Det är alltid spännande att se hur det skall gå med vårsådden. Vädret är nyckfullt och man vet inte hur tjälen har arbetat förrän man sätter såmaskinen i jorden. De som harvar ser ju ganska snabbt hur det blir med såbädden men med direktsådd så är det svårare. I år gick det utmärkt. Åkrarna har torkat upp jämnt och till och med svackorna var jämntorra.
Största delen av våra åkrar var helt obearbetade men en halv åker körde jag med hacken för att se vilken skillnad det är. Vi diskuterade saken i höstas (se Att hacke eller icke hacka … ) och litet som förväntat så höll den hackade delen fukten betydligt längre. Det var till och med litet för fuktigt och man kunde ha väntat nån dag på den delen. Men egentligen gick det alldeles utmärkt att så alltihop. Man kan säja att det var bästa möjliga förhållanden för direktsådd..
De helt obearbetade delarna hade som enda problem att det var svårt att se var markören gick. Utan den harvtinne vi satt fast i stället för den smala markören hade det varit omöjligt att så. Nu rev harvtinnen upp en ordentlig fåra i jorden men i stubben så syntes den nätt och jämnt.
Så här ser det ut från hytten. Körmarkörens spår syns litet till vänster om mitten på motorhuven. Längre fram går det in i den orörda stubben och där får man anstränga sej att se det. Man ser nog i stora drag var man kört med såmaskinen eftersom den trycker med halmen men där det finns spår efter tröskhjulen ser man inte skillnad fastän man stiger ut ur traktorn och sätter näsan i jorden. I motsats till i fjol så trycker nämligen välthjulen ihop tallrikarnas skåror så att man inte ser dem alls. Så man är helt beroende av körmarkören.
Det gick bra att byta ut de klena pinnarna på körmarkören (som bara passar för finharvad jord) till S-pinnar från den gamla harven. Jag behövde bara fila upp hålet i pinnen litet så gick den att skruva fast med den ursprungliga klammern. Men två S-pinnar har redan brustit för belastningen är hård på dem och de gick litet snett. Den tredje skruvade jag fast så den kunde svänga sej och den går mera rakt så få nu se om den håller.
Till all tur så blev det litet svalare i förrgår då vi började så. Jag hade inte klarat hettan från måndagen och tisdagen. Visst finns det luftkonditionering i traktorn men det fungerar givetvis inte. Jag har luftkonditionering i tröskan också men där gav jag upp då jag insåg att den måste repareras varje höst. I förrgår var vi två förare och sådde då nästan 14 hektar. I går körde jag bara ett par skiften och idag har vi ett par bitar kvar så troligen blir vi klara med sådden innan det kommer ett litet regn i kväll.
Det här är vad jag föreställde mej då jag läste om direktsådd på 90-talet. Men vi hade inte råd att köpa en ny Rapid då utan jag fick vänta tills jag fick en begagnad billigt från Uppsala för sex år sedan (se Vikingatåg i västerled). Nu har jag kört med äkta direktsådd i två år och det tänker jag fortsätta med – speciellt som det verkar vara bättre att inte hacka stubben på hösten. Så jag använder enbart omkring 10 liter brännolja per hektar för att få utsädet i jorden. Ingen bearbetning alls och mycket litet tid går det att köra. Då man jämför med hur man förr plöjde och harvade i veckor. Och de styva lerorna bildade ibland kokor som var helt omöjliga att få sönder. Utsädet låg mest på ytan med gamla Simulta.
Det sådda ser inte så illa ut även om en harvad och sådd åker är vackrare. Nu får vi ser hur det växer men det skall nog bli ren missväxt innan jag byter tillbaka till plöjning och harvning. Speciellt nu då priserna är i botten och det är överproduktion.
Bekämpning av ogräs lär bli besvärligare vid direktsådd. I år fanns det ganska litet kvickrot på åkrarna. Höstens glyfosatbesprutning lyckades tydligen riktigt bra. Det gäller i alla fall att fundera grundligt på valet av preparat. Jag kan tänka mej att det blir ändringar på den punkten.
Men tillsvidare är jag enbart nöjd (mycket ovanligt för en bonde :-).
