, bara för säkerhetsskull. Jag mjölkade och mjölkade, men nix. Inte en droppe heller…  ? Näjnäjnäj…. hann jag tänka, klämde och kände och lade mej som en bilmekaniker i skiten för att se ordentligt. Allt kändes ok, och inget såg suspekt ut. Jag tog lammet som kom först och hjälpte den att hitta spenen. Lamm är lite tassigt, eller smarta, jag vet inte säkert vilket, men de är omöjliga att visa hur man ska dia. De kan vara 30 minuter gamla och ha samma tempor som en trotsig unge, “kan själv!” Om man tar tag i dem och för dem till spenen med handen om bakhuvudet så backar de. I 90 % av fallen så backar de om man försöker hålla och styra dem. Och inte kan de själv. Men det är väl inbyggt, de SKA söka själva tills de hittar. Nå, nu ville jag så gärna att lammet skulle hitta spenen före klockan 02.00 så jag lirkade och lirkade med den och efter en liten stund fick den tag om spenen, sög som vad som helst, men, kom de nå mjölk? Jag hjälpte den att suga några gånger och sen mjölkade jag lite för att se om det kom nåt, och jo, det kom, en liten seg droppe mjölk som liknade mer snor än mjölk. De var så tjockt och segt att det var otroligt. Nå, bara lammen fått sugar först en stund så ger det sej väl, men… natten var på väg emot, och jag började bli lite seg efter en hård shoppingdag… nå, inget annat att göra än att vänta. Lammen var alla pigga, men jag ville ändå se att de alla skulle få i sej mat, lära sej hitta och att andra spenen också skulle börja ge. Jag väntade lite lagom tålmodigt nån halvtimme och sen kolla jag igen hur det var med dem alla. De började småningom komma upp på benen, men ett av lammen, den tredje var inte allt för häv. Den var mindre än de andra och lite småtassig att stå på benen. Nå, jag väntade och väntade och studerade hur det artade sej. Det började fungera och löpa på rätt hyggligt för dem, så 01.30 kollade jag om det kom någå mjölk alls och nu började det komma, inte bra, men så att man vågade lämna dem och gå och lägga sej. Men före jag gick fick Lennart en slurk mjölk igen, då skulle han klara sej även om jag inte steg upp kl 06.30 utan någon timme senare.

När jag lade huvudet på kudden och summerade dagen konstaterade jag att jag fått full arbetsdag även om jag slösade bort många timmar på resultatlöst shoppande. Eller egentligen var det väl inte helt resultatlöst, men nästan. Shoppa mjölkpulver, sprintar, akkun, lister, bräder och sånt, det kan jag, men inte kläder. Eller jo, ibland, men det är väldigt sällan…

Följande dag stod alla tre lammen och diade som om de aldrig skulle ha gjort annat, tre tjejer, två bruna och en vit. Första helvita lammet för i år. Lambi-lammet 🙂